KOMMENTAR • Den sionistiska ockupationsmakten och dess amerikanska lydstat har återigen visat att de inte skyr några medel för att upprätthålla Israels bleknande hegemoni i Mellanöstern.

I skrivande stund är Syrien återigen i lågor efter fem år av frusen konflikt. Den jihadistiska terrorgruppen ”Tahrir al-Sham” (HTS), som har sitt ursprung i den al-Qaida-anknutna Al-Nusrahfronten, strider enligt Telegram-kanalen Rerum Novarum mot den syriska armén i utkanten av Homs, den sista kvarvarande storstaden på vägen mot Damaskus. Beroende på vad som sker under de kommande timmarna och dagarna finns en reell möjlighet att Bashar al-Assads regim kan falla efter nästan 14 år av inbördeskrig. Resultatet av detta skulle bli en katastrof där Syrien förblir en mosaik av olika jihadistiska och etniska krigsherrar, samtidigt som kristna i Syrien utsätts för brutal förföljelse av återuppväxande sunnimuslimska jihadister. Allt hopp om att återvända de över en miljon syriska flyktingar som kommit till Europa sedan inbördeskriget började skulle vara förlorat för överskådlig framtid.

Anledningen till den syriska arméns oförmåga att hålla jihadister tillbaka är mångfacetterad men beror främst på amerikanska sanktioner mot Syrien och USA:s illegala ockupation av syriska oljefält. Detta har knäckt ryggraden på den syriska ekonomin och placerat Assad i en situation där han knappt kan betala sina soldater, vilket lett till låg moral och brist på utrustning bland regeringens trupper. Att Ryssland, en av Syriens viktigaste allierade, är distraherat i Ukraina är sannolikt också en bidragande faktor. Oavsett detta har Syrien återigen blivit en plats för jihadistisk terror.

Den pågående offensiven har utan tvekan planerats under lång tid med stöd från USA, Israel, Turkiet och till och med Ukraina. Ukrainska nationalister, som i åratal krävt stöd från västeuropeiska nationalister i sin kamp mot de ”ryska kommunistiska muslimska horderna”, står i skuld till oss för en förklaring. Tidpunkten kunde dock inte ha varit bättre för Israel, vilket inte är en tillfällighet. Som vi rapporterat tidigare startade offensiven bara dagar efter att Israel och Libanon ingick en vapenvila och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu hotade Assad direkt. Många israeler såg vapenvilan, som ingicks utan att Israel uppnådde några av sina militära mål i södra Libanon, som ett förödmjukande nederlag. Det är ingen slump att HTS:s södra offensiv riktar sig direkt mot försörjningslinjen mellan Libanon och Iran i södra Syrien, vilken är nödvändig för att Iran ska kunna förse Hizbollah med vapen.

Som om detta inte vore nog har HTS öppet deklarerat sin kärlek till Israel, som rapporterats av Jerusalem Post:

"Vi älskar Israel, och vi har aldrig varit dess fiender. Israel är inte fientligt mot dem som inte är fientligt inställda mot det. Vi hatar er inte, vi älskar er väldigt mycket."

— HTS-medlem intervjuad av Jerusalem Post

För dem som fortfarande tvivlar på Israels roll i det syriska inbördeskriget rekommenderas att läsa denna intervju med den tidigare israeliska premiärministern Ehud Olmert, där han i maffialiknande stil deklarerar att om ”Bashar al-Assad hade ingått fred med mig i december 2008 skulle det syriska inbördeskriget inte ha inträffat.”

Faktum är detta: Israel och USA, som i praktiken är en och samma enhet, har lidit två förödmjukande nederlag, först av Hamas den 7 oktober och sedan av Hizbollah i södra Libanon. Israels militära prestige är på bottennivå och myten om dess militära överlägsenhet har krossats. Israels säkerhetssituation har sannolikt aldrig sett svagare ut under dess 76-åriga existens. I sin desperation har USA och Israel tänt eld på skogen och kastat Syrien och Mellanöstern in i totalt kaos. Europa och dess befolkning kommer att få betala priset i form av nya flyktingströmmar.

Den enda rationella slutsatsen som kan dras är att Europa aldrig kommer att agera i sitt eget intresse så länge dess eliter förblir fanatiskt lojala mot det judisk-amerikanska imperiet.

Ursprungligen publicerad på Frihetskamp.net.