MUSIK. Nordfront presenterar denna vecka låten Kvitravn med den norska duon Wardruna.

Idag släppte det norska folkmetallbandet Wardruna sitt femte album. En del läsare vänder sig nog mot beteckningen folkmetall, men den används ganska flitigt om bandet som bildades 2003 av Einar Selvik, Gaahl och Lindy Fay Hella.

De gör nytolkningar av fornhistorisk nordisk kultur, futharken och våra gamla andliga och esoteriska traditioner.

Eftersom bandet var medkompositörer till musikspåret för tv-serien Vikings andra säsong, gick deras tredje album Runaljod – Ragnarok direkt in på Billboards förstaplats på försäljningslistan över så kallad världsmusik, vilket oftast helt enkelt innebär moderniserad folkmusik från alla världens hörn.

Till sin hjälp använder de i stor utsträckning historiska och traditionella instrument från tiden före de kristet katolska invasionerna av Nordeuropa, bland annat kraviklyra, tagelharpa, munharpa, gethorn och djurhudstrummor.

Ett av de mest spektakulära instrumenten de använder är kopior av bronsålderslurar. Dessa har den svenska musikarkeologen Cajsa S. Lund bedrivit ett omfattande vetenskapligt arbete kring. Sådana lurar har hittats i Danmark, södra Sverige, Norge och i Tyskland.

Bronslur som man inte får spela på: Hittad i danska Brudevælte, numera på museum. Foto: Anagoria (CC BY-SA 3.0)

Bronslurarna tillverkades med en mycket avancerad teknik som idag är okänd. Det går idag inte att tillverka dem med samma precision och med lika tunna bronsväggar. Därför är dagens kopior som ställs ut på utställningar och som används som musikinstrument ganska mycket råare än de fina original-lurarna.

Einar Selvik har varit noga med att man inte försöker återskapa den fornnordiska musiken. Den anser han vara förlorad för alltid. Istället vill han skapa en ny musik för att ersätta det som en gång fanns.

Vänsterpolitisk fornhistoria
Den kommunistiska bloggen A Blaze Ansuz, som nu bland annat ägnar sig åt att samla in pengar åt fängslade Black Lives Matter-brottslingar, har skrivit att Wardruna inte är ett band som ägnar sig åt politik beträffande samtida frågor. Istället intresserar sig Wardruna mycket mer för sånger om Tor, segling och kultiverade grödor.

Men de skriver också att Wardruna samtidigt tar de tillfällen som finns för att klargöra att de tar ställning mot att ”fascismen kryper in i detta kulturlandskap” – som om ”deras” kulturlandskap är en produkt som inte får besudlas av andra varumärken. Säger Einar Selvik:

Detta projekt hämtar inspiration från vår inhemska kultur men det handlar om att skapa något aktuellt och nytt. Det är också viktigt för mig att skingra några myter om runorna och den nordiska kulturen som har misstolkats och gjorts nästan till karikatyrer av media. Bilden av runorna har fläckats av några högerextrema rasistiska idioter som inte har något att göra med dem och bara utnyttjar dem för egen vinning.

Djur som guider åt människan
Veckans låt Kvitvarn (”Vit korp”) är alltså titellåten från nya albumet, som egentligen skulle ha kommit ut i juni förra året, men som fick skjutas på framtiden – som är just idag – på grund av att något inblandat företag gick i konkurs, eventuellt i samband med coronapolitiken.

Denna låt sägs utforska traditioner av djur som guider i människors liv, och av symboliken och legender kring heliga vita djur som finns i nordiska och andra kulturer över hela världen:

Dessa högt ansedda spöklika varelser – oavsett om de är en korp, orm, björn, älg, ren, elefant eller lejon – betraktas i animistiska traditioner som profetiska, gudomliga budbärare och väktare som representerar förnyelse, renhet och utgör broar mellan världar.

Albumet bjuder på för Wardrunas publik välkända ljudlandskap. Jag får väl delar av Nordfront-redaktionen på mig nu när jag skriver att jag tycker nya albumet lider av samma problem som Selviks förra, trubadurplattan Skald, fast i ännu större omfattning:

För att skapa en känsla av stor atmosfärer, storslagen natur och vida vidder, dränker Selvik musiken i ljudeffekter som framställs med digitala efterklangsapparater och annat.

Istället för att komma vår historia, naturen eller det andliga och sanna livet närmare, känns därför Wardrunas musik mer artificiell än någonsin. Det låter som maskinmusik, även om maskinerna består av sofistikerade datorer och mjukvaror. Det är kort sagt överproducerat, och på så sätt målar Einar Selvik – likt massmedierna – själv karikatyrer av runor och den fornnordiska kulturen. Men ni avgör själva om jag har rätt eller fel i det.

• Publicerad:
  2021-01-22 20:00

Kategoriserat som:
• Kultur & Kunskap
• Musik
• Nyheter & Journalistik
• Underhållning
• Veckans låt
• Wardruna