MUSIK. Denna vecka presenterar Nordfront det svenska musik- och mediaprojektet True North och deras tonsättning av ”Konungavalet” från Esaias Tegnérs ”Frithiofs saga”.

Veckans låt

Klockan 20:00 varje fredag uppmärksammar Nordfront en låt för att sprida sund och intressant kultur till våra läsare. Har du förslag på musik du tror skulle passa som Veckans låt? Kontakta då redaktionen på redaktionen@nordfront.se

True North är ett mediaprojekt i startgroparna som drivs av två oberoende nationalister. Nordfront presenterade tidigare True Norths debutlåt, vilket är en cover av Odiums Vår ära heter trohet som blev väldigt uppskattad bland nationella i hela Norden.

Förutom musik läser de in artiklar och har dessutom släppt första avsnittet av en podcast, där man diskuterar fascism med fascistveteranen Jonas De Geer.

Veckans låt Konungavalet är en tonsättning av den nationalromantiske skalden Esaias Tegnérs dikt med samma namn. Dikten finns med i Tegnérs berömda diktverk Frithiofs saga, som i 24 delar berättar om en fornnordisk hjälte vid namn Frithiof och hans älskade Ingeborg.

Dikterna publicerades inledningsvis i tidskriften Idun, som drevs av Götiska förbundet där Tegnér var medlem och tillsammans med många andra av dåtidens kulturpersonligheter arbetade för att främja ”de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne”. Hela verket publicerades sedan 1825 i bokform. Idag går Frithiofs saga att läsa i sin helhet på svenskadikter.com.

För Nordfronts läsare är kanske den femtonde dikten i Frithiofs saga, Vikingabalk, den mest kända. Detta tack vare Ultima Thules berömda tonsättning av dikten.

Konungavalet är den tjugoandra dikten och handlar om hur bönder samlas till ting efter kung Rings död för att välja en ny. I förkristen tid var den svenska monarkin nämligen ingen arvsmonarki – istället valdes konungen av rikets fria män enligt gammal urgermansk sed.

Lyrik:

Till tings! Till tings! Budkaflen går
kring berg och dal.
Kung Ring är död: nu förestår
ett kungaval.

Då tager bonden svärd från vägg,
det stål är blått.
Med fingret pröfvar han dess egg,
den biter godt.

De piltar se med glädje på
det stålblå sken;
de lyfta svärden två och två,
för tungt för en.

Men dottern skurar hjelmen ren –
blank skall han bli –
och rodnar, när hon skådar se’n
sin bild deri.

Sist tar han sköldens runda värn,
en sol i blod.
Hell dig, du frie man af jern,
du bonde god!

All landets ära växer ur
ditt fria bröst.
I striden är du landets mur,
i frid dess röst.

Så samlas de med sköldegny
och vapenbrak
på öppet ting, ty himlens sky
är deras tak.

Men Frithiof står på tingets sten,
hos honom står
den kungason, en liten en
med guldgult hår.

Då går ett sorl kring bondelag:
”För liten är
den kungsson, kan ej skipa lag,
ej leda här.” –

Men Frithiof lyfte pilten ung
på skölden opp:
”I nordmän, här är eder kung
och landets hopp.

Sen här den gamle Odens ätt
i bild så skön.
På sköld han känner sig så lätt,
som fisk i sjön.

Jag svär att skydda rike hans
med svärd och stång
och sätta faderns gyllne krans
på son en gång.

Forsete, Balders höge son,
har hört min ed;
och om jag viker derifrån,
slå han mig ned!” –

Men pilten satt på skölden lyft,
lik kung å stol,
lik unga örnen, som från klyft
ser opp mot sol.

Den väntan blef det unga blod
till slut för lång,
och med ett hopp i mark han stod,
ett kungligt språng!

Då ropte böndren högt på ting:
”Vi Nordens män,
vi kore dig, blif lik kung Ring,
sköldburne sven!

Och Frithiof före dina bud,
tills du blir stor.
Jarl Frithiof, dig ge vi till brud
hans sköna mor.” –

Då blickar Frithiof mörk: ”I dag
är kungaval,
men bröllop ej; min brud tar jag
af eget val.

Till Balders hage vill jag gå,
har möte stämt
med mina nornor der: de stå
och vänta jämt.

Ett ord jag måste tala med
de sköldemör.
De bygga under tidens träd,
och ofvanför.

Ljuslockig Balder vredgas än,
den bleke gud.
Han tog, blott han kan ge igen
mitt hjertas brud.” –

Då helsade han nyvald kung,
på pannan kysst,
och långsamt öfver hedens ljung
försvann han tyst.

  • Publicerad:
    2018-07-06 20:00