PUDELROCK • Daniel Olofsson redogör här för vad man kan vinna på att lyssna på den mjukare hårdrocksstilen.

I den här artikeln tänkte jag berätta lite mer om så kallad pudelrock. Vad det egentligen är, vad det positiva med genren är, varför man ska lyssna på det och som avslutning så kommer jag att bjuda på tre exempel för den som vill fördjupa sig mer.

Pudelrock är en mjukare stil av hårdrock och den hade sin storhetstid under 80 och 90-talet fram till att den nya och hårdare musikstilen grunge kom och mer eller mindre helt tog död på den hårspraystyngda pudelrocken. Att musiken kallas pudelrock beror på att det under 80-talet blev väldigt populärt med hårspray bland dessa kärlekskranka hårdrocksband och ibland blev det nästan löjligt hur de tuperade frisyrerna blev allt större och kläderna allt glammigare vilket drar tankarna till uppsnofsade pudlar.

Den skämtsamma svenska benämningen klumpar dock ihop flera olika musikgenrer. Musikstilar inom det breda hårdrocksspektrat som sleazerock, hairmetal, popmetal, cockrock och glamrock buntas ofta ihop i Sverige och kallas då kort och gott för pudelrock. Men även om man kan samla alla dessa stilar under samma paraply så ger det inte musikstilen rättvisa.

Den så kallade sleazerocken handlar exempelvis oftast om dekadens med sprit, snabba brudar och knark och cockrocken handlar om ja, det hör man kanske på namnet medans det finns en stor del av genren som faktiskt är väldigt positiv och livsbejakande. Musiken i sig skiljer sig också ganska mycket mellan de olika stilarna. Exempelvis sleazerock är lite skramligt och smutsigt medans cockrock är lite hårdare och rock n´ roll influerat.

Just den positiva delen som jag vill lyfta fram har ett väldigt speciellt sound och vi kan säga att den ligger närmast det som kallas hairmetal. Här används syntar flitigt och även om det ofta är mjukt så finns det tyngd och ett visst mått av hårdhet mitt i all nyförälskelse och alla brustna hjärtan, för här handlar det oftast om problem med brudar och kärlek. Detta i sig blir väldigt komiskt då banden ibland nästan slår knut på sig själva när de ska vara extra smöriga och kärlekskranka.

Men även om jag likställer det jag vill lyfta fram med hairmetal så finns det trots allt en del saker inom denna gren av pudelträdet som man bör avstå ifrån. Banden som har mer smink än sina groupies kan man kanske undvika om man inte är en konnässör inom området som jag. Dessa band är nästan alltid mjukare och lite väl smöriga vissa gånger och det är oftast fler ballader än roliga och tuffa låtar på deras skivor. Men det finns för den skull även här undantag, exempelvis en av mina personliga favoriter, bandet Cinderella som kanske har det töntigaste/bästa pudelrocksnamnet.

Så varför är det då viktigt och bra att lyssna på just pudelrock? Jag kommer här att bryta ner mitt vågade ställningstagande i tre punkter och som jag skrev ovan, avsluta med att stödja mina belägg med tre exempel.

Det positiva budskapet:

Budskapet i den positiva delen av pudelrocken är i stort sett alltid detsamma: Kärlek mellan en man och kvinna, enkelt. Allt det positiva och roliga som kan uppstå när män och kvinnor möts och givetvis det negativa. Nu kanske det kan kännas tunt eller rent av larvigt då kärlek ofta även är det primära budskapet i mycket popmusik men när man blandar det väldigt manliga som finns i hårdrock med kärlek så uppstår något annat än vad vi kan finna i exempelvis Beatles eller Roxette. Vi får här ett testosteronfyllt kärleksbudskap till kvinnor och allt det fina och positiva man kan finna i en heterosexuell relation. Givetvis så handlar det ju ibland också om brustna hjärtan och kärlek som gått fel men stämningen och budskapet i genren är alltid samma.

