Under onsdagskvällen bevakade jag för Nationellt Motstånd ett möte i Mariannelund som gick under temat ”Att leva och bo i Mariannelund”. Denna gång var allmänheten inbjuden och det visade sig vara ett stort intresse. Uppskattningsvis 150 personer deltog.

På onsdagen följde jag upp turerna kring asylboendet i Mariannelund genom att hälsa på i Folkets hus lokal vilken ligger centralt på orten. Deltog gjorde också flera aktivister ur Svenska motståndsrörelsen och andra nationella i anslutning till orten. Upprinnelsen kring det välbesökta mötet är att orten har fått ett asylboende som blivit särskilt uppmärksammat efter en gruppvåldtäkt och andra problem kopplat till boendet. Tidigare möten om Migrationsverkets asylboende har skett bakom stängda dörrar och kan närmast beskrivas som hemliga krismöten. En frukt av mötet från den 13 december blev en lokal i centrala Mariannelund där idén är att skapa en mötesplats mellan de asylsökande och övriga lokalbefolkningen.


Mötet i Mariannelund var denna gång öppen för allmänheten. Lokalen i Folkets hus låg i centrala Mariannelund.

Programmet för denna onsdagskväll började klockan 19.00. Först skulle mikrofonen gå runt bland företrädare från Migrationsverket, Polisen, Arbetsförmedlingen, Eksjö kommun med flera. Dessa skulle beskriva sin verksamhet och sin syn på situationen i Mariannelund. Därefter skulle det bli rast och sedan frågor från publiken vid 20.30. Tidningen Höglandsnytt fanns på plats och rapporterade om mötet i realtid. Tidningen skrev att det var 150 personer i lokalen, något som kan vara en rimlig uppskattning. Alla stolar var upptagna, flera fick plockas in och det gick inte att ta miste på att intresset var stort för vad som skulle komma att sägas.


Besökarna börjar anlända. Extra stolar fick sedan kallas in och lokalen fylldes upp med 150 besökare.

Dessvärre infann sig den starka känslan av att programmet och upplägget för kvällen skulle tjäna till att styra efterföljande diskussioner. Under det att varje representant höll sina anföranden så fanns det inte mycket utrymme att ställa frågor. Jag försökte bland annat framföra att Liselotte Ingesson Politis från Migrationsverket spred vilseledande uppgifter om sin myndighet. Hon talade nämligen i termer av antal asylsökande i Sverige under 2011 medan jag menade att det var mera rättvist att tala om beviljade permanenta uppehållstillstånd. Många får uppehållstillstånd utan att ha asylskäl och utgör en mycket större grupp. Det kan inte ha varit en slump att Liselotte enbart talade om asylsökande.


När Liselotte Ingesson Politis från Migrationsverket tog till orda fick publiken en missvisande redogörelse där flera kategorier glömdes bort av de som får PUT, permanent beviljade uppehållstillstånd. Med andra ord så framställdes omfattningen av invandringen på ett sätt att det gick att få intrycket att den var betydligt mindre än den i själva verket är. På bilden syns föreläsningsmaterialet som även den kan ge en vilseledande beskrivning av verkligheten.

Jag tyckte dessutom att det var viktigt att det framgick för alla åhörare att de egentligen inte har någonting att säga till om. Migrationsverket kan teckna avtal direkt med en hyresvärd. Kommunen kan inte stoppa en sådan affär och detta fick jag Liselotte att bekräfta. Samtidigt ville hon tillägga att verket eftersträvar en dialog med kommunerna. Polisen inriktade sig på att skapa förtroende för sin verksamhet och att profilera sig som en trygghetsfaktor i människornas vardag. De betonade bland annat att det är viktigt att anmäla brott och betydelsen av grannsamverkan.


Panelen hade noggrant jobbat igenom upplägget för kvällen. Lite humoristiska skämt tillsammans med allmän mysfaktor hade troligen en viss avdramatiserande effekt.

Som jag anat skulle det visa sig att många frågor kom att handla om rena trivialiteterna om man ser på problemen ur ett större perspektiv. En i publiken berättade bland annat hur blommor och rabatter blivit förstörda för de som bor i anslutning till bostäderna som Migrationsverket hyr. Vad ska Migrationsverket göra åt detta? Andra saker som togs upp var hur asylanterna hanterade sopor och att det har blivit allmänt skräpigt. Jag menade att dessa saker säkerligen kan vara tragiska. Men att den egentliga diskussionen borde handla om vad det är för samhälle som vi vill ha. Hur blir det exempelvis för barnen som ska växa upp tillsammans med asylanternas barn? Vad säger ni när era barn en dag kommer hem och talar på utländsk brytning? Är denna samhällsutveckling som vi ser någonting positivt för framtiden? Reaktionerna jag fick av två personer var rent häpnadsväckande. En kvinna såg många positiva saker och menade att invandringen berikar oss. En annan kvinna som även var rektor för en näraliggande skola gick fram till scenen och bedyrade att hennes skola bedriver ett framgångsrikt arbete och har många elever med invandrarbakgrund. Hon menade att föräldrarna till invandrarbarnen är engagerade på föräldrarmöten och hade ingenting negativt i övrigt att berätta. Ordväxlingen med rektorn kom att omnämnas av Höglandsnytt:

En allmän debatt om invandring och framtiden för det svenska samhället med mångkulturella inslag uppstår mellan företrädare för skolor i Mariannelundsbygden och Nationellt motstånds representant Henrik Pihlström. Mariannelundarna är för, Henrik Pihlström är skeptisk.

Det bör anmärkas att ”Mariannelundarna” som tidningen skriver om måste avse dem som jag hade ordväxlingen med. Mötet avslutades med lovsånger till det mångkulturella samhället från panelen och flosklerna flödade fritt:

”Medmänsklighet i centrum”

”Var medmänniska och utnyttja alla möjligheter att lära känna andra kulturer.”

I övrigt vet jag inte hur många tillfällen som jag fick höra ordet ”berikning” kombinerat med ”invandring”, ”mångfald” och ”nya kulturer”.


Markus Kyllenbeck(ståendes), VD för det lokala bostadsföretaget Bruzahem, deltog på mötet. Det är Bruzahem som hyr ut bostäderna till Migrationsverket.

I efterhand kan vi fråga oss om vi skulle ha ställt till med lite större buller än vad som blev av. Samtidigt är inte sista ordet sagt från vår sida i denna historia från den forna idyllen Mariannelund. Jag tycker dock själv att anhängarna av den mångkulturella utvecklingen bara gör sig löjliga när deras kärnargument består vackra ord och fraser. Det var ju mycket av den varan som levererades under denna afton. Många av publiken satt tysta och jag gissar att flera av dessa är tysta sympatisörer av idén om Sverige som en homogen nation – eller att Sverige skulle varit bättre utan den påtvingade massinvandringen. Vid utgången berättade några äldre kvinnor för mina kamrater att de känner sig orättvist behandlade. Under julen så inbjöds exempelvis asylanterna till ett julfirande. Samtidigt fanns det gamla svenskar på orten som satt ensamma under julen. Dessa gamla människor hade glömts bort. Kvinnorna vid utgången uttryckte på samma gång sin tacksamhet för att mina kamrater hade tagit ställning under mötet.

Höglandsnytt:
”Direkt från möte om Migrationsverket”
Rasmus Gårdebrink:
”Öppet möte om asylverksamheten i Mariannelundt”


  • Publicerad:
    2012-01-26 00:00