KRÖNIKA. Varje dag häpnar jag då jag läser nyheterna. Det ena brottet är fräckare än det andra. Brottsligheten har inte bara blivit extremt rå och utstuderad utan även väldigt låg samt omoralisk.

folkvett

Häromdagen läste jag om en liten rullstolsbunden pojke som gladdes åt att få gå på en hockeymatch med sin pappa. Då de skulle lämna arenan upptäckte de att någon eller några hade stulit rullstolen. Det här är ett exempel på hur lågt vissa kan tänka sig att sjunka när det kommer till brott. Sverige har blivit som ett paradis för den här typen av brottslingar. Bedrägerier, stölder och rån frodas onekligen.

Så sent som idag kunde man läsa om en man som stannat vid vägkanten för att hjälpa några som tycktes ha problem med sin bil. Det hela slutade med att mannen fick sin egen bil stulen och lämnades ensam kvar vid vägrenen. Det är alltså inte längre säkert att hjälpa sina medmänniskor.

Jag kan förstå att våra äldre generationer häpnar över det här beteendet. När de växte upp kunde man i stor utsträckning lita på folk och ärlighet var något man värderade högt. Tappade man något kunde man vara säker på att få det tillbaka men nu för tiden kan man nästan räkna med att någon istället lagt beslag på det.

När jag för några år sedan låg inne på förlossningsavdelningen på Östra Sjukhuset i Göteborg häpnade jag och min man över det faktum att allt inne i behandlingsrummet var fastkedjat. TV:n, DVD:n och CD-spelaren satt fast i väggen. Även de stora rent medicinska hjälpmedlen så som CTG- och-ultraljudsmaskinerna var tydligen tänkbara stöldgods. Barnmorskan berättade för oss att det blir allt vanligare att männen till de gravida kvinnorna tillsammans med olika släktingar passar på att stjäla saker av värde inne på sjukhuset.

Man kan inte låta bli att fundera över vart folkvettet tog vägen egentligen? Hur kan till exempel sådana här förövare rättfärdiga stölden av ett barns rullstol? Hur tänker man? För mig och de flesta andra svenskar är detta ofattbart.

Ett skräckexempel på sådant här beteende finner vi i främlingen som rånade Johnny på pendeltågsstationen efter att han fallit ned på spåret. Övervakningskamerorna visade sedan hur rånaren i lugnan ro spatserade ut genom spärrarna till pendeln. Kvar på spåret låg Johnny ensam kvar.

I höstas misshandlades en medelålderskvinna ihjäl framför ögonen på sin sambo efter att hon mitt i natten uppmärksammat skrik. Hon och sambon gav sig ut och såg kongolesen Doudou Ahoka, misshandla en ung tonårspojke. Då kvinnan handgripligen försökte få mannen att sluta attackerade han henne så allvarligt att hon dog på plats. Även pojken avled av sina skador.

Den här händelsen må vara relativt unik vad gäller brutalitet men det kommer att bli allt vanligare. Ett ”vanligt” rån riskerar nu att urarta i de mest våldsamma handlingar. Jag är rädd att vi är på väg mot ett samhälle där människor inte längre vågar hjälpa varandra. Där rädslan för att utsättas för brott blivit så övervägande att man istället väljer att vända bort huvudet om någon är i fara.

Det har länge sett ut på liknande vis i andra länder. Sydafrika är ett lysande exempel på det här. Där kan man inte stanna och hjälpa till. Risken för att offret luras eller att förövaren även kommer att utsätta dig för brott är extremt stor.

Var och varannan dag kan man läsa tips på hur vi medborgare ska skydda oss från sådana här brott. Jag tycker att det är skrämmande hur medierna indirekt berättigar den här destruktiva utvecklingen och ger 10-i-topp-tips på hur du ska anpassa dig till övergreppen. Eller att samhället bara ökar övervakningen. Varför inte istället råda bot på problemet och gå till botten med det? För vad kommer det sig att vi ser en sådan uppsjö även av denna sortens brott? Det torde väl vara något för politikerna att ta tag i? Tycker ni inte?

  • Publicerad:
    2014-02-02 22:40