KOMMENTAR Expo försökte spä på motsättningen mellan nationella men i verkligheten är det vänstern som splittrats tydligare i konflikten mellan Ryssland och Ukraina.

När konflikten startades mellan Ukraina och Ryssland passade Expo på att damma av en gammal artikel där rubriken var ”Ikonen som delar svensk extremhöger”. Man skrev ut i ingressen att Vladimir Putin var extremhögerns nya idol. Det är inte konstigt att Expo försöker så ännu mer splittring mot deras fiender, de har trots allt ett öppet samarbete med den rasistiska judisk makt-organisationen ADL. Till skillnad från Expo räknar jag inte Sverigedemokraterna som extremhöger. De är liberaler och numera Nato-förespråkare, det visade man sist genom att slå ned den sista spiken i kistan när man gjorde sig av med Roger Richtoff.

Flera öppna konflikter inom vänstern

Istället är det vänstern själva som har öppna konflikter mellan de olika grupperingarna. Här är Expo själv delaktiga. Expos medarbetare Morgan Finnsjö attackerar den medialt hyllade Azov-bataljonen.

Och det är i synnerhet inte förenligt med rollen som expertröst i den svenska debatten att höja rasideologiska högerextremister till skyarna. Det står Alex Voronov fritt att hylla Azov men det är under all anständighet för en politisk redaktör på en respekterad liberal tidning som ofta bjuds in att diskutera det pågående kriget i framstående mediekanaler.

Finnsjö vill helst att man glömmer bort Azov för tillfället och tar hand om dem senare efter kriget. Västerlandets propagandakanaler har använt Azovs trängda position i sitt psykologiska propagandakrig och då är det bäst att man utför lite av den klassiska kommunistiska historieomskrivningen för att rätta in lämlarna i ledet. Kajsa Ekis-Ekman, krönikör på tidningen ETC, påpekade senare att en ukrainsk tidning hade kontakter med personer från Azov och jämförde sedan Russia Today med CNN. Detta gjorde att tidningen ETC bombades med meddelanden från arga liberaler och att andra journalister attackerade hennes påståenden.

Istället för att argumentera emot vad Ekis-Ekman skrev ville fega feminiserade män att hon skulle bort och ETC:s redaktör Anders Gustavsson vek ned sig. Ekis-Ekman får inte längre skriva på ETC. Kanske ingen överraskning att han skulle vika ned sig med tanke på hans homosexuella hipster-utseende. Gustavsson försvarar sig med att de länge har försvarat yttrandefriheten hos debattörer som de själva inte hållit med, men nu är det slut på det. De har hörsammat mobbens uppmaningar och tänker nu rätta sig in i ledet där man stödjer den västerländska propagandan. Skiljelinjerna mellan vänstern och nyliberalismens geo-politiska målsättning har och kommer ytterligare suddas ut mer och mer.

Liberaler och vänstern har byggt upp samhällsstrukturen genom att framhäva vikten av yttrandefrihet och debatt. Jag finner det extra roligt att de nu går emot sina egna ideal i en ännu högre utsträckning än tidigare. Nu hjälper det alltså inte ens att man är vänster och en rasblandare. Går du emot västerlandets nuvarande geo-politiska ambitioner så attackerar den dresserade fårflocken dig och du blir av med jobbet. För egen del så flinar jag bara åt hela spektaklet. Jag skall nog sticka ut huvudet här och säga att Nordfront har högre i tak än vänstertidningarna idag, trots att nationalsocialister inte bygger sin samhällsstruktur kring yttrandefriheten som demokraterna gör. Men detta betyder inte att vi inte kommer förbjuda vissa yttranden i vårt samhälle, bara det att vi är faktiskt ärliga med vad vi vill förbjuda. Jag vill hävda att detta faktum gör att vi skiljer oss åt från de feminiserade männen som pratar om yttrandefrihet men sedan inte är intresserade av att läsa eller bemöta vad deras meningsmotståndare skriver.

Anarkister attackerar kommunisternas lokal i Malmö

Anarkisterna kan inte heller hålla sams i frågan med kommunisterna. Anarkister nöjde sig inte med att använda ord utan valde istället att gå till fysisk handling mot en av kommunisternas lokaler i Malmö. Något som Nordfront rapporterat om. Anledningen till anarkisternas attack är att kommunisterna motsatt sig vapenleveranser till Ukraina för att de anser att vapenmaterialet hamnar i Azovs händer. De anser också att Ukraina är en nation som vill ansluta sig till Nato. Länder som ansöker till Nato gör att de imperialistiska krigen kan fortsätta enligt kommunisterna. Anarkisterna hävdar i sin tur att man måste stödja det ukrainska folket eftersom de blir attackerade och att det finns risk för nyliberal exploatering samt fascistiskt förtryck under ockupationen. De påstår också att Ryssland kommer döda de anarkister som nu försvarar Ukraina mot Rysslands attack. Det återstår att se om kommunisterna väljer att damma av ishackan efter attacken.

Jag kommer att återkomma i en text angående min syn på hur debatten förs mellan nationella, men redan nu ser vi att den här konflikten i mycket större utsträckning drabbar vänstern där den stora skiljelinjen är om man skall attackera alla som har samröre med nazister eller om man skall bortse från detta för att säkerställa att den nyliberala expansionen i Ukraina kan fortgå.