INTERVJU. Hej Eléne och Håkan och en eloge till er för att ni vill ställa upp på denna intervju. Som småbarnsförälder så blev jag själv väldigt upprörd av att läsa hur vänsterextremister kommit att terrorisera er familj, särskilt eftersom ni har ett tvåårigt barn.

Kan ni berätta om ert politiska engagemang?

Håkan är medlem i SvP och jag är ”fri” men sticker inte under stolen med att jag har åsikter som lutar åt den nationalsocialistiska världsåskådningen. Men jag tillhör inget parti eller organisation.

Vad är det för attacker som riktats mot er, kan ni berätta om det?

I juni fick vi dörren nersprejad med ”nassesvin” och på husgaveln stod det ”nasse 31a”. Vi övervägde att sätta upp en skylt med ”välkommen till 7-milaskogen”. I slutet av augusti/början av september fick vi ett ”hotbrev” utskrivet på två A4-paper.

Klotter på ytterdörr.

Klotter på husfasad.

Brevet innehöll hot om skadegörelse och information om oss. Bland annat stod där födelsedatum på vår son, våra egna personnummer och vart vi bor (saker som vi inte hade en aning om). Vi polisanmälde brevet eftersom de hotade med skadegörelse och polisen som tog hand om ärendet skrattade mest åt brevets innehåll (och stavning) men tog det ändå på allvar och var trevlig och tillmötesgående.

Samma kväll kommer någon och bankar på dörren, varpå vi båda springer ut. Jag sprang runt kvarteret för att se om jag kunde upptäcka någon. Då jag kom tillbaka så hörde jag att någon stod och skrek åt Håkan som då stod iförd endast kalsonger utanför vår bostad.

Idioten i fråga vågar inte göra något närmande, utan står på behörigt avstånd och skriker ”sug min kuk”. Då han upptäcker att jag kommer springandes mot honom från andra hållet så springer han iväg fort. I slutet av september fick vi rutan krossad och de gjorde även ett försök att kasta in brandbomber genom fönstret på nedre plan.

Deras plan misslyckades eftersom vi varit förutseende och täckt igen fönstret med en plywoodskiva. Gardinen tog dock eld och polisen rubricerade det som försök till mordbrand. Vi var inte hemma vid tillfället.

En av attackerna mot familjens bostad

Hur har det påverkat ert barn och familjen?

Vi har inte gjort så stor grej av det faktiskt. Vi skrattar mest åt det, fast det är tragiskt hur vissa väljer att gå tillväga. Vår son har inte märkt av det så mycket, annat än att han fick ställa in sin trehjuling så inte *** Larsson skulle ta och cykla iväg med den nästa gång, i brist på körkort.

Sen har han inte fått vara ute och leka lika mycket, och han fick såklart inte gå ner i hallen under tiden som det var fullt med glas där. Fast jag blev ledsen efter att vi hade påhälsningen när de knackade på dörren. Vår son sov då, det tror jag iallafall. Då polisen kom blev det massa oljud runt omkring honom, även om han fortsatte att sova.

Men dagen efter när grannen hamrade i väggen så började vår son skrika hysteriskt och skrek ”nej” och tog tag i mig. Tanken slog mig att han kanske vaknat till. Det kändes som en kniv genom hjärtat att någon skrämt honom, för jag kunde inte förklara hur det låg till. Hur säger man det till en 2 åring? ”Igår var bara på skoj”? Det var bara kramar som hjälpte, kramar och en kaka.

Hur har stödet från myndigheter och polis varit?

Förvånansvärt bra. Polisen var trevlig när vi anmälde hotbrevet, han satt och skrattade åt dess innehåll. Teknikerna var noggranna då de kom hit och undersökte. Men några av dem är säkert sura för att de får köra några vändor på vårat område varje dag, men men, det märker vi ju inte av.

Hur har stödet från nationalister varit?

Alla tycker såklart att det är förjävligt det som hänt. Men vi är inte de enda som är utsatta. Folk har uppmanat oss att ”stå på oss” och för oss finns inget annat alternativ.

Hur har grannarnas reaktioner varit?

