Dagens datum 30 april • Denna dag firas Valborgsmässoafton runt om i Norden, men också på andra platser i Europa.

Det förkristna segerblotet

Förr, innan Norden kristnades, firade våra germanska förfäder det mycket äldre Segerblot, även kallat vårblot. Man firade då att ljuset hade kommit åter och segrat över mörkret. Detta var en dag för pånyttfödelse och tillväxt. Den nalkande värmen och solen fick allt liv att åter frodas. Det var också en tid då fertiliteten ansågs vara starkare.

Men precis som namnet segerblot antyder firades även andra saker vid den här tiden på våren. Nämligen kommande segrar. Därför blotade man dessutom till Oden under den här högtiden.

Exakt när under våren detta firades är oklart men det anses som sannolikt att det var en så kallad rörlig tradition som firades tidigare i de södra delarna och senare i de norra delarna av Norden. I Snorre Sturlassons Ynglinga-sagan nämns segerblotet som en del av Odens lagstiftning: ”Så skulle man mot vintern blota till godt år, men vid midvinter till gröda; ett tredje blot skulle göras mot sommaren: det var segerblot.”

En äldre källa om ett blot på våren finner man i Adam av Bremens skrifter. Han menade att detta blot ägde rum runt vårdagsjämningen och firades för att garantera god skörd, fertilitet och stridslycka.

Valborg

Valborg (ursprungligen Walpurgis) påstås ha fötts omkring år 710 och varit en engelsk prinsessa som kallades till Tyskland av Bonifatius, ”Tysklands apostel”, för att hjälpa till att kristna tyskarna. Valborg blev kort därefter abbedissa i Heidenheims nunnekloster. Då hon dog år 779 gravsattes hennes kvarlevor den 1 maj. Det skapades under medeltiden en kult kring den bortgångna Valborg där man påstod att hon kunde ge skydd mot häxor och onda andar.

Majbrasor

Det lär ha varit detta som gjorde att man kom att binda samman Valborgs namn med den gamla germanska traditionen segerblot och majbrasan. Förfäderna gjorde upp eldar för att symbolisera att det gamla skulle brännas och det nya, alltså våren, var på väg. I Sverige kallas detta idag för majbrasa, men i övriga nordiska länder tänder man istället midsommarbål under midsommar.

Eldarna lär ha haft en symbolisk betydelse för ljusets ankomst och för att bränna bort det gamla. Elden handlade inte ursprungligen om att skrämma bort häxor. Folkloristen Jacob Grimm skriver i sitt verk Deutsche Mytologie att häxorna kring detta datum tog sin utflykt till berget Blocksberg, på svenska Blåkulla, för att i 12 dagar dansa bort snön (i Sverige är denna häxsabbat placerad kring påsken). Våra förfäders uppfattning om dessa häxor var enligt Grimm att de var “kloka kvinnor” och “älvlika, gudlika möer”.

Under denna vårdag samlades enligt Grimm folket för att tända den “heliga elden”. När de kristna tog över högtiden genom Valborg kom valborgselden/majbrasan att få en annan innebörd – den heliga elden blev ett sätt att hålla häxor, som ansågs vara i förbund med djävulen, borta.