KOMMENTAR • Russleman skriver om situationen i Iran. Han menar att Europas fortsatta underkastelse till USA och Israel håller på driva oss mot avgrunden.

Vi är nu lite över en månad inne i Epstein-koalitionens anfallskrig mot Iran, och Europa kämpar redan med följderna:

  • Efter att Donald Trump förklarat att kriget mot Iran kommer att fortsätta den här veckan har priset på Brent-råolja stigit med sju procent till 108 dollar per fat, från omkring 70 dollar innan kriget bröt ut. Under tiden har kriget redan drivit upp priset på europeisk gas (LNG) med mer än 70 procent.
  • Högre bränslekostnader har redan påverkat de europeiska konsumentpriserna. I Schweiz har inflationen redan stigit till sin högsta nivå på ett år, med petroleumprodukter upp 5,3 procent, till följd av högre bränslekostnader som en direkt konsekvens av konflikten i Mellanöstern.
  • De europeiska marknaderna har prisat in svagare tillväxt och högre kostnader. STOXX Europe 600, ett aktieindex som mäter utvecklingen för 600 stora, medelstora och små bolag i Europa och därför ofta används som en bred indikator för den europeiska marknaden, föll med 1,2 procent den 2 april efter Trumps senaste tal. Detta har medfört att EU nu diskuterar nödvändigheten av att frysa regler som ålägger medlemsländerna att minska sina budgetunderskott till under tre procent av BNP om kriget mot Iran skulle bli långvarigt.
  • Flera europeiska regeringar har tvingats vidta åtgärder för att skydda hushåll och företag mot ökade energikostnader. Enbart Italien har hittills tvingats använda 417,4 miljoner euro för att sänka bränsleskatterna fram till den 7 april, och överväger att förlänga åtgärden med ytterligare 500–600 miljoner euro.

Detta är dock bara de första vindbyarna i en lång storm. De långsiktiga konsekvenserna är:

  • Långvariga störningar i energipriserna kommer att medföra en destruktiv kombination av lägre tillväxt och inflation, så kallad stagflation, för ett Europa som redan försvagats av upprepade kriser. EU:s ekonomikommissionär Valdis Dombrovskis betonade i måndags denna vecka faran för en kommande ”stagflationschock”.
  • Långsiktiga subventioner av bränsle, transporter och hushållens energiräkningar kommer att leda till budgetunderskott i hela Europa, med ökad upplåning, större finansiellt tryck på institutionerna och svårare avvägningar på andra håll i budgetarna som följd. Välfärdsstaten, som redan väntades komma under press på sikt på grund av jakten på ökade militärbudgetar till följd av kriget i Ukraina, kommer utan tvekan att omfattas av dessa avvägningar, och vanliga européer kommer att få betala priset.
  • Europas industribas – kemikalier, metaller, transporter, logistik, gödsel, flygbolag, sjöfart – kommer att vara särskilt utsatt för en långvarig energiprischock. Sedan början av kriget i Ukraina har EU:s egna interna rapporter medgett att förlusten av rysk energi har medfört en betydande minskning av unionens industriella konkurrenskraft i förhållande till USA och Kina. Detta gap kommer att öka ytterligare som ett resultat av stängningen av Hormuzsundet, eftersom USA är självförsörjande på energi och Kina kan luta sig mot Ryssland för att stabilisera sina egna marknader.
  • Stängningen av Hormuzsundet har resulterat i störningar i den livsviktiga exporten av kvävebaserat gödsel från länderna i Gulfregionen. Även om européer inte väntas riskera att svälta, vilket är fallet i fattiga länder, kommer högre matpriser att sätta press på den redan kämpande europeiska arbetar- och medelklassen.
  • Kriget mot Iran, som redan har eskalerat till ett regionalt krig, riskerar humanitära kriser i regionen som, även om de inte skulle medföra en ny våg av flyktingar till Europa, skulle göra det betydligt svårare att återvända det redan enorma antalet flyktingar från MENA-länder i Europa.

Med det ovanstående i åtanke, vilken helig plikt anser Trump att han utför som ska rättfärdiga den förstörelse han kommer att tillfoga sina europeiska ”allierade” (vasallstater)? En fascinerande artikel som nyligen publicerats av Robert Kagan, en av de senaste decenniernas mest framträdande judiska nykonservativa intellektuella, innehåller några centrala medgivanden. Medan artikeln i sin helhet argumenterar för att Trumps angrepp på det amerikanska allianssystemet kommer att försvaga USA på sikt, är hans medgivanden om förhållandet mellan USA och Israel långt viktigare. Ur ”America Is Now a Rogue Superpower” av Robert Kagan, kan man läsa följande:

När det gäller Israel förband sig USA till dess försvar utifrån en känsla av moraliskt ansvar efter Förintelsen. Detta hade aldrig något att göra med amerikanska nationella säkerhetsintressen. Faktum är att amerikanska myndighetspersoner från början betraktade stödet till Israel som stridande mot USA:s intressen. George C. Marshall motsatte sig ett erkännande 1948, och Dean Acheson sade att USA genom att erkänna Israel hade övertagit Storbritanniens roll som ”den mest illa omtyckta makten i Mellanöstern”. Under kalla kriget erkände till och med Israels anhängare att USA, utifrån rent maktpolitiska hänsyn, ”hade all anledning att önska att Israel aldrig hade blivit till”. Men som Harry Truman uttryckte det fattades beslutet att stödja staten Israel ”inte i ljuset av olja, utan i ljuset av rättvisa”.

Kagans uttalande här är naturligtvis bara en halv sanning, eftersom det är avsett att dölja den sionistiska lobbyns centrala roll i att forma relationen mellan USA och Israel bakom en idé om abstrakt moralism i den amerikanska eliten. Det direkta medgivandet att USA aldrig har haft något säkerhetspolitiskt, eller ens cyniskt imperialistiskt, intresse av att stödja Israel är ändå slående.

Med andra ord kommer Trumps osammanhängande retorik om motiveringen bakom kriget mot Iran av att han inte öppet kan säga att detta enbart och uteslutande sker för Israels skull. Så länge det nuvarande styret i Iran består utgör det en mur mot Israels imperialistiska ambitioner i Mellanöstern. Brådskan kommer ur verkligheten att fortsatt ekonomisk och militär integration med Ryssland och Kina skulle göra Iran nästintill immunt mot amerikanskt tryck inom fem till tio år. Kriget är ett desperat vågspel från Benjamin Netanyahus sida där han är villig att riskera det amerikanska imperiets undergång, från petrodollarn till det amerikanska allianssystemet, för att gripa det han ser som sin sista chans att förverkliga drömmen om ett Stor-Israel.

All denna kontext är viktig att ha i åtanke med tanke på Trumps senaste hot om att dra USA ur Nato. Enligt min mening är detta en bluff, eftersom det skulle medföra en stor förlust av inflytande över Europa. Det skulle vara logiskt om USA faktiskt följde sina egna politiska intressen, men som Kagan medgav ovan är detta inte fallet. USA existerar i dag som ett parasiterat zombieimperium, vars ”raison d’être” är att skydda Israel.

Vår underkastelse under detta zombieimperium håller på att förstöra Europa, vilket jag har visat ovan. Våra politikers fanatiska besatthet av att bevara och expandera den transatlantiska ”alliansen”, oavsett vad det kostar, håller på att förstöra Europa. Europas och Israels politiska intressen är fullständigt motstridiga. Israel vill ha ett Mellanöstern i evigt kaos där ingen stat skulle kunna utgöra ens ett teoretiskt hot. Europa behöver ett Mellanöstern återfört till någorlunda stabilitet, så att remigration kan gå från att vara ett slagord till ett realistiskt politiskt projekt. Fortsatt politisk underkastelse under USA, vilket är liktydigt med politisk underkastelse under Israel, kommer att förstöra denna kontinent och utgöra ett existentiellt hot mot Europas folk.

Den enda lösningen på denna kris är en radikal geopolitisk omställning för Europa där europeiska stater lösgör sig från judisk-amerikansk hegemoni genom följande åtgärder:

  • Att avvisa varje form av stöd till USA i dess pågående anfallskrig mot Iran.
  • Att vända sig till den iranska regeringen för ett avtal som skulle tillåta europeiska tankfartyg att passera genom Hormuzsundet.
  • Att avsluta kriget i Ukraina och uppnå en slutlig fredslösning med Ryssland skulle kunna undanröja detta påtryckningsmedel från USA och samtidigt återge tillgången till rysk energi, vilket kan dämpa effekterna av en kommande energikris.
  • Att definiera Israel som en rövarstat (”rogue state”) som utgör ett säkerhetspolitiskt hot mot hela Europa och införa en total handelsbojkott mot landet.

Inga individer eller grupper som påstår sig sätta europeiska intressen först kan argumentera mot det ovanstående. Tiden för Europas frigörelse är NU!

Artikeln är ursprungligen publicerad på Frihetskamp.net