ANTIKVARISKT • Artikel från Den Svenske Folksocialisten, den 15 april 1949. Skribenten är okänd.

Antikvariskt

Nordfront publicerar klockan 09:00 varje tisdag en antikvarisk artikel. Artiklarna är hämtade från äldre tidningar och skrifter. Syftet med publiceringarna är att digitalisera och bevara material som annars riskerar att falla i glömska, samt att berika våra läsare med en unik insyn i äldre tiders tankar och samhällsdebatt.

Sitter du på material som skulle lämpa sig för att publiceras i det här projektet? Kontakta då redaktionen@nordfront.se, gärna med en tydlig förklaring kring vad du vill att vi publicerar, varför och en färdigskannad kopia av materialet.

Den moderna demokratin berömmer sig av att vara frihetens politiska system och anser sig därtill kunna göra anspråk på oantastlighet från alla ärbara människors sida.

Har inte friheten sedan gammalt varit svenskarnas dyrbaraste arv? Har den inte besjungits av våra stora skalder, från biskop Thomas till Verner von Heidenstam? Är det inte för samma frihet våra förfäder ha gjutit sitt blod i otaliga krig? Är då inte demokratin den självklara och enda naturliga livsformen för oss svenskar?

Naturligtvis är den det. J***pressen i vårt land tröttnar aldrig på att försäkra oss att så är det. Vi ska ha frihet. Här är det inte lönt att någon sticker upp huvudet och tror att han betyder mer än andra, ty någon auktoritet tål vi inte. Vi ser helst att våra barn duar sina lärare och går till skolan när det behagar dem, och vi vill ej göra honnör. ”Du skall vägra att lyda – det är livets viktigaste lag”. (Se tidningen Vi nr 11, 1944). Inga band få binda oss – möjligen strafflagen, ty vi vill ju inte gärna bli mördade, och om man bara rensar ut en del gammalmodiga paragrafer, blir den acceptabel.

Ja, så grovt uppfattas friheten verkligen av sina mest avancerade tillbedjare. Den som inte tål någon världslig överhet lär väl emellertid inte heller erkänna någon religiös auktoritet. Den konsekvente demokraten är följaktligen gudlös. Han dyrkar endast sig själv, och de materiella behoven äro hans lagar. – Någon eftertanke bör säga oss, att det inte är en sådan frihet vi fått i arv från fäderna.

Engelbrekt befriade oss från ett orättfärdigt förtryck av främmande fogdar. Gustaf Vasa säkrade åt vårt folk den fulla nationella friheten, utan vilken all annan slags frihet väl snart nog hade gått förlorad. Olaus Petri gjorde oss fria från Rom och lärde oss tala svenska med vår Gud. Den erövringen försvarade Gustav Adolf vid Breitenfeldt och Lützen.

Vi behöver inte gå längre. Vår gamla svenska frihet har inte varit tygellöshet och självsvåld utan vår rätt att leva ett värdigt liv och frihet att höja oss i andligt avseende. Det har emellertid inte kunnat vinnas annat än under ledning av ädla, starka och myndiga män, vilka förvisso skulle ha stämplats som diktatorer, om de uppträtt idag.

Men även den gudlöse har en gud. Den guden heter Mammon, och ingen regerar strängare än han. Icke ens den katolska kyrkans prelater ha en sådan makt över människorna som Mammons överstepräster. Demokratin och mammonismen höra samman som handsken och handen, och över dem härskar j***n. I ett land, som regeras av demokrati och mammonism, äro ”ledarna”, pressen och folket självt till salu. Det är de j*****a guldfurstarnas eget land, och där kan penningdiktaturen i lugn och ro befästa sina positioner, under det att folket sjunker allt djupare i moraliskt och intellektuellt avseende. Inte underligt att j*****a trivs med demokratin – hos sitt värdfolk. Bland sig själva tillämpa de som bekant ett helt annat system.

Vi måste göra oss kvitt penningväldet. Men det går inte utan att vi först likvidera det som kallas demokrati – såväl det politiska systemet med denna beteckning som hela den demokratiska livsstilen. Vägen till svensk frihet går genom en nationell revolution, en omvälvning, som först och främst måste bli en genomgripande andlig nydaning.

När svenskarna åter fått något högre att tro och leva för än inkomster och lönegrader, då är grunden för j******s makt bruten. Och som den mogna frukten faller från trädet, så komma de i den tiden att lugnt och stilla lämna vårt land.

Redaktionell anmärkning: Denna artikel publiceras som ett historiskt dokument i allmänbildande syfte. Publiceringens syfte är inte att kränka eller missakta någon folkgrupp. Nordfront står inte nödvändigtvis bakom allt som står i artikeln.