MOTSTÅNDSRÖRELSEN. Martin Saxlind skriver här om en vildmarkskurs som nyligen hölls i Hälsingland.

Sliten skribent under kursen.

Föregående helg anordnade Näste 4 en vildmarks- och överlevnadskurs med Stefan Forsman. Då jag deltagit på både kurser som denna samt självförsvarskurser med Forsman tidigare har jag bestämt mig för att skriva en mer personlig artikel istället för en torr rapport.

Kursen inleddes i fredags klockan 09:00 utanför Hudiksvall. Under dagen pratade Forsman bland annat om vildmarksliv, vinnartänk och personlig utveckling. Frukost, lunch och middag åts gemensamt under dagen och Forsman uppmanade alla att dricka mycket vatten inför morgondagen. Den mer teoretiska föreläsningsdelen av kursen avrundades med en genomgång av navigation där de närvarande fick lära sig att ta ut färdriktning med hjälp av karta och kompass samt informerades om olika sätt att identifiera de fyra väderstrecken på med hjälp av naturtecken.

Därefter begav sig deltagarna ut i skogen där man reste ett militärtält och la sig för att sova. Då jag själv varit med på en liknande kurs där vi blev väckta bara några minuter efter att vi lagt oss räknade jag inte med att vi skulle få sova, men vi fick åtminstone sova några timmar den här gången innan vi blev väckta runt 04:30 på morgonen. Efter att alla klätt på sig och ställt upp utanför tältet utsågs ett par som fick ansvar för att med hjälp av karta och kompass leda gruppen från lägret till en sjö. Sträckan var inte särskilt lång men det tog ändå ett tag att pulsa i djup och blöt snö genom skogen och uppför ett berg innan vi kom ut på en skogsbilväg och kunde öka på farten.

Väl framme vid sjön möttes vi av en tom bil som såg bekant ut. Bilen skulle såklart släpas av deltagarna längs vägen, men först hölls en kort genomgång där bland annat knopar som kan används för att fästa rep vid bilar demonstrerades. För att vara helt ärlig så var det enklare än vad man tror att släpa bilen när vägen var plan. Däremot var det väldigt påfrestande att få den upp för backar och vi tog oss sakta men säkert upp för flera backar. Totalt transporterades bilen i 7,5 km och mer eller mindre alla kroppens muskler var vid det här laget väldigt uttröttade.

När bilen lämnades vid sidan av vägen fick vi istället plocka upp en stock som skulle bäras genom skogen samtidigt som ett nytt par utsågs och fick ansvaret att föra gruppen till en specifik fäbodvall i området. Med hjälp av en skoterled kom vi så småningom fram till fäbodvallen och nästa destination var då huset vi höll till i under fredagen som vi nu befann oss en mil ifrån.

Under färden mot huset hann klockan bli 17:00 och det var således tolv timmar sedan vi gick upp och drack vatten sist. Ännu fler timmar var det sedan vi senast åt mat samtidigt som vi de senaste tolv timmarna varit i konstant rörelse och stora delar av tiden utfört fysiskt och psykiskt krävande uppgifter. Alla hoppades alltså på mat och vila när vi kom fram till vår destination. 20 meter från huset samlade Forsman ihop gruppen innan han ledde oss förbi huset till allas stora besvikelse.

Ingen gav upp under dagen men vid den här punkten var vissas moral extremt nedbruten, men alla följde order och kämpade vidare. Jag blev själv kraftigt besviken direkt efter att vi gick förbi huset eftersom jag var hungrig och hoppades på mat, men det släppte efter ett tag och jag var tillräckligt klartänkt för att snabbt misstänka och sedan förstå att vägen vi gick på skulle vända och ta oss tillbaka till huset även om det var en lång cirkel på flera kilometer som vi gick.

Även när Forsman skrämdes genom att säga att planen var att fortsätta i sex eller åtta timmar till så att vi skulle vara ute i ett dygn påverkade det inte mitt humör. Dels trodde jag att han bluffade och dels tänkte jag att om vi ändå hållit igång så länge som nu så kommer vi klara av många timmar till om vi måste. För även om vi rör oss långsamt och inte mår bra så klarar vi i alla fall av att sakta ta oss framåt steg för steg.

Sist jag var med på en liknande kurs minns jag hur hungern i sig, som var en ny och väldigt obehaglig känsla, var psykiskt påfrestande och gjorde att jag blev förvirrad och frånvarande. Den här gången upplevde jag att hungern, som jag nu var mer bekant med, inte var lika jobbig i sig även om den fortfarande är lite obehaglig och man blir fysiskt försvagad av att bränna stora mängder energi utan att tillföra kroppen ny energi i form av mat. Som Forsman säger är det nödvändigt att pressa sig själv till det yttersta för att flytta fram sina gränser.

Hur som helst vände vägen tillbaka så att vi till slut var tillbaka vid huset 15 timmar efter att lördagens aktiviteter hade inletts. Sammanlagt hade vi då vandrat strax under fyra mil under dagen. Efter en stunds väntan fick vi gå in och dricka vatten innan vi blev körda ut till lägret där vi sedan övernattade till söndagen.

Söndagen inleddes självklart med en rejäl och välbehövlig frukost. Innan kursen avrundades gick Forsman igenom hur man kan göra upp eld i naturen. Allt som allt var det en givande och stärkande aktivitet och jag är stolt över att kunna kalla alla deltagarna för kamrater, ett ord jag annars tycker att man ska använda rätt så sparsamt.

Avslutningsvis vill Näste 4 tacka den lokala sympatisör som lånade ut sitt tjugomannatält till organisationen samt Stefan Forsman för den väldigt givande kursen.

Mer bilder:

Tjugomannatält håller på att resas.

Genomgång innan avmarsch.

Solen är äntligen på väg upp flera timmar efter att den långa marschen inleddes.

Brandmannagrepp demonstreras.

• Publicerad:
  2015-02-09 18:40

Kategoriserat som:
• Friluftsliv
• Överlevnad