I denna artikel tar ledaren för den Norska Motståndsrörelsen, Haakon Forwald, upp viktiga aspekter för ett liv i kampen och avslutar med en längre intervju med Hendrik Möbus.
Kampglöd, handlingskraft, beslutsamhet och viljestyrka
Ett liv som aktivist eller medlem i Motståndsrörelsen är ett liv i kamp. Man har tagit steget från tankar till ord, från ord till handling. Man har valt att agera! För många krävs det en rejäl “kalldusch”, som får en att vakna upp från apati, handlingsförlamning och defaitism – till kämparglöd, handlingskraft, beslutsamhet och vilja!
Motgång, problem och avhopp
Man kan dock som politisk aktivist uppleva – eller snarare, man kommer att uppleva – motgång, stridigheter och konflikter. Det är i dessa stunder som det gäller att hålla huvudet kallt, tänka klart och inte minst undvika att handla irrationellt och förhastat. Det är många som vid detta första möte med motgången väljer att “hoppa av”. Dessa personer är ofta med för “spänningens skull”, men när de inser att kampen faktiskt är blodigt allvar så väljer de den enkla vägen ut. Den andra gruppen av avhoppare gör detta för att de märker att belastningen och påfrestningarna kvarstår och tär på ens kampmoral, energi och livsgnista. Detta är helt naturligt, och det är i denna fas som det gäller att bita ihop och stålsätta sig. Ett liv i kamp, är precis det – ett liv i kamp!
Inspiration
Min tanke är att det i detta sammanhang kan vara nyttigt och inspirerande att höra eller läsa några ord från andra starka, orubbliga personer från både Motståndsrörelsen och utifrån, som har genomgått och känt dessa påfrestningar och motgångar , men som trots detta har fortsatt att kämpa, trotsat motgången och stått orubblig i sin tro.
Det är således en glädje för mig att presentera en intervju med en personlig vän till mig: Hendrik Möbus från Tyskland.
Hej Hendrik! Tack för att du ställer upp på en intervju med Nordfront. Temat för intervjun är offervilja, mod och orubblighet. Enligt min mening är det absolut essentiellt att våra aktivister och medlemmar, samt potentiella sympatisörer och andra läsare tar till sig detta och inser att utan att vara villig att offra något, kan man heller inte vinna något. I detta sammanhang önskar jag att intervjua personer som alla har en sak gemensamt: De har gått igenom tunga tider, svårigheter och problem, men har aldrig gett upp och lagt ifrån sig sina vapen utan står orubbligt fast i sin världsåskådning och tro!
Till att börja med, kan du introducera dig själv för våra läsare?
Jag är 36 år, född och uppvuxen i den “Tyska Demokratiska Republiken” (Före detta Östtyskland, som styrdes av kommunister fram till 1990). Sedan 1992 har jag varit aktiv i musikbranschen (Black Metal) genom att driva ett skivbolag, ett postorderföretag, vara bokningsagent och bidra till olika musiktidningar (både tryckta och online). Jag har dessutom spelat i bandet Absurd mellan 1992-1999. Från 1997 till 2001 var jag medlem i «Allgermanische Heidnische Front» (AHF), och drev den tyska avdelningen «Deutsche Heidnische Front». Av mina 36 levnadsår, har jag tillbringat 12 av dem i fängelse p.g.a. diverse ”politiska lagbrott” såsom att ”heila”, bära NS-relaterade symboler samt genom att ge ut ”antisemitisk” och nationalsocialistisk propaganda.
Även om mina politiska åsikter är oförändrade är jag inte lika aggressiv och radikal som jag var i min ungdom. För att nå ut till hjärtan och sinnen hos andra existerar det andra metoder än genom direkt konfrontation. Detta är anledningen till att jag arbetar inom konst och kultur och mindre med politisk aktivism i dessa dagar.
Hur skulle du beskriva det politiska klimatet i Tyskland idag?
Ja, även om det sägs att Tyskland har en konservativ regering just nu, så betyder det inte att politiken som genomförs är högerpolitik. Snarare tvärtom, eftersom ingen karriärpolitiker vill ha en ”höger-stämpel” på sig. Det betyder dock inte så mycket vilka som styr Tyskland längre då de för samma politik vare sig de är till höger eller vänster. Dessutom för de sakta men säkert över all makt till EU och Bryssel, ända tills den nationella suveräniteten är borta för alltid. Tyskland har förövrigt inte varit en oavhängig och självstyrande nation sedan 1945, men det lilla uttrycket av suveränitet som det återförenade Tyskland uppvisade efter 1990 blir steg för steg ersatt med lydnad inför EU och NATO (läs: USA).
