KOMMENTAR • En summerad historisk genomgång av dödsstraffet och mina motargument mot de motargument politikerna förde fram.

En gång i tiden hade vi dödsstraff för ett flertal brott, men idag har vi inte det ens för pedofiler. I Hans Göran Francks bok Det barbariska straffet krediterar han den italienska politikern Cesare Beccaria (1738-1794) som den person som satte bollen i rullning för borttagandet av dödsstraffet i Europa.

Enligt Beccaria har inte staten rätt att beröva en människa livet eftersom det strider mot samhällsfördraget. Dödsstraffet är inte heller nödvändigt då livstids fängelse har samma avskräckande effekt. Livstids fängelse är till och med mer effektivt än ett dödsstraff, då ett livslångt lidande i fängelse ter sig värre för många presumtiva brottslingar än det snabba verkställda dödsstraffet. Staten ger medborgarna ett dåligt exempel genom avrättningar. Det är absurt att lagarna sanktionerar offentliga mord för att avhålla medborgarna från att begå mord.

Beccarias filosofiska verk Om brott och straff fick stor spridning runtom i Europa och flera regenter började ta bort dödsstraffet för vissa brott.

Under 1800-talet försvann dödsstraffet allt mer då liberaler försökte minska statens makt och eftersom en humanistisk rörelse fått fotfäste där dessa verkade för att ta bort dödsstraffet och kroppsstraff. 1862 var sista gången en person avrättades offentligt i Sverige. År 1872 försvann offentliga dödsstraff i lagen, dödsstraffet försvann år 1921 i fredstid och 1973 i krigstid.

Efter andra världskriget bestämde USA hur den nya världsordningen skulle se ut. Skapandet av Förenta Nationerna är en skapelse av Council of Foreign Relations (CFR) som är en lobbygrupp startad av judiska och europeiska bankirer samt advokater från Wall Street. Författaren FN-stadgarna var Leo Pasvolsky (medlem i CFR) vars familj tvingats fly från det tsariska Ryssland.

En debatt uppstod om man skulle försöka skriva in i de mänskliga rättigheterna att dödsstraff skulle bryta mot dem. Förslaget röstades ned, eftersom befolkningen i USA fortfarande önskade dödsstraffet.

Varför dödsstraffet allt mer försvunnit i Europa är för att efter andra världskriget instiftades Europarådet. Det har vissa anknytningar till Europeiska unionen då många av grundarna av EU också grundade Europarådet, men de är ändå frånskilda varandra. Europarådet tog inspiration från FN:s stadgar om de mänskliga rättigheterna när man skrev sin konvention av de mänskliga rättigheterna men till skillnad från den amerikanska varianten skrev man in att dödsstraffet i fredstid bröt mot de mänskliga rättigheterna. Varje nation som önskar gå med i organisationen måste därför ha avskaffat dödsstraffet i fredstid och alla nationer som är med i Europeiska unionen gick först med i Europarådet som idag består av 46 länder i både Europa och Asien.

Trots att det inte står i FN-stadgarna att dödsstraffet bryter mot de mänskliga rättigheterna så försöker organisationen genom sitt arbete få alla länder att avskaffa det. Detta har skett genom lobbyarbete inte minst från Sverige där den socialdemokratiska politikern Hans Göran Franck varit pådrivande. Franck började sin politiska bana som kommunist. Han skapade den svenska sektionen av Amnesty International tillsammans med Per Wästberg som har judiskt påbrå och är bror till judisk makt-människan Olle Wästberg. Amnesty själv skapades av en judisk person. Den svenska sektionen skrev Stockholmsdeklarationen där man rakt igenom säger att dödsstraffet är vedervärdigt och bör avskaffas på hela planeten.

Anledningen till varför flera europeiska ledare tog bort dödsstraffet, ofta först efter att man dödat nationalsocialisterna var för att deras ideologiska kamrater och vänner i viss omfattning hade avrättats med dödsstraffet under kriget när de begick förräderi mot axelmakterna och därmed de europeiska folken. Anledningen till varför jag skriver att de begått förräderi mot de europeiska folken, är för att det är tydligt i dagens europeiska samhälle, med facit i hand att liberaler och socialister har gett sig fan på att den europeiska rasen skall blandas ut och dödas.

På grund av utrymmesskäl kommer jag inte ta upp alla för- och motargument gällande dödsstraffet, det skulle bli alldeles för långrandigt. För den som vill sätta sig in i ämnet mer så rekommenderar jag att ni läser igenom böckerna:

Dödsstraffet: Ett försvar (som argumenterar ur ett mer kristet liberalt perspektiv, medan min egen argumentation kommer vara från ett mer nationalsocialistiskt perspektiv), Dödsstraffet: Mord i lagens namn och Det barbariska straffet. Alla dessa böcker är på svenska, men det finns även tysk och engelsk litteratur i ämnet.