De i styrelsen säger att grannarna är rädda. Jag har inte märkt av något sådant. Grannarna har beklagat sig över ”vilka idioter” det finns som ger sig på folk på det här sättet, och har frågat oss varför. Vi har svarat att det beror på Håkans engagemang i SvP. Väldigt många har gett svaret ”men vi röstade också på Sverigedemokraterna”.

Då får man får le och försöka förklara att det inte är riktigt samma sak… men överlag har alla som kommit fram varit på vår sida och på ett sätt är det en vinst för oss, eftersom fler och fler får upp ögonen för att det förekommer politiska trakasserier i det här landet; vanligt folk och vanliga småbarnsfamiljer utsätts för hot, mordbrandsförsök och vandalism enbart pågrund av sina åsikter i dagens Sverige.

Vi fick höra från en person vid ett bostadsmöte att ”man får räkna med sånt här om man har vissa åsikter” och en person på samma möte rusade ut ur rummet då jag försökte förklara min syn på vad som hänt. Han tyckte min förklaring var ”löjlig” och påstod att jag tyckte det var ”coolt att ha nassesvin sprejat på dörren”. Men när en vuxen karl rusar ut ur rummet efter att en 22-årig kvinna försöker förklara en sak så säger det mer om honom än om mig.

Har ni någonsin funderat på att lägga ner ert politiska engagemang?

Nej.

Håkan: En av grannarna tyckte att ”jag skulle gå ur SvP för Eléne och vår sons trygghet”. Men att lämna SvP för att jag och min familj utsatts för hot och skadegörelse av några patetiska vänsterpatrask kommer aldrig att komma på tal och det här har bara fått mig att inse hur viktigt ens politiska arbete är och att aldrig ge upp kampen för ett tryggt svenskt Sverige.

Familjen Gunnarsson.

Vad tror ni att de som gör detta mot er anser sig vinna med sitt agerande; att använda våld mot småbarnsfamiljer som politisk arbetsmetod ses ju som ett vidrigt tillgrepp av varje normal människa?

Jag tycker inte att man ska använda våld mot någon alls. Och framför allt inte om man inte vågar stå för sina egna handlingar. Personerna som gjorde det här var maskerade, de konfronterade oss inte personligen. Inte ens när Håkan stod i bara kalsongerna utanför vågade personen komma fram och diskutera något.

Det han vågade göra var att skrika ”sug min kuk” och jag tyckte synd om den stackaren, för han hade säkert fått göra det så många gånger själv. När man möter personerna på stan så vågar de inte ens se åt oss och byter istället sida av trottoaren. Där kan vi snacka om ”frihetskämpar”… det är uppenbart att det inte är så svårt att attackera familjebostäder i skydd av mörker och maskering, om man saknar moral och ryggrad.

Kan utomstående stödja er på något vis?

Ett ”bra jobbat” värmer alltid i hjärtat, men jag tror att var och en måste stå upp för sina åsikter. Det förekommer politiskt våld i detta land, trots att icke insatta tror att det råder en ”underbar yttrandefrihet”. Vi har dock fått erfara att ”yttrandefriheten” bara gäller bara den som dött flyter med strömmen och håller tyst om vad som sker med vårt land…

Hur ser ni på er egen framtid?

Vi har det bra som vi har det, vi trivs fortfarande bra där vi bor. I framtiden kanske vi flyttar till hus eller ett litet ställe på landet. Vi velar lite hur vi vill ha det i framtiden. Så det måste betyda att vi är nöjda med nuet.

Hur ser er vision av det framtida Sverige ut?

En vacker plats, där barn och barnbarn kan växa upp i trygghet. Ett Sverige som styrs av Svenskar, för Svenskarna!

Svenska motståndsrörelsen har försökt ringa upp individer ur den vänsterextrema gruppering som är ansvarig för attackerna mot familjen Gunnarsson. En film om detta kommer att publiceras under morgondagen.

• Publicerad:
  2012-11-15 21:53

Kategoriserat som:
• Egen journalistik
• Hem & Familj
• Intervjuer
• Kultur & Kunskap
• Nyheter & Journalistik
• Personlig utveckling