KOMMENTAR. Martin Saxlind försöker reda ut vem det är som egentligen hotar vem inför Almedalen.

Alla liberalers mardröm inför Almedalen…

Igår skrev den självutnämnde vänsterliberalen Maria Ripenberg en artikel på UNT. Artikeln handlade om årets upplaga av politikerveckan i Almedalen.

Mer specifikt handlade artikeln om Nordiska motståndsrörelsens kommande deltagande på politikerveckan och föga förvånande anslöt sig Ripenberg till uppfattningen att Motståndsrörelsen bör hållas borta från tillställningen.

Den enda politikern som jag hört stå upp för Motståndsrörelsens rätt att delta på samma villkor som alla andra partier är den fd sverigedemokratiske lokalpolitikern Hannes Müller. Heder till honom som uppenbarligen tänker själv.

Ripenberg däremot verkar varken tänka självständigt eller tänka överhuvudtaget. Hon apar bara efter alla andra maktfullkomliga journalister och politiker som tror att statsmakten är deras privata leksak som de får använda hur de vill.

Det mest uppseendeväckande i artikeln är att Ripenberg uppmanar lokalpolitikerna på Gotland att fortsätta bryta mot lagen för att kunna ”säga nej” till Motståndsrörelsen. Ripenberg kommer inte heller med denna uppmaning grundat i okunskap, utan hon är fullt medveten om det brottsliga i det hon förespråkar.

I artikeln står öppet att Ingrid Helmius, doktor i offentlig rätt, konstaterat att Region Gotland inte har mandat att neka Motståndsrörelsen att hyra plats. ”Helmius menar att en domstol kommer att besluta att kommunen inte kan säga nej”, skriver Ripenberg.

Polisen ansvarar alltså för säkerheten och att bevilja tillstånd. Regionens enda uppgift är att hyra ut marken och det är förbjudet för dem att diskriminera politiska aktörer som de ogillar.

Meit Follin (S) och de andra politikerna som fattat beslut om att vägra hyra ut mark till Motståndsrörelsen vet också att deras beslut är brottsligt, men tyvärr finns det ingen lag om tjänstemannaansvar i Sverige. Så det här medvetna tjänstefelet kommer inte att få några negativa konsekvenser för de som står bakom beslutet.

Som tur är går beslutet att överklaga. Fast vad händer om även högre instanser inom den svenska maktapparaten anser att man godtyckligt kan fatta olagliga beslut ifall det ”känns rätt”? Jag tror att regionens beslut kommer att upphävas, men ju mer media lobbar för kriminella beslut desto högre blir risken för att kriminella beslut fortsätter att fattas.

När saker ställs på sin spets är ord på papper inte alltid att lita på. Bara för att vi i teorin har rättigheter enligt lagen betyder det inte att våra rättigheter alltid respekteras.

Ripenberg hoppas att politikernas obstruerande och hennes eget hetsande ska förmå polisen att förbjuda Motståndsrörelsen från att närvara i Almedalen. Anledningen till att polisen borde göra det är, enligt Ripenberg, att Motståndsrörelsen ”terrorhotat” Gotland:

Efter nazisternas hot om att skicka en stormavdelning bestående av 1 000 fulla skinheads till Visby om de inte får tillstånd att delta borde ändå vara spiken i kistan. Det är ett terrorhot, och terror ska polisen inte ge vika för.

Här finns det tre saker jag vill påpeka.

För det första är det både lågbegåvat och humorbefriat att ta uttalandet om ”1000 fulla skinheads” som ett seriöst hot om våld. Uttalandet är skämtsamt och syftar på att Motståndsrörelsen kommer vara på plats och störa på ett lagligt sätt, precis som förra året.

Fria politisk debatt – något liberaler egentligen fruktar mer än våld.

Den andra saken är att Ripenberg beskriver en lång rad minoriteter som ”levande måltavlor” för Motståndsrörelsen och hon skriver vidare att ”alla vet” att när man diskuterar med oss har vi som strategi att börja slåss när folk kommer med motargument. Vad gäller våld så vet vi att exakt noll politiker och minoriteter blev attackerade av Motståndsrörelsen förra året i Almedalen. Vi vet också att massvis med givande diskussioner fördes, utan att Motståndsrörelsens aktivister tog till nävarna. Så vad ska vi tro på här: Ripenbergs påståenden eller verkligheten?

SUF vill mörda alla chefer i Sverige. Ingen tar dock deras hot på allvar och ingen påstår att man måste hålla dem borta från Almedalen för att skydda chefer där.

Den tredje och sista poängen jag vill göra är att påpeka att det inte är Motståndsrörelsen som står för hoten inför Almedalen, tvärtom är det journalister och politiker som hetsar och hotar.

För vad är målet med deras hetskampanj mot Motståndsrörelsen? På kort sikt är det alltså att polisen ska stoppa oss från att delta. Hur skulle det gå till när vi vill till Almedalen? Jo, polisen skulle stoppa oss med våld. Och det finns inga laga skäl för ett sådant beslut, så det skulle i så fall endast ske på grund av påtryckningar från partiska politiker och journalister.

En anstiftare – i det här fallet Ripenberg och hennes meningsfränder – är lika mycket brottslingar som våldsutövarna de uppviglar mot sina fiender.

På längre sikt syftar deras hets till att helt förbjuda Motståndsrörelsen. Ett förbud skulle kunna innebära att ledande personer i Motståndsrörelsen fängslas samt att staten med våld försöker beslagta pengar och all annan egendom som organisationens medlemmar samlat ihop under 20 års tid. Oräkneliga människors uppoffringar och arbete skulle slås i spillror och de som i det läget inte fogar sig utan öppet motsätter sig statens agerande skulle staten försöka krossa med hjälp av våld.

De ”goda” journalisterna och alla förbudsivrande politiker i de etablerade partierna ägnar sig alltså öppet åt att hota alla som är aktiva i Nordiska motståndsrörelsen. Att vi inte besvarar deras hot om våld med faktiskt våld är ett tecken på diciplin och återhållsamhet från vår sida, det borde fler makthavare tänka på och skriva upp på vår plussida när de väger för- och nackdelar med ett förbud.

Jag förstår förövrigt att våra fiender rent juridiskt har rätt att förespråka ett förbud av Motståndsrörelsen, problemet är att de inte förstår och respekterar det faktum att vi faktiskt också har rättigheter i dagens samhälle. Lika mycket som de har rätt att förespråka förbud av oss har vi rätt att genom vår blotta närvaro störa deras tillställningar. Vi har också rätt att förespråka lagar som skulle innebära att de absolut värsta folkförrädarna ställs inför rätta.

Ett annat problem är att våra fiender är oärliga. De säger att de vill förbjuda oss för att vi är en ”terrororganisation”, vilket är en lögn. Motståndsrörelsen vill väcka folket och det gör man inte genom hot och våld utan genom fredlig aktivism och folkbildning.

Motståndsrörelsen är omvänt ärlig och erkänner att vi tycker att de som planlagt folkmordet på vårt folk måste straffas, trots att det kanske hade varit mer taktiskt att låtsas som att vi inte alls har ett ont uppsåt mot de som sitter vid makten idag.

Vi är alltså ärliga och ”hotar” den folkfientliga makten, våra fiender är oärliga och ”hotar” fredliga dissidenter.


  • Publicerad:
    2018-05-18 15:25