Nyligen publicerade Aftenpostens nätupplaga en artikel om fotograf Ketil Kerns boksläpp på Juritzen Förlag. Boken ”Vad har du med Hitler att göra, pappa?” beskriver hans kamp för att stoppa utgivelsen av hans farfars norska översättning av Adolf Hitlers Min Kamp.

djevelbrygg

Moderna häxprocesser
Att vi år 2013 inte längre tror på troll och häxor är en självklarhet. Att det under medeltiden brändes häxor på bål – avskyr vi och tar avstånd ifrån. Vissa myter är dock seglivade och svåra att bli kvitt. Vissa historiska händelser kan inte diskuteras i vissa länder utan att man riskerar straff. Vissa ideologier bör man ta avstånd ifrån och om man mot förmodan inte gör det riskerar man familjära, sociala och ekonomiska problem för att nämna några.

Att nationalsocialister, eller ”nazister” som de ska kallas, är och var onda – är vedertaget. Har man någon i familjen som olyckligtvis stred på ”fel sida” under andra världskriget, så har man två val: Prata aldrig om det med någon, byt eventuellt efternamn och ta avstånd om någon på något sätt skulle få reda på det. Eller det alternativ som vår författare i denna artikel har valt, nämligen att ta avstånd, skämmas, förnedra och spotta på minnet av sin egen släkt – och sist men inte minst: gör ekonomisk vinning på det!

Ketil Kern
Enligt både Wikipedia och Juritzen Förlag (som utgivit boken) är Ketil Kern anställd som fotograf på NRK Dagsrevyen (Norges svar på Aktuellt). Han har tidigare spelat trummor i ”The Aller Værste!” och ”Johnny Banan Band”, samt utgivit diverse kort- och dokumentärfilmer. Nu är han alltså aktuell med boken ”Vad har du med Hitler att göra, pappa?”, där han beskriver sin egen uppgörelse med sin farfars roll under kriget, sin kamp för att stoppa utgivningen av sin farfars norska översättning av ”Mein Kampf” och således ”vänder sitt nazi-arv till personlig seger”.

Eberhardt Günther Kern
Ketil Kerns farfar hette Eberhardt Günther Kern (1899-1974) och var en tysk filolog och språklärare. Han bosatte sig i Norge 1923. Eberhardt Günther Kern arbetade och livnärde sig som tysklärare och hade sin egen språkskola.

1933 blev Kern medlem i NSDAP och blev ledare för partiets grupp i Oslo. Hans arbete i Norge gick trögt och han blev 1937 avlöst från sin position. 1939 blev Kern kontaktperson för Hans Wilhelm Scheidt under hans uppdrag för att förbereda en aktion i Norge. Kern lärde honom norska, följde med på resor och introducerade också Scheidt för Quisling. Förutom detta stod han för översättningen av ”Mein Kampf” som blev publicerad 1941.

Bieffekter av ”nazistisk uppfostring”
Ketil Kern beskriver i sin bok att han under sin barndom blev instruerad av sina föräldrar om att inte prata om sin farfars roll under kriget. Ketils far ska själv ha blivit sjuk av den förtigelse och skam som hans fars eftermäle tillfogade honom. Enligt Ketil ska hans far ha blivit uppfostrad på sant och gammaldags ”nazistiskt” sätt, så som han själv berättar: ”Kom ihåg att nazisterna ansåg att man måste slå känslorna ur barnen och på så sätt härda dem.”

Då Kern 2002 blev uppringd av en journalist som berättade att ett norskt förlag skulle utge den norska översättningen av ”Mein Kampf” och att hans farfar stod för översättningen blev han enligt Aftenposten, både arg och förtvivlad. Som ägare av rättigheterna till översättningen (enligt Juritzen Förlag) visste Ketil vad han måste göra: stoppa utgivningen och förhindra att boken potentiellt får nya läsare, eller det allra värsta – nya anhängare! Sådant blir det naturligtvis en bok av, och inte minst social upprättelse och ökad status, när man tar avstånd offentligt från sin släkts ”förfärliga” historia och denna människofientliga och onda ideologi. Och kanske viktigast av allt – ”nazismen säljer” – man tjänar bra med pengar på det!

Sista ordet är inte sagt
Jag finner det så enormt avskyvärt, provocerande och trist att personer önskar att göra ekonomisk (och ”moralisk” vinning) på att förnedra insatsen och minnet av sin egen släkt, endast för att de hade en politisk ståndpunkt som anno 2013 är oacceptabel. Det hela blir inte mindre provocerande av att sådant beteende är socialt acceptabelt. En sak skall de dock vara på det klara med, dessa som livnär sig på att spotta på minnet av fallna kvinnor och män: denna kamp är ännu inte slut, och om hundra år – på vilket sätt kommer ni att beskrivas för kommande generationer? Kommer era barn och barnbarn vara stolta över era handlingar? Nej, man skördar det man sår!

  • Publicerad:
    2013-03-12 17:55