AKTIVISM. Vi var ett antal medlemmar ur Näste 6 som bestämt oss för att genomföra en våraktion för att hylla valrörelsen i Boden. Förutom att friden stördes lite av en helikopter som inte verkade veta åt vilket håll den skulle, var vi ett med naturen denna stund.

Fanorna dansade i vinden, det framåtsträvande vattnet under oss speglade vårsolen och stämningen i gruppen var som vanligt hög. Bron vi stod på var avstängd från ena sidan så där passerade ingen, men en bit bort låg en annan trafikerad bro där bilar, fotgängare och cyklister passerade i en aldrig sinande ström. Det var alltså en hel del människor som fick ta del av budskapet denna dag mitt i bodensarens vardag.

Någon passade på att ta en bild på Motståndsrörelsens representanter och på håll hördes vid ett tillfälle en ensam kvinnoröst skandera något av det som rödingpacket ofta skanderar. Polis och vaktbolag körde fram och tillbaka i anslutning till bron. Annars förflöt stunden i lugnets tecken tills vi noterade hur en ensam man promenerat in på bron och med bestämda steg närmade sig Motståndsrörelsen.

Efter några halvhjärtat artiga hälsningsfraser från mannens sida kunde han inte hålla tillbaka sin frustration. Han slängde bryskt ur sig att han minsann inte var någon sympatisör. På frågan ”varför inte?” lyfte han fram att han kommit från ett liv i trubbel (med förmodade droginslag), vilket han lyckats lämna efter att ha träffat Jesus. Hans upphetsning steg under samtalets gång. Israel och judarna låg högt uppe på hans favoritlista och han ställde sedan gruppchef David Nilsson mot väggen genom ”skjutjärnsfrågan”: ”Om ni tar makten, är då judarna välkomna här i Sverige?”.

Det lugnt levererade, självklara svaret: ”Nej”, fick honom helt ur balans. Informationen om att det fanns en kristen medlem på bron som tolkat Jesus budskap helt annorlunda än vad han gjort, spädde också på det förvirrade tillståndet. Han avslutade sin närvaro med att högröstat proklamera att Nordiska motståndsrörelsens medlemmar bara slösar med sin tid och att samtliga en dag kommer att hamna i helvetet.

Stärkt av detta åkte vi vidare till nästa planerade aktionsplats för dagen vilket var en betydligt mer central plats i Boden. Vi ställde upp oss på en höjd i anslutning till en fyrvägskorsning och även här var det till en början helt lugnt. Det finaste exemplet på tillskott av positiv energi var en bil med far och son, där sidorutan var nervevad och där de båda glatt vinkade till Motståndsrörelsen. Därtill passerade bland annat glada mopedister i tonåren samt en skinnbeklädd MC-kille som visade sina sympatier via en hand som var höjd, till förhoppningsvis tillåten nivå.

Strax dök det dock upp en varelse av obestämt kön som helt sonika satte sig på en gräsplätt under oss och började visa upp ett finger som till en början var på alerten men som mot slutet började sloka allt mer. Denna uppenbarelse fick efter en stunds uppenbar ”inringning” dock den färgstarka rörelsen Boden mot rasism att ansluta. Alltså stod där senare några uppenbart trasiga individer bestående av batikhäxor, deras skyddslingar och annat löst folk, utan annat uppenbart mål eller mening än att visa varför Nordiska motståndsrörelsen behövs nu mer än någonsin.

Polisen höll sig först på avstånd men tågade senare i samlad tropp uppför den lilla slänten för att ta kontakt med Motståndsrörelsens ansvarige på plats. Samförstånd nåddes ganska snabbt och polisen skötte sitt jobb under aktionen, verken mer eller mindre. Minipöbeln mitt emot höjde sina röster vid något tillfälle men i övrigt höll de sig lugna.

Dagen kan sammanfattas som väldigt lyckad och bodensarna kommer sakta men säkert att bli allt mer varse om att Nordiska motståndsrörelsen står på deras sida i den verkliga kampen mot den verkliga ondskan.


  • Publicerad:
    2018-05-21 09:00