UKRAINA. Nordfront redovisar här Ukrainas historia, något som ger en djupare förståelse om bakomliggande orsaker till dagens konflikter i landet och vilken framtid landet kan tänkas gå mot.

Ukrainas historia börjar med Vikingatidens Gardariki (Gårdarike), vilket är den norröna benämningen på Rus. Rus är ett ord som idag återfinns i begreppen Ryssland och Rutenien, varav den senare benämningen oftast brukar avse Ukrainas kärnland i väster.

Rurik eller Rjurik, född omkring 800, död omkring 879, var enligt den kievska Nestorskrönikan en varjag (nordman) och grundare av Kievriket.

I Nestorskrönikan som är skriven på 1100-talet berättas det om hur bland andra den nordiske vikingen Rurik grundade Kievriket, vilket under sin storhetstid kom att sträcka sig ända från Vita havet i norr till Svarta havet i söder:

”dessa varjager (edsvurna nordmän) kallades ruser på samma sätt som andra kallas svear, andra åter normanner och angler och ytterligare andra för goter – på samma sätt även dessa. Och tjuderna, slaverna, krivitjerna och vepserna sade till ruserna: Vårt land är stort och rikt, men det finns ingen ordning i det. Kom och var furstar över oss. Och man valde tre bröder med deras släkter och de tog med sig alla ruserna och kom. Den äldste, Rurik, bosatte sig i Novgorod, den andre, Sineus, bosatte sig i Beloozero, och den tredje, Truvor, i Izborsk. Och efter dessa varjager fick det rusiska folket sitt namn: folken i Novgorod är av varjagisk släkt, tidigare var de slaver.”

Kievrikets uppgång och fall
Det av nordmän ledda Kievriket krossade det mäktiga judiska Kazarriket men dukade sedan självt under för den mongoliska invasionen av Europa, efter att deras rike först försvagats av kristendom och feodalism. När Kievriket gick under bildades i dess ställe en rad mindre ryska furstendömen som vasallstater till mongolerna, bland andra Novgorod i norr vilket kom att bilda kulturellt centrum i dagens Ryssland och Galicia-Volhynia i söder vilket kom att bilda kulturellt centrum i dagens Ukraina (med gränser i stort sett överensstämmande med den västra etniskt rena ukrainska delen av landet).

Sviatoslav I, sonson till Rurik och prins av Kiev, var den som besegrade khazarerna. 2005 reste den ryske skulptören Vyacheslav Klykov denna ”kontroversiella” staty i en ukrainsk by. Eftersom khazarerna var judar och en davidsstjärna trampas ner i smutsen av en häst, har konstverket beskyllts för att vara anti-semitiskt.

Samma staty fast från andra hållet. Notera symbolen på skölden.

Det var under denna tid på 1200-talet som huvudstaden flyttades till Lviv (Lemberg), den viktigaste stora staden i dagens västra nationalistiska Ukraina. Detta Väst-ukrainska rike krigade ömsom mot mongolerna och ömsom med dessa mot framförallt polackerna och litauerna, tills det ukrainska riket i mitten på 1300-talet blev erövrat av Polen.

Den ukrainska kosackstaten
Under 1600-talet återupplivades under drygt hundra år ett ukrainskt rike i form av en kosack-stat i dagens centrala Ukraina. Kosackerna var ett krigarfolk som ansåg sig härstamma från kazarerna, men var uppdelade i flera grupper och bestod till stor del av förrymda livegna som flytt från det katolska Polen-Litauen.

För att göra sitt land självständigt ifrån förtrycket i Polen-Litauen allierade sig kosackerna med Ryssland, vilket gjorde att deras land istället togs över av den ryske tsaren. Detta skapade i sin tur misslyckade uppror mot honom vilka straffades mycket hårt. Det var i oredan av dessa uppror som Karl XII drogs med i kosackstatens fall, vilket kulminerade i slaget vid Poltava 1709.

