Nyss hemkommen från det mycket lyckade torgmöte som hölls i Vasa så slås jag av tillfredsställelsen och självuppfyllelsen som det innebär att tillhöra den enda nationalsocialistiska kamporganisation som finns representerad i både Sverige, Norge och Finland. Att stå sida vid sida på gatan med våra finska kamrater och veta att vi alla är en del av samma folk, en större helhet, att vi alla har genomskådat detta sjuka samhälles lögner och att vi inget hellre vill än att viga resten av våra liv åt att bekämpa det, är den yttersta formen av samhörighet och kamratskap som jag vågar påstå att dessvärre mycket få har fått uppleva än så länge.
Artikelförfattaren längst till höger tillsammans med nordiska kamrater.
Resan till Finland började med att jag själv med flera kamrater från Sverige klev på färjan mot Åbo på fredagskvällen. Alla var då mycket förväntansfulla inför resan, även om jag vid den tidpunkten aldrig tidigare hade deltagit på någon av Motståndsrörelsens aktiviteter i Finland, vilket de andra hade gjort. Vi tillbringade kvällen på båten med att diskutera det kommande torgmötet och våra förväntningar inför det. Även andra diskussioner angående Motståndsrörelsen och nationalsocialism i allmänhet avverkades under kvällen.
När vi vaknade morgonen därpå så var det dags att kliva av båten och vi blev därefter hämtade av en finsk aktivist som skulle köra oss till Vasa. Denna resa tog strax över fem timmar enkel resa. När vi väl var framme i Vasa så samlade alla deltagare ihop sig och Finska motståndsrörelsens ledare, Juuso Tahvanainen, höll en genomgång om hur aktivisterna skulle uppföra sig och agera på gatan. Det som slog mig under denna genomgång är vilken oerhört bra organiserad och strukturerad organisation som Finska motståndsrörelsen har byggt upp. Man hade redan på förhand försett aktivisterna med allehanda uppgifter och därmed uppkom ingen osäkerhet i samband med aktiviteten utan alla visste hela tiden vad de skulle göra.
Samling och genomgång.
Med banderoll och fanor i täten marscherade vi sedermera in mot ett torg i centrala Vasa där fanbärare ställde upp sig på en rak linje framför en staty mitt på torget och flygbladsutdelarna började sprida Motståndsrörelsens budskap till lokalbefolkningen. En kortare stund efter detta inledde Juuso Tahvanainen sitt tal till åhörarna på torget. Detta tal förmedlades på finska så jag överlåter det till någon annan att analysera innehållet, men jag är alldeles övertygad om att det höll mycket hög kvalitet. Vi stod sedan kvar på torget och fortsatte med att dela ut våra flygblad, som var skrivna på både svenska och finska på varsin sida av bladet, till förbipasserande. Vi passade även på att diskutera med lokalbefolkningen. Reaktionerna från de människor som diskuterade med oss var som vanligt blandade men till övervägande del positiva. Efter att ha stått på torget i drygt två timmar kunde det konstateras att torgmötet hade varit mycket lyckat och det beslutades om avmarsch. Vi marscherade då tillbaka till den ursprungliga samlingsplatsen på samma sätt som vi kommit dit, med banderoll och fanor i täten.
Juuso Tahvanainen talar.
Efter att aktiviteten konstaterats avslutad och fanor och banderoll med mera var inpackat i bilarna så åkte deltagarna iväg till en lokal restaurang för att äta middag tillsammans. Jag tror nog att jag kan tala för oss alla när jag påstår att detta var ett mycket välkommet avslut på aktiviteten att åter få komma in i värmen och äta god mat tillsammans med goda kamrater. När maten sedermera var uppäten och alla var nöjda och belåtna så höll en av våra finska kamrater en genomgång för alla deltagare där han konstaterade att dagen hade varit mycket lyckad. Detta verkade alla instämma i.
Samkväm och god mat avrundade dagen.
När vi sedan satt i bilen på väg hem till en av de finska aktivisterna som vi skulle få övernatta hemma hos och hade tid att reflektera över dagen som gått så slogs jag främst av alla likheter mellan den finska och den svenska delen av organisationen. Det blev då mycket uppenbart för mig att vi båda kämpar sida vid sida, mot samma fiende, för samma folk, med samma metoder och under samma fana. Den enda skillnaden är det geografiska område som vi bedriver vår kamp på. Just eftersom att vi är samma folk så kändes det fullt naturligt för mig som svensk att komma till Finland och kämpa på gatorna i Vasa för finnarnas frihet och därmed hela det Nordiska folkets frihet.
När vi drygt fem timmar senare var framme hos den aktivist där vi skulle tillbringa natten så var vi alla ganska trötta och hungriga. Vi bjöds då på finska piroger som smakade mycket bra efter en lång bilfärd och efter detta så passade vi på att få lite sömn innan det var dags att åka till båten för att ta oss tillbaka till Sverige. Båtresan hem ägnades till största del med att vila upp oss efter en intensiv men mycket lärorik och intressant helg.
Jag är alldeles övertygad om att det var till Organisationens fördel att ha med både finska och svenska aktivister på torgmötet, inte minst i en stad som Vasa där väldigt många i lokalbefolkningen talar både finska och svenska och jag hoppas att jag snart får möjlighet att delta på fler aktiviteter av detta slag i Motståndsrörelsens regi. Aktiviteter likt dessa ger mig ännu mer motivation till att bedriva vardagsaktivismen i Sverige än mer intensivt. Det har även gett mig en om möjligt ännu starkare tro på att det är vi som har rätt och fienden som har fel och att vi måste kämpa tillsammans mot denna fiende med all vår kraft för att befria vårt folk och skapa en enad nationalsocialistisk republik i Norden.
Slutligen vill jag passa på att tacka våra finska kamrater för en mycket lyckad helg. Ett särskilt tack riktas till den aktivist som körde oss till och från Vasa i sammanlagt runt elva timmar och som även lät oss tillbringa natten hemma hos honom.
Av: David Stenbom
Hoppa till huvudinnehåll
