UTRIKESPOLITIK • Sverige, EU och Nato befinner sig enligt landets utrikesminister i ”en långvarig och långtgående konfrontation med Ryssland” som kräver att ”vi står nära våra allierade”. Debacle uppstod i den efterföljande debatten, när ministerns ”transatlantiska koppel” ifrågasattes.

Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) underströk vid regeringens årliga utrikesdeklaration på onsdagsmorgonen vikten av att Sverige ”i tätt samarbete med sina allierade Eu och Nato” stödjer Ukraina i dess – och alla fyras – konflikt med Ryssland. Detta ungefär samtidigt som presidenten för den ledande Nato-nationen USA i ett uttalande hävdade att Ukraina kan komma att bli ryskt.

Som bortblåst var i denna deklaration tidigare versioners utläggningar om svenska framfötter på den ”feministiska utrikespolitikens” område. Den diplomatiska nyetableringen bestående i ett inrättande av ett svenskt generalkonsulat i Houston, Texas, motiverades till exempel istället med ”närheten till rymd, flyg, försvar, energi, it och life science” och som en väldigt indiskret vink om regeringens viktigaste utrikespolitiska prioritering kom detta departements chef till riksdagen i armkrok med Ukrainas ambassadör i Sverige.

Vad vokabulären beträffar, så avfyrades den militärtekniskt präglade Folk och Försvars-termen ”motverkanspolitik” ett antal gånger från ministerns mun, inte minst när hon framhöll att just denna politiks grundval” är att ”Natos artikel 5” är ”politiskt och militärt trovärdig”.

Som brukligt följdes regeringens utrikespolitiska deklaration av den årliga utrikespolitiska riksdagsdebatten, där den enda riktigt heta konflikten uppstod när oppositionens Håkan Svenneling (V) fäste uppmärksamhet på en av de elefanter i rummet som Malmer Stenergard förgäves försökt tiga ihjäl. Donald Trump hade just förespråkat ett amerikanskt övertagande av Gaza, ett folkrättsvidrigt fördrivande av dess palestinier och en omvandling av området till en Mellanösterns riviera för judar.

Kanske statsminister Ulf Kristersson börjar ångra det där självpåtagna kopplet om sin hals, när han inser att den som drar i det heter Trump och inte nödvändigtvis drar åt samma håll som det amerikanska presidentvalets förlorare hade dragit åt, undrade Svenneling och antydde att ett visst nu territoriellt hotat nordiskt grannland kallat Danmark eventuellt redan idag ångrar sitt självpåtagna transatlantiska koppel, nu när USA:s sittande president gör anspråk på Grönland. Till saken hör också att V nu kräver att Sverige bryter det militära DCA-avtalet med USA sedan Trump valts till president.

Svennelings kommentarer tycktes irritera utrikesministern, som gick till motattack genom att ifrågasätta hans bevekelsegrunder när han tackar nej till USA:s kärnvapenbeskydd och enigt henne därvid falskeligen hänvisar till denna nations administrations inrikespolitik – istället för att likt henne själv och USA:s president bara ”värna om sitt lands bästa”.

— Vänsterpartiet vill att Sverige ska vara ensamt och skyddslöst och de tar varje chans att driva detta. Partiet sprider en skräckpropaganda som inte tjänar svenska intressen, hävdade Malmer Stenergard.

Utrikesministern påminde vidare om att Sverige har beslutat om 800 miljoner kronor till Gaza, utöver det stöd som redan betalas ut till organisationer som verkar i området.

– Sverige är en stor och uthållig humanitär givare, fastslog hon.

I övrigt var riksdagsdebatten betydligt tamare än så. Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Morgan Johansson kritiserade regeringens indragna bistånd till FN-organisationen Unrwa:

— Sverige sviker palestinierna när de behöver hjälpen som mest, sa han och pekade på givarländer som Tyskland och Frankrike.