KOMMENTAR • Oscar Jonsson kommenterar SVT-dokumentären ”Våra barn dör” och frågar sig vilkas barn som egentligen dör.

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront-redaktionen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Det skjuts som aldrig förr i Sverige. Och den överväldigande majoriteten av dödsoffren är icke-svenskar.

SVT:s dokumentär ”Våra barn dör” väcker en rad frågor. Vems barn är det som skjuts och vilka är det som skjuter? Var skjuts det och varför? Och sist men inte minst – är detta ”gängvåld” något att förvånas och oja sig över? Knappast är svaret.

Första frågan: Vems barn är det som skjuts? Statistiken är entydig. Den överväldigande majoriteten är utomeuropeiska invandrare. Det vill säga individer vilka inte har hemortsrätt här. Nästa fråga: Varför skjuts de? Återigen är BRÅ:s statistik tydlig. Den överväldigande majoriteten av dem som skjuts tillhör direkt eller indirekt en grovt kriminell miljö. En antisocial gegga som uppstått och frodas tack vare massinvandringen. Och till sist: Var skjuts det? I så kallade ”utsatta områden”. Det vill säga av utomeuropéer helt dominerade bostadsområden – invandrarghetton alltså.

”Våra barn dör” är en välregisserad och gråtmild föreställning. Kamerans framställning medvetet dramatisk. En salafitklippt imam lägger ut texten om de två senaste ihjälskjutna afrikanska gängmedlemmarna. ”Det här är människor. Det glömmer man helt […] Oavsett ursprung eller vilken etnisk grupp de kommer ifrån är de svenska medborgare. De har ingen tillhörighet med sina gamla hemländer. De är födda här!” Därefter honkön i fladdrande burkor. Nästa klipp tornar fram med texten ”Våra barn dör”. Detta är skolexempel på orwellskt nyspråk. Propaganda alltså. Ohämmat tillåts afrikanerna i Järva ghettot oja och beklaga sig. Och budskapet är tydligt. Det är det svenska majoritetssamhällets fel att dessa importerade dödar varandra.

I dokumentären ”Varför är Sverige en mångkultur” beskriver etnologen Karl-Olov Arnstberg landets nära framtid som ”fattigt och farligt”. Utan att dumförklara någon – Sverige är de facto redan farligt! Utomeuropéernas ressentiment gentemot majoritetssamhället är ett faktum sedan årtionden. Gruppvåldtäkter och förnedringsrån har blivit vardagsmat. Och för tillfället drabbar gängkriminalitetens skjutningar främst nyspråkets ”utsatta områden”. Så i ärlighetens namn, vems barn är det som dör när Mostaffa, Muhammed och Khaled går amok med Kalasjnikovs? Petterssons, Lundströms eller Svenssons? Knappast.

/Oscar Jonsson