KOMMENTAR Presidentvalet i Frankrike ser ut som en politisk cirkus. Men clownernas yrande visar var fransmännen står.

I tisdags annonserade den algeriske juden Eric Zemmour sin kandidatur inför det franska presidentvalet nästa år. Denna knepiga figur verkar utmana Marine Le Pen och hennes Rassemblement National, (tidigare Front National) om de ”invandringskritiska” fransmännens röster.

I sitt tal målar Zemmour upp ett allt våldsammare Frankrike, med härjande invandrargäng och kulturmarxistisk propaganda. Juden kritiserar massinvandringen och uttrycker – fräckt nog – att ”vi fransmän” drabbas av ett folkutbyte.

Med svenska mått mätt är det ett radikalt tal han håller.

Så hur kommer det sig att den judiske gubben plötsligt har blivit den ledande invandringskritiska rösten i Frankrike? Och är Frankrike räddat nu?

Nog var det ett radikalt tal han höll, och hade det varit en vit, nationell fransman som höll samma tal hade han kanske fått min sympati. Men jag tror att Zemmour är en bluff.

Visst önskar sig Zemmour ett tryggare Frankrike där han eller hans familj inte drabbas av det mångkulturella våldet, men jag tror inte att han bryr sig värst mycket om vanliga fransmän. Hans lojalitet ligger givetvis hos sitt eget folk, judarna.

Ja, hade han verkligen kämpat för fransmännen hade han självkritiskt pekat ut sin egen folkgrupps överrepresentation i maktens korridorer. Han hade förklarat vem det är som sprider den kulturmarxistiska propagandan och vem som orkestrerat massinvandringen till Frankrike.

Hade han brytt sig om det franska folket hade han inte förespråkat assimilering med främlingarna.

Den politiska cirkusen

Så varför kandiderar Zemmour? Vilken roll spelar han? Kontrollerad opposition skulle jag säga.

Nu kommer Zemmour och Le Pen att bråka om de nationella fransmännens sympatier. Den nya kandidaten framstår som mer radikal och lockar allt fler fransmän.

Men i själva verket är bägge alternativen ganska ljumma kontrajihadister och sionister. Den största skillnaden dem emellan verkar vara retoriken.

Den politiska cirkusen vi ser är alltså ganska irrelevant, ett spel för gallerierna.

Visar var fransmännen står

Det är dock talande att Zemmour försöker fånga upp oppositionella fransmän med brandtal om massinvandring, folkutbyte och antivit propaganda.

En opinionsundersökning som Nordfront nyligen uppmärksammade visade att nästan 70 procent av fransmännen oroar sig över folkutbytet. Således finns det också grogrund för politiska kandidater som utger sig för att vilja stoppa detta.

Fransmännen är förmodligen rasmedvetna och vill ta tillbaka sitt land. Den nationella rörelsen verkar också vara utbredd i landet, men oorganiserad, vilket är väldigt synd.

Det Frankrike skulle behöva är en nationell, socialistisk och revolutionär kamporganisation som skulle organisera motståndet, inte någon algerisk jude i en fin kostym.