Dagens datum 7 april: Denna dag 1933 antogs i det nationalsocialistiska Tyskland en lag som innebar att icke-ariska eller tyskfientliga individer inte längre fick inneha höga statliga ämbeten. Denna lag var den första protyska lagen på lång tid.

Rätten att bestämma över statens styrelse och statens lagar, tillkommer endast dess medborgare. Därför kräver vi att varje offentligt ämbete, oavsett karaktär, såväl i riket, i land som i kommun, ska förbehållas medborgare. Vi bekämpar det korrumperande parlamentariska system som kommer av en tjänstetillsättningsmakt grundad på partitillhörighet, utan hänsyn till personlig lämplighet och förmåga.

(punkt 6 i NSDAP:s partiprogram från 1920)

Redan 1920 hade NSDAP i sitt punktprogram alltså gjort klart att under ett nationalsocialistiskt styre skulle inte vem som helst få bestämma över tyska lagar eller leda myndigheter. Med ”medborgare” avsågs nämligen den som är ”en del av folket”, vilket var detsamma som att vara ”av tyskt blod” (punkt 4 i NSDAP:s punktprogram).

När nationalsocialisterna på parlamentarisk väg tagit makten 1933 började man infria sina löften genom att rensa statliga ämbeten och myndigheter från element som ansågs opålitliga vad kommer att reservationslöst tjäna det tyska folket.

Den nya lagen publicerads i Reichgesetzblatt.

Den nya lagen publicerades i Reichgesetzblatt.

Den 7 april, två månader efter maktövertagandet, antogs ”Lagen om återställande av professionell statsförvaltning” (Gesetz zur Wiederherstellung des Berufsbeamtentums) med syftet att återställa en nationell statsförvaltning. Lagen hade utformades av riksinrikesminister Wilhelm Frick tillsammans med finansministern Lutz Schwerin von Krosigk och rikskanslern Adolf Hitler själv. Lagen godkändes av rikspresidenten Paul von Hindenburg.

Wilhelm frick formulerade den nya lagen.

Wilhelm frick formulerade den nya lagen.

När lagen först formulerades av Frick innebar den att alla av icke-arisk härkomst skulle kunna bli avskedade från ledande positioner inom staten, delstaterna och kommunerna. Hindenburg invände mot delar av lagförslaget och ville skydda tre personkategorier från detta förbud:

Veteraner från första världskriget som stridit på fronten.
De som varit i offentlig tjänst sedan 1 augusti 1914 (alltså när första världskriget inleddes).
De som förlorat en far eller en son i strid under första världskriget.

Hitler gick med på detta då sådana som stridit för Tyskland under kriget, även de av icke-arisk härkomst, visat lojalitet mot Tyskland. När lagen antogs såg dess tredje paragraf ut på följande sätt:

§ 3
1. Tjänstemän av icke-arisk härkomst kommer att sägas upp; hederstjänstemän skall avlägsnas från sin officiella position.
2. Avsnitt 1 gäller inte för tjänstemän som redan var anställda den 1 augusti 1914 eller som kämpade för det Tyska riket, eller dess allierade, vid fronten under världskriget eller dem vars fäder eller söner stupat under världskriget.

Genom lagens andra paragraf ville man komma till bukt med det som man i punktprogrammet beskrivit som ”det korrumperande parlamentariska system som kommer av en tjänstetillsättningsmakt grundad på partitillhörighet, utan hänsyn till personlig lämplighet och förmåga”:

§ 2.
1. Ämbetsmän som erhållit sin position efter 9 november 1918, utan att ha besuttit den nödvändiga eller sedvanliga utbildningen eller andra kvalifikationer skall avskedas från sin tjänst. Deras tidigare löner kommer att ges till dem under en period av tre månader efter uppsägningen.

Novemberrevolutionen från den 9 november 1918 var en socialdemokratisk-kommunistisk revolution, till största delen ledd av judar, som legat i direkt strid med Tysklands intressen. Därmed gallrades en stor del av landets tyskfientliga ut från höga statliga positioner.

Ytterligare åtgärder för att förhindra tyskfientliga från att klamrade sig fast vid höga statliga positioner gjordes genom lagens fjärde paragraf:

§ 4.
Tjänstemän vars tidigare politiska verksamhet inte ger någon garanti för att de kommer agera till förmån för den nationella statens intresse, alltid och utan reservationer, kan sägas upp från sin tjänst. Deras tidigare löner kommer att ges till dem under en period av tre månader efter uppsägningen.

I praktiken innebar denna nya lag att de som inte tjänade den tyska statens intresse kunde avskedas från höga positioner inom myndigheter och regering samt att de inte längre kunde vara domare, professorer eller lärare inom den tyska staten. Eftersom lagen innebar att judar förlorade mycket av sitt inflytande över det tyska samhället har den av vissa kommit att kallas för ”den första antijudiska lagen”. Andra har beskrivit den som den första protyska lagen på lång tid.

Rekommenderad läsning:
Law for the Restoration of the Professional Civil Service


  • Publicerad:
    2018-04-07 00:00