Kvaliteten:

Dagens populärmusik håller en väldigt låg kvalitet. Om det inte är mångkulturell hip hop med våld, misogyni och knark som ledstjärnor så är det mesta som pumpas ut i dag rent ut sagt banalt och själsdödande. Att kulturen är på glid märks väldigt tydligt då till och med pudelrocken i dagens läge känns som något väldigt intellektuellt och nästan som en slags högre kultur. Musikindustrin har verkligen lyckats med att fördumma och dra ner kvaliteten i vad massorna lyssnar på och gemene man sväljer oftast vad som erbjuds med hull och hår. När man lyssnar på pudelrock så ställer man sig således över dagens kulturella fördärv och man kan njuta av musik som håller en högre och bättre klass med gott samvete.

Glädje:

Kultur i alla former bidrar alltid till många känslor och musik är kanske kulturyttringen som skapar mest känslor av alla. Om man exempelvis bara lyssnar på black metal med ett mörkt och deppigt budskap så speglar detta givetvis av sig på lyssnaren. Man kan lätt dras med ner i mörka och dystra tankegångar om man bara fyller sina öron med sådan musik. Och om man bara lyssnar på den moderna musiken som musikindustrin pumpar ut så dras man definitivt ner både psykiskt men inte minst rent själsligt. Om man däremot bara lyssnar på pudelrock som har ett positivt budskap om kärlek och lycka så blir man således också glad. Jag personligen har inför denna artikel bara lyssnat på pudelrock under flera veckor och måste medge att allt i min vardag faktiskt känns lite ljusare. Mina vardagsproblem har blivit enklare att tackla och kampen i sig känns mer positiv och rolig.

Så nu över till tre bra ingångar till pudelrockens spännande värld. Skivorna jag har tagit låtarna från är i sig också mycket framstående i sin helhet och man kan med fördel höra hela albumen om man finner ämnet och ingångslåtarna intressanta.

McAuley Schenker Group: Gimme your Love

Michael Schenker, tysklands svar på Yngwie Malmsteen spelade väldigt ung tillsammans med sin bror i hårdrockbandet Scorpions under slutet av 60-talet. Han gick dock vidare till bandet UFO för att sedan starta sin lyckade solokarriär på 80-talet. När så den irländske sångaren Robin McAuley började sjunga i Schenkers soloband skapades ren pudelmagi. Skivan Perfekt Timing från 1987 är ett musikaliskt mästerverk och jag kan nog inte rekommendera en bättre ingångsskiva för den intresserade. Öppningsspåret Gimme Your Love sätter tonen på skivan och kan vara en av de bästa skolboksexemplen på hur en riktigt bra pudellåt kan låta. Och ja, den handlar om att vara kär men det kanske inte alltid är så enkelt som man kan tro.

Kane Roberts: If This is Heaven

Kane Roberts är mest känd som den muskulöse gitarristen med sin maskingevärsgitarr som spelade på några av Alice Coopers skivor men han har även spelat in några soloskivor som håller en makalöst hög klass. Den första av hans soloskivor är kanske en aning mer komisk och lättsam. If This is Heaven från 1987 är en av skivans roligaste och bästa låtar. Den handlar om en man som gifter sig med sin drömkvinna men snart börjar hans nya himmelrike att ta mörkare former då hon sätter på honom handbojor och låter piskan vina.

Fastway: Kill me With Your Heart

När gitarristen Fast Eddie från det engelska hårdrockbandet Motörhead bestämde sig för att lämna bandet och starta ett pudelrockband istället så skapades det än en gång ren pudelmagi. Bandet gjorde mycket bra musik under närmare 30 år och även musiken till den underbart tuffa och roliga filmen Trick or Treat från 1986. En film som jag rekommenderar för de som vill ha en liten överkurs in i pudelrockens hårspraysdimmiga värld. I filmen får vi förövrigt både Ozzy Osbourne och Gene Simmons i några ikoniska roller.

Avslutningsvis tänkte jag bjuda på låten Kill Me With Your Heart från 1985 och hoppas att jag med den här artikeln lyckats få med mig fler på pudeltåget. Den här låten handlar om hur jobbigt det kan bli när män blir kära i kvinnor som ställer till det i huvudet.