KOMMENTAR I det senaste avsnittet av Kalla fakta på TV4 granskas den så kallade incelsrörelsen. TV4 utmålar förstås ensamma män som terrorister, men är incels farliga?

Incels är en benämning på en grupp män som samlas kring gemenskapen av att inte lyckas attrahera kvinnor. Förkortningen står för ”involuntary celibacy”, alltså ”ofrivilligt celibat” – ett tillstånd som allt fler unga män tvingas leva under i dagens sexuellt frigjorda, polygama och feministiska värld.

Det finns förstås även kvinnor som är incels, men då detta fenomen är betydligt mindre omfattande, inte beskrivs som ett hot och som dessutom beror på helt andra mekanismer lämnar vi det därhän.

För under de senaste två åren framförallt har just unga, ensamma män allt oftare hamnat på maktelitens dagordning, definierade som ett allvarligt hot mot samhället.

Senaste uttrycket av detta är TV4:s granskande program Kalla fakta, som under veckan släppt ett avsnitt där man infiltrerar vad som beskrivs som ”världens största incelforum” och även intervjuar två svenska män som kallar sig själva incels.

På detta forum blandas kvinnohat och självförakt med svartpillrande teorier om ensamhet och utanförskap.

Monogamins samhällsviktiga kontrakt

Det är just den kvinnohatande och våldsförhärligande delen av incelrörelsen som TV4, kanske föga förvånande, väljer att fokusera på. Förutom att man visar upp några av incelmännens egna förklaringar till sakernas tillstånd – mest för att förlöjliga dem – erbjuder man ingen egentlig förklaring till varför så många män idag kanske aldrig ens får kyssa en kvinna.

Det verkar dock faktiskt som att incelrörelsen har förstått varför de är ensamma. Den vita, västerländska världen var nämligen monogam i tusentals år – ett framgångsrecept som varit en grundsten till den enorma civilisationsutveckling som vår ras fram till ganska nyligen lyckades åstadkomma.

Monogamin är ett slags samhällskontrakt mellan männen och kvinnorna, lika mycket som ett kontrakt mellan en man och en kvinna. Kontraktet innebär att kvinnan lovar sin sexuella trohet och egentligen även sin oskuld till en man mot att mannen lovar att endast hålla sig till en kvinna, åtminstone på det sättet att hans resurser endast fokuseras på en kvinna och deras gemensamma avkomma.

På så sätt slipper kvinnor oroa sig över att bli utbytta när de inte längre är attraktiva och fertila, att de själva och deras avkomma garanteras trygghet och försörjning livet ut. Liksom att männen garanteras att de aldrig behöver fundera över om den avkomma de spenderar sina resurser på verkligen är deras egen och ingen konkurrents.

Denna överenskommelse har dels lett till att det i teorin har funnits en kvinna för varje man och vice versa, och dels att både män och kvinnor har sluppit att hantera dessa existentiella frågor som rör deras chanser till överlevnad och reproduktion.

Istället har män kunnat använda den energin till stordåd såsom vetenskap, kultur, upptäckter, andlighet och teknologi medan kvinnor har kunnat skapa trygga hem med förutsättning för att även nästa generation ska kunna delta i civilisationsutvecklingen.

Monogamins fall och de ensamma männens öde

Men idag lever vi inte längre i ett monogamt samhälle. Det är inte längre en självklarhet att man ska träffa en partner och sedan bilda familj med denna och hålla ihop resten av livet.

Män kan inte längre vara helt säkra på att deras barn verkligen är deras och att deras kvinna inte ska lämna honom när en man med bättre gener dyker upp.

Kvinnor kan förvisso alltid lita på att deras avkomma är deras, men de vet inte om mannen kommer att lämna dem längre fram. Det finns ingen skam i separationer och skilsmässor längre, för varken män eller kvinnor. Tvärtom beskrivs sådant ofta i positiva ordalag, såsom ett slags ”självförverkligande” och något som sker ”för barnens skull”.

Alternativet till monogami är dock polygami, något som härskade innan civilisationen. I polygamin får de starkaste och mäktigaste männen dela på större delen av alla kvinnor, medan resten blir utan.

Så levde människan längre i stenålderssamhällen – och på vissa håll i världen än idag – med en hövding och eventuellt hans närmaste män besittande samtliga fertila kvinnor och därmed all potential till reproduktion, som är en av våra mest basala drifter.

En spridd incelbild som visar skillnaden mellan ett monogamt och ett polygamt samhälle. Grafik: Pontid97, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

De män som då blir utan, de så kallade betahannarna, förvägras reproduktion och under stenåldern var deras enda möjliga väg till att få tillfredsställa denna starka drift revolution – att ta makten och kvinnorna från de styrande och därmed själva bli alfahannarna.

TV4 och makteliten och världsordningen som kanalen skyddar och propagerar för har således rätt: Incelrörelsen är potentiellt en revolutionär kraft till sin natur och därmed en potentiell fara för det polygama system man vill upprätthålla. För vad har en person som förvägras möjlighet till reproduktion mot sin vilja kvar att förlora?

TV4 försöker i dokumentären att hetsa Säpo att ”ta hotet på större allvar”, medan Säpo menar att incelrörelsen redan täcks in av deras sedvanliga bevakning av oliktänkande.

Men om samhället vill bli av med hotet från de män som man förpassat till ensamhet, utanförskap och ofrivilligt celibat, så gör man ju knappast det genom att skapa ännu mer ensamhet, utanförskap och ofrivilligt celibat.

Sanningen är att detta hot inte ens går att neutralisera i ett polygamt samhälle. För vad ska man göra? Tvinga kvinnor att dejta ensamma män för samhällsnyttans skull?

Det är en naturlig konsekvens att potentiellt revolutionära krafter uppstår bland människor vars utsikter för överlevnad och/eller reproduktion stängs. Det är samma mekanismer som gjort att nationalismen växer sig allt starkare bland vita, vars chanser till överlevnad som folk hotas på ett väldigt påtagligt sätt.

Incels måste rikta sin energi rätt

Jag säger ”potentiellt revolutionära krafter” eftersom det tycks som att huvudfåran av denna rörelse av ensamma män tycks rikta sitt hat mot kvinnor, och inte mot makten i sig.

De gör en hyfsat bra analys av situationen, men fastnar i ett slags pessimistiskt självförakt där de inte ser någon lösning utan bara en dom att leva i ensamhet. Vissa går så långt som att se ohyggliga våldsdåd mot kvinnor som den enda vägen till någon slags emotionell upprättelse.

Om incels istället skulle försöka inse att kvinnor är lika mycket offer som män för den sexuella frigörelsen, för feminismen och polygamin, och att det har funnits – och finns – en medveten plan att underminera hela vår civilisation, ja då kanske detta skulle kunna bli en revolutionär rörelse att räkna med.

Tänk om incels skulle kunna dra slutsatsen att det finns en internationell och (((kosmopolitisk))) maktelit som man kan rikta sin energi mot. Och att det finns strukturer att ansluta sig till för att aktivt arbeta mot en bättre och mer naturlig värld – där det monogama kontraktet är lika självklart som att vårt folk ska få ha ett eget land.

Men så länge incels fastnar på Internetforum, där man diskuterar våld mot kvinnor, teorier om genetisk underlägsenhet och delar Elliot Rodgers-memer så kommer man tyvärr bara att fortsätta att beskrivas som loosers av fientliga tv-program som Kalla fakta, som varken kan eller vill lösa problemet.