Jag kommer att rikta in mig på de motargument som lades fram av partierna som var motståndare till dödsstraffet.

Dödsstraffet är grymt och omänskligt

Jag valde att lyfta fram Beccarias egna tankar om dödsstraffet kontra livstidsstraffet. Enligt Beccaria själv så menar han på att ett livstidsstraff är grymmare, och jag håller med honom. Att sätta en människa i en cell på livstid, i vissa fall utan permission, det är ett grymt öde. Människan är ett djur som vill leva i det fria, och precis som de vilda djuren som sätts i bur så tynar livsgnistan långsamt bort. Människor som suttit i fängelser en längre tid blir skadade av det. Därför är ironiskt nog den liberala straffpolitiken grymmare än min tilltänkta. Förvisso har vi i princip inte livstids fängelsestraff i Sverige, något som jag vill ändra på. Vissa element ur vår ras skall inte någonsin få kontakt med samhällets medborgare efter vissa utförda brott.

Den nationalsocialistiska straffpolitiken bör enligt mig inte utforma den efter att plåga människor med livstidsstraff, då är det enligt mig mycket mer humanare för merparten av de inblandade om avrättning sker istället.

Grymhet anses det också för att fångarna får vänta så länge på sin avrättning, speciellt i USA. Jag hävdar att det beror på systemfel och i del tre tänker jag gå in på hur man skall kunna förkorta väntetiden mellan dom och avrättning.

En annan sak som jag personligen själv ser som oerhört grymt är att arbeta för att pedofilerna skall förstå vad de gjort. Om vi använder Kent Bladh från min första text som exempel, han verkar inte förstå vad han har gjort mot sina söner. Han kommer antagligen sitta 2/3 av sitt 13 år långa fängelsestraff. Där skall han nu behandlas så att han kan komma ut i samhället igen genom att försöka få honom att förstå vad han har gjort. Han skall till viss del få våra känslor när det kommer till pedofila övergrepp.

En man som under lång tid utfört sexuella övergrepp mot sina söner, fått dem att begå övergrepp på varandra efter hot om fysisk misshandel om de inte ställer upp. Skitit samt kissat på dem och slutligen fått dem att begå övergrepp på djur. Min fråga blir då till er läsare, är det humant att få honom att förstå vad han gjort?

Om vi gör ett annat tankeexempel där ni är som ni alltid har varit, men helt plötsligt så slår det slint i era huvuden och ni gör det Bladh har gjort, sedan återgår ni till att vara normala igen, men med vetskapen om allt det ni gjort mot ert egna kött och blod. Hade ni velat vakna upp till en sådan verklighet? Är det då inte mindre grymt att aldrig väcka personen och istället avrätta honom så humant som möjligt när han fortfarande inte riktigt känner skuld för det han gjort?

Omänskligt

Mänskligheten har praktiserat dödsstraffet i hela världen. Dödsstraffet är idag inget hett ämne och det har varit försvunnet i runt 80 år i Sverige. När frågan år 1998 ställdes till svenska medborgare, vad de tyckte om dödsstraffet, så svarade ungefär hälften att de kunde tänka sig att återinföra det. I Kanada var 71 procent år 1995 positiva till att återinföra det. Länder som Litauen och Lettland har idag tagit bort dödsstraffet men deras befolkning var positiv till det, 90 procent respektive 70 procent när frågan ställdes under 90-talets mitt.

Att vilja döda förbrytare är mänskligt, precis som att det är mänskligt att vilja döda sina fiender. Det ser vi idag från medias håll hur de rapporterar om kriget i Ukraina. Dessa män, kvinnor och barn som dödas på bägge sidor är ett svar på att västvärldens och Rysslands ledare finner det acceptabelt att döda civila människor. Att döda människor är okej, men inte så fort personen är medborgare, då plötsligt blir det omänskligt. Principen är befängd, för liberalerna ståndpunkt att det aldrig skulle finnas medborgare i Sverige som förtjänar att avrättas med tanke på deras brott, men det finns gott om utländska kvinnor och barn som är nödvändiga att döda för att upprätthålla den liberala livsstilen.

Staten har inte rätt att döda sina medborgare

När kritiken infördes mot dödsstraff så bestämdes inte maktfördelningarna i staten av folket genom allmänna val. Kritiken var då delvis mot att en liten grupp (bl.a. kungamakten) kunde genom lagar avrätta individer för brott. Trots ändringarna till dagens demokrati så har argumentet följt med och istället blir argumentet nu mot vad majoriteten önskar, alltså är argumentet antidemokratiskt, men det är liberalt. Hans Göran Franck kallar folkets vilja till användandet av dödsstraffet i USA för ”majoritetens tyranni”. Vad som alltså har hänt är att vi gått från att en liten grupp bestämde att vi skulle ha dödsstraff till att en liten grupp bestämmer att vi inte skall ha det. Folkviljan att döda förbrytare sopar man medvetet under mattan.

I vissa fall har dödsstraffet verkställts mot en stats politiska motståndare. Accepterar folket dödsstraffet eller ledarna, då kan det plötsligt användas mot de politiska fienderna. Tittar man från det perspektivet så säkerställer förbudet mot dödsstraff till viss del en långsiktig demokrati då lagarna gör att dödsstraffet inte används mot de politiska fienderna och därmed blir maktöverlämningen mellan de olika politiska sidorna fredligare. Men är strävan efter så mycket fred och harmoni som möjligt det bästa ur ett överlevnadsperspektiv? Jag har skrivit ned mina tankar angående det i den här artikeln. Att hänsynslöst mörda sina politiska fiender är ett utmärkt sätt att kontrollera att man fortfarande har makten, men detta leder onekligen till att gruppen ja-sägare blir för stor. Staten riskerar då att bli dysfunktionell ur ett långsiktigt perspektiv och därför ökar risken att folket konkurreras ut. Sovjetunionens upplösning utgör ett utmärkt exempel på detta och flera västländer går mot en väg där man riskerar samma öde. Jag kommer återkomma till den här punkten i nästa text.

De mänskliga rättigheterna

Det första argumentet är att de mänskliga rättigheterna går ihop med dödsstraffet, såvida man väljer den amerikanska modellen av de mänskliga rättigheterna. Låt oss bygga upp ett tankeexempel för det andra argumentet. En afrikan kommer till Sverige, här våldtar han fyra kvinnor och två barn, han väljer sedan att sadistiskt döda hälften av dem. Då börjar antagligen de flesta tänka häng afrikanen! Då kommer en liberal person och meddelar att den här personen får inte hängas för att Sverige har skrivit på de mänskliga rättigheterna som författats av Europarådet. Personen förklarar att afrikanen har mänskliga rättigheter, de skyddar han som individ att dödas av staten, alldeles oavsett om att det är första gången han besöker Sverige och att han gjort detta hemska illdåd vid första besöket.

Även om straffet skulle bli livstids fängelse och inte utsläpp efter en tid som i dagens Sverige så betyder det att du blir dubbelt bestraffad. Först förlorar du en släkting eller vän, sedan måste du betala för personens uppehälle för resten av dennes liv.

Därför måste du som individ ställa dig frågan, vill du hänga afrikanen eller vill du ha kvar Europarådets mänskliga rättigheter? Vi skall inte glömma bort att dessa mänskliga rättigheter dessutom har använts som argument för att giltigförklara rasfrämlingsinvasionen.

Mitt svar är ”häng afrikanen”, men det kommer kräva att vi omformar eller bryter oss ut från Europarådet och Europeiska unionen. Jag tycker även en utbrytning är värt det, för nästa gång är det kanske min släkting eller min vän som råkar ut för en turistande afrikan och då vill jag att han hängs högt!

Ett felaktigt utdömt dödsstraff kan inte göras ogjort

Detta är sant, men det kan inte heller ett liv som tas av vården eller vid ett polisingripande. Ett felaktigt utdömt dödsstraff är ett misslyckande precis som alla de andra tänkbara scenarion där staten på grund av illvilja, inkompetens eller den mänskliga faktorn gör att en person dör. I ljuset av covid19 och massvaccinationerna vet både stat och läkare om att vissa personer kommer att dö av sprutorna, de vet bara inte vilka. Men de är redo att offra vissa individer för att gynna den större gruppen.

Detta är fallet med varje massvaccination, ingen vaccination är 100 procent säker, människor kommer att dö, men detta säger man inte i propagandan för att folket skall ta vaccinen. Istället överöses individen med uppmaningar om att ta vaccinet och om inte individen gör det så framställs personen i dålig dager. De som dör där, utsätts för ett ännu grymmare öde, de blir en siffra i statistiken. Den som blir felaktigt avrättad kan räkna med att frågan belyses. Detta är bra och nödvändigt för att minska risken att felet sker igen. De som önskar dödsstraffet kommer alltid att behöva sträva efter perfektionen med vetskapen om att den aldrig går att uppfylla, då människan är för evigt ofullkomlig.

Ironiskt nog argumenterar författaren David Anderson i sin bok Dödsstraffet: Ett försvar att staten borde ha dödat Thomas Quick, med facit i hand så borde han inte ha avrättats för morden. Däremot enligt mig, för hans sexuella överfallsangrepp på barn.

I den tredje och sista delen kommer jag beskriva hur jag vill förändra dagens rättssystem för att utöka rättssäkerheten om dödsstraffet skulle återinföras. Jag kommer även gå in på vilka brott som jag anser skall ha dödsstraff.