Efter det nu kommit till allmänhetens kännedom att en av de 130 gripna anarkisterna under upploppet i Stockholm den 1 maj var vänsterpartisten tillika nämndemannen Lilly Näslund, försöker vänsterpartiet nu svära sig fria från situationen.

Att vänsterpartiet lider av en svårartad ideologisk ”personlighetsstörning” är uppenbart. Kommunister och ”förnyare”; marxistfeminister och light-leninister försöker att manövrera sig i den djungel som är vänsterpartiet och snart vet nog ingen längre vart de står, vad de vill eller ens varför de vill något alls. Man försöker försvara ”demokratin” samtidigt som man med misströstan ser tillbaka på det forna Sovjet och önskar att en kamrat Stalin skall uppstå igen. Förutom dem som snarare har det kommunistiska Kina, Pol Pots Röda khmerer i Kambodja eller någon annan av det otal sinnessjuka kommunistdiktatorer som förpestat vår värld som sina förebilder.

Resultatet av detta ideologiska gungfly är en sådan som Lilly Näslund. Nu försvarar sig dock vänsterpartiet genom pressansvariga America Vera-Zavala, som idag till Stockholm City säger att Lilly Näslund aldrig varit medlem i vänsterpartiet utan att hon tillhör ”de anarkistiska autonoma kretsarna”. Frågan man ställer sig då är ju varför Lilly å vänsterpartiets vägnar förtroendevalts till nämndeman eller vad som föranledde hennes anställning som politisk sekreterare på kansliet i stadshuset. Att SSU fuskat med medlemslistorna vet alla, är det månne en marxistisk dragning att inte ha någon koll på sina medlemmar?

En annan intressant sak som framkommer i Stockholm City är att även America själv tidigare har varit engagerad i reclaimrörelsen. Samma rörelse i vars namn Lilly attackerade civilpoliser. Är det så att vänsterpartiet helt enkelt är en paraplyorganisation för varenda odefinierad vänsteridiot med dragning åt upplopp och vandalisering? Och nog har den börjat lysa igenom, den revolutionära böjelsen, i och med vänsterpartiets talkörer på 1 maj om att ”krossa borgarasen”!

För vår del får gärna vänsterpartiet nära marxistrevolutionära drömmar. Men detta hycklande är bara larvigt. Tacka vet jag Kommunistiska Partiet, f.d. KPML(r), som fortfarande vågar vara revolutionära och fortfarande kan argumentera för sin sak utan att låtsas vara en del av systemet.


  • Publicerad:
    2006-05-24 00:00