Jag antar att ni, i likhet med andra europeiska länder har problem och utmaningar med invandring och invandrare. Kan du förklara lite om situationen i dagens Tyskland?
Ja, självklart. När ett högt antal invandrare från en främmande kulturell och etnisk bakgrund kommer till ett ställe som har varit bosatt av en urbefolkning i flera århundraden och längre, så kommer det uppstå stridigheter och problem. Vanligtvis borde en minoritet vara tvungen att anpassa sig till sin värdbefolkning, tills den kan absorberas efter en generation. Om den inte blir det så kommer rivalisering och kamp om resurser och privilegier att uppstå. I Tyskland har vi alla sorters invandrare: från Öst-Europa, Asien, Afrika, Arabvärlden, turkar osv. Ju närmare relationer, som till exempel mellan tyskar och ryssar, desto mindre problematiskt är det. Ju längre bort, som med människor från Anatolien och Kurdistan som bor i Tyskland, desto mer fientligt och våldsamt blir förhållandena. Dessvärre blir tyskarna lurade till att tro att det är deras eget fel när de blir misshandlade, våldtagna, rånade eller mördade av ”medborgare med invandrarbakgrund”, som de officiellt ska heta. Vanligtvis ignorerar tysk media liknande händelser. Officiellt låtsas Tyskland om som att det är ett ”öppet, demokratiskt och mångkulturellt samhälle”. I realiteten har vi områden i nästintill alla storstäder där icke-vita invandrare har blivit majoritet och lever enligt sina egna lagar och regler, där vita tyskar inte kan färdas tryggt. Möjligen kan skolade människor komma överrens trots sin kulturella och etniska bakgrund, men sanningen är att den stora majoriteten av invandrarna, inklusive barnen, är allt annat än skolade. Vanligtvis kan de inte ens tala tyska.
Existerar det några nationalistiska och/eller nationalsocialistiska grupperingar eller rörelser som är aktiva i Tyskland idag, som du anser värda att nämna?
Vi har ju ett politiskt parti, NPD (Nationaldemokratiskt parti) som är värda att nämna, även om jag är osäker på att det är positivt eller negativt. Det positiva med dem, om man tror på ”demokratiska val” som en metod för att en dag få politisk makt, är att man har möjligheten att rösta på NPD och någon gång i framtiden möjligen se dem i regeringen. Det negativa är att ”demokratiska val” bara är fusk. Ett politiskt parti som vill störta systemet kommer aldrig att få politisk makt. Om en grundlig förändring av det politiska systemet i Europa är vad man arbetar för, är det meningslöst att stötta eller arbeta för ett sådant parti.
Bortsett från NPD och några få andra mindre partier, alltför oviktiga för att ha något inflytande i det tyska politiska landskapet, så finns ”Freie Kameradschaften” (Fritt Kamratskap) över hela Tyskland. De har en informell metod att organisera sig på. Något som gör det svårt att splittra dem. Många grupperingar har blivit förbjudna, därför har taktiken blivit ändrad från den traditionella formen av organisering, med medlemslistor osv.
Som medlem av Nordiska motståndsrörelsen kan man riskera trakasserier och förföljelse av polisen, antirasistiska grupperingar osv. Är situationen liknande i Tyskland och har du någon personlig erfarenhet av detta?
Ja, det är likadant här nere. Polisen har ett eget departement som arbetar med ”Statssäkerhet” som konstant övervakar och förföljer ”högerextrema”, som alla nationella blir kallade i Tyskland. Jag har haft mina erfarenheter med dem, så absolut. Senaste gången var 2009 då de sände en insatsstyrka för att slå in dörren till min lägenhet, arresterade mig och genomsökte lägenheten. De kom med full styrka, som om jag bedrev vapenhandel eller distribution av tung narkotika. Det de sökte efter var dock två stycken CD-skivor. Jag har aldrig hört om ett annat land där en insatsstyrka blir använd för att hitta två CD:s, men så är det. Välkommer till det ”Stolta Nya Tyskland”!
På tal om förföljelse så kanske vissa minns dig från tiden då du blev arresterad av FBI under tiden som du besökte den nu avlidna Dr. William Pierce. För de läsare som inte känner till historien, kan du ge en kort summering av händelsen och bakgrunden till arresteringen?
Ja, jag lämnade tyskland och Europa på slutet av 1999 p.g.a. ökad förföljelse från polisen. Min arrestering för diverse ”tankebrott” närmade sig och jag bestämde mig därför att gå i exil framför att bli inlåst i fängelse igen. Jag hade och har kontakter över hela världen och funderade därför över vart jag skulle åka. Det slutade med att jag reste till USA där jag bodde flera månader på västkusten, östkusten och till slut i National Alliance huvudkvarter, där jag arbetade för Resistance Records för att utvidga deras skivbolag till att inkludera Black Metal. Jag hade den stora äran att arbeta och samtala med Dr. Pierce dagligen och han gjorde ett stort intryck på mig. Det var mycket synd att han dog så plötsligt, och som följd av detta splittrades organisation.
I vilket fall så lade den tyska polisen ut en internationell arresteringsorder på mig och p.g.a. en förrädare inom National Alliance kunde FBI och US Marshall Service spåra upp mig. Då jag blev arresterad drog Tyskland tillbaka sitt krav på att jag skulle utlämnas, då det ville att saken skulle tas upp i det amerikanska rättssystemet. Amerikanerna skulle oavsett deportera mig tillbaka till Tyskland d de menade att mitt visum hade gått ut och att jag var en illegal invandrare. Ganska skrattretande med tanke på det antalet mexikaner som varje dag traskar in i USA utan att någon bryr sig nämnvärt. Jag sökte oavsett om politisk asyl i USA för den uppenbara förföljelsen i Tyskland p.g.a. min världsåskådning. Men ansökan var till ingen nytta och jag skickades tillbaka till Tyskland där jag tvingades tillbringa flera år bakom lås och bom.
Är du aktiv inom någon organisation eller rörelse idag? Om inte, bidrar du på något annat sätt?
Jag är inte medlem, men bidrar med stöd till diverse grupperingar i Tyskland och andra ställen i världen. Efter problemen jag stötte på med exempelvis AHF så kom jag fram till att ”organiserade grupperingar”, som med största sannolikhet kommer att bli pressade av polisen och andra, inte varar länge – i varje fall inte i Tyskland. Unga människor önskar spänning och underhållning. De är därför snabba att bli medlemmar, men när saker blir seriöst, smutsigt, och till och med blodigt, då är de snabba på att hoppa av.
Det kan vara lätt att skylla detta på ”generation x” som är egoistiska, materialistiska och hedonistiska, men de är också barn av vår tid. När till exempel veteranerna från fösta världskriget kom tillbaka till Tyskland och såg sitt land i ruiner, bestämde de sig för att vända på situationen och slå tillbaka. De visste dock vad ett sant kamratskap betydde, även i de mörkaste av tider. Med andra ord, de var en annan typ av ”aktivister” än vad man hittar idag när människor lever och bor i relativt rika och fredliga samhällen. Man kan inte förvänta sig att någon som spelar datorspel hela dagen ska vara redo att kämpa sig igenom en storm av stål!
Även om många från vår rörelse ger uttryck för att förstå vad som står på spel, vår ras överlevnad först och främst, så är det i regel inte mer än abstrakta idéer och tomma ord. Det finns dock potential till att utveckla sig och ge mening till orden, men endast genom erfarenhet. Du är inte en soldat förrän du varit i strid, oavsett hur mycket du tränar på det. På samma sätt är du inte en nationalsocialistisk aktivist förrän du lagt böckerna och internet åt sidan och upplevt ett riktigt gatuslagsmål som följd av din politiska övertygelse. För många är detta steget förfärligt svårt att ta, för det innebär konsekvenser så fort du lämnar ditt trygga och förutsägbara ”samhälle” online. Det är mycket lättare att fantisera om ”raskrig” tillsammans med sina vänner på Facebook än att bemöta det raskrig som pågår i våra egna städer. Med det sagt, så stödjer jag inte bruk av våld, om det inte är självförsvar. Men jag uppmanar folk att sluta prata, och att hellre börja agera!
Situationen i Grekland är ett gyllene exempel på hur det har blivit så illa att människor äntligen har börjat vakna från sin egen apati och blivit så desperata att de inte ser något annat val än att ta saken i sina egna händer!
Tusen tack för att du tog dig tid till denna intervjun Hendrik! Har du några sista ord till Nordfronts läsare?
Kom ihåg att du endast är en länk i kedjan av generationer som sträcker sig tillbaka till en svunnen och gyllene tidsålder; nu är det din uppgift att förlänga denna kedja in i framtiden och ära minnet och arvet till de som kom före dig. Skäm inte ut dem