INSÄNDARE. Joakim Kannisto skriver i denna insändare om ett misslyckat vänsterextremt drev mot honom.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Nyligen fick min arbetsgivare ett anonymt e-post från AFA. När jag fick se och läsa igenom detta mejl blev jag förvånad och började fundera över de rödas arbetsmetoder.

Rubriken de satt i meddelandet är ”Information om nazist på er arbetsplats”, en kort mening som de troligen vill ska låta som ett stort avslöjande. Vidare så påstås jag vara medlem i en nationalistisk webbshop, hur man nu kan vara medlem i en sådan? Och med detta så understödjer jag den fascistiska rörelsen. Hela meddelandet är egentligen absurt och de påstår även att ”nazister brukar i regel inte prata om sina övertygelser”.

Min arbetsplats skiljer sig inte nämnvärt från andra arbetsplatser. Här arbetar det personer som har olika religion och politiska åsikter från vänster till höger, vi diskuterar och har olika uppfattningar precis som i resten av landet.

Jag har inga problem med att säga vad jag tycker, tänker, stödjer eller är medlem i. Men det betyder inte att jag ständigt på arbetstid basunerar ut mina åsikter eller att jag tar avstånd från de kollegor som tycker annat, tror på annat eller kommer från en annan ras – sådant beteende med avståndstagande och maktmetoder passar främst rödingar. Men jag har självklart uppmuntrat de kollegor med liknande värderingar att ansluta sig politiskt, till Motståndsrörelsen så klart.

Det som ändå slår mig är att det kanske finns någon som har en chef som blir upprörd över att en anställd är nationell, det skulle inte förvåna mig då det är stigmatiserat. Stigmat till trots så håller åsiktskorridoren på att fallera och till de rödas förtret så är de själva delaktiga i det. Dessa fega avarter har nästan helt lämnat gatan och använder sig idag av så kallade uthängningar, i uthängningen av alla de hundratals som är med i eller via Facebook har tryckt på gillaknappen till den tidigare nämnda ”webbshopen” kan man se hopp. Vi är många och det är många som inte är ett dugg anonyma eller bryr sig om de röda. Alla dessa nationella visar hur många fler vi är än de röda och kan ge andra som kanske får ta skit från chefen råg i ryggen. Chefen själv kanske reflekterar att han måste skrolla ordentligt för att hitta hans egna anställd och det är inget speciellt med att vara en droppe i ett hav.

På något vis så känner jag mig tacksam, jag har varit nationell i 20 år och första gången jag blev uthängd var 2006. Då kände man nästan alla som blev uthängda . Idag blir jag förvånad över hur många det är som jag inte känner som delar liknande åsikter som mina. Det underlättar definitivt rekryteringen och jag kommer kontakta många av dessa.

Det är intressant att de röda fortsätter med den här taktiken, det måste bero på att de inte har spenderat tid i byggbodar och på fabriksgolv. De har en total avsaknad av insikt om vad som faktiskt diskuteras i de allra flesta fikarum och runt köksbord i hela Norden. Men då många av dagens marxister har rika föräldrar eller bor i fina områden, ja, faktiskt tillhör den högre medelklassen, så är det inte så förvånande. Däremot så är jag övertygad om att liknande metoder mot rödingarna skulle få det fåtalet av dessa som har ett arbete att bli en total paria eller t.o.m. avskedade från sina arbeten. Det vore kul men jag vill diskutera politik och rädda mitt folk, inte som rödingarna engagera mig i något som inte ger något; att peka finger på någon och säga att denna tycker inte som jag.

Jag vill avsluta denna text med uppmuntran och uppmaning till de som inte är engagerade i annat än att ha tryckt på en gilla- eller följknapp på internet men nu blir uthängda: Det här är det värsta fienden har att komma med, att på något sätt försöka styra över vad du har för politisk syn, det händer inget mer än det här så hitta modet, följ moralen och pliktkänslan – bli offentlig, slåss för vårt folk, gå rakryggad och stolt med i Nordiska motståndsrörelsen och försvara yttrandefriheten! Ge aldrig vika för några påtryckningar från staten eller rödingarna, de vet att vi har rätt och att det finns potential att krossa deras skit-stat och därför är alla fritänkare deras största fiende.

/Joakim Kannisto


  • Publicerad:
    2021-02-23 09:00