Det moderna Ukrainas födelse
Det kom att dröja tills första världskrigets slut innan en ukrainsk stat åter kunde bildas. I krigets slutskede 1918 hade Tyskland besegrat Ryssland men ännu inte dukat under för den amerikanska invasionen av Europa. Dagens Ukrainas gränser (undantaget Krim) är i stort sett ett resultat av denna första fred, freden i Brest-Litovsk. Denna fred kallas på tyska för Brotfrieden, vilket kommer av att Tyskland och framförallt Österrike-Ungern led brist på mat och freden skulle säkra tillgång till Ukrainas enorma åkerarealer.

I samband med freden erkändes Ukraina som en självständig stat, och lovade att leverera mat till Centralmakterna i utbyte mot militärt skydd. Detta var nödvändigt för Ukraina som i samband med Lenins Oktober-revolution förklarat sig självständigt ifrån Ryssland.

Tyska trupper i Kiev, mars 1918.

I samband med att Tyskland kapitulerat på västfronten blev det svårare för Tyskland att leva upp till avtalet om militär hjälp mot bolsjevikerna. De två ukrainska stater som nu uppstått, en i öster från tidigare ryskkontrollerat område och en i väster från det upplösta kejsardömet Österrike-Ungern, kom att plågas av både inbördeskrig mellan vita, röda, gröna och svarta arméer och av regelrätta krig med grannstater som Polen och med anti-kommunistiska expeditionskårer från Västeuropa som tagit Polens parti. Som om detta inte räckte tillkom statskupper utförda av mer högerinriktade ukrainare och konkurrens från en tillfällig ukrainsk sovjetrepublik. Som grädde på moset mördades den tyske chefen för fredsstyrkan av oppositionella ukrainare.

Även en tredje halv-ukrainsk stat deltog i oredan, Kuban, vilken i grunden var en kosack-stat men som tidvis dominerades av mer vänsterinriktade bönder. Även relationen till judendomen spelade in, där ukrainarna i väst och den röda samt svarta armen var mest positiva till den och de vita och gröna arméerna var minst positiva. Om de anti-kommunistiska stridande vid denna tid hade kunnat enas i gemensam kamp mot den bolsjevikiska röda armen hade denna antagligen kunnat besegras. Nu hände aldrig detta utan istället kantades det moderna Ukrainas födelse av inbördes strider, misslyckad expansionism och förräderi, och resultatet blev folkmordet Holodomor och en bolsjevistisk ukrainsk sovjetrepublik.

Den 13 januari 2010 fann en domstol i Kiev postumt juden Lazar Kaganovitj skyldig till folkmord för sin delaktighet i Holodomor, där upp mot 10 miljoner etniska ukrainare medvetet svalts till döds. Mer information om Holodomor finns på Holodomorinfo.com.

Framtidens Ukraina
I dessa konflikter efter första världskriget hittar vi också inspiration till Svobodas politiska program idag: man kan tala om att Ukraina på denna tid eftersträvade ett sorts ”Stor-Ukraina”, innefattande i princip delar av alla sina grannländer men framförallt noterbart en stor bit av Ryssland norr om Kaukasus, ett område med en delvis etniskt ukrainsk befolkning som till stor del sammanfaller med Kuban-republiken. Ukraina av idag är en ung stat, landet återföddes i sin senaste reinkarnation så sent som 1991, och erhöll då utöver de gränser det fått vid freden i Brest-Litovsk även Krim-halvön.

Svobodas politiska linje är tydligt expansionistisk, med målet att införliva delar av nuvarande Ryssland i den ukrainska staten och ersätta Ryssland som Europas stormakt med Ukraina. Ett av motiven till dessa storslagna planer är att det existerar ukrainska minoriteter inne i Ryssland. Rysslands geopolitiska intressen är naturligtvis de omvända, att expandera in i Ukraina och införliva ukrainska provinser där etniska ryssar dominerar.

Karta över Ukrainas geopolitik.

Karta över Rysslands geopolitik.

• Publicerad:
  2014-03-14 16:00

Kategoriserat som:
• Historia
• Kultur & Kunskap
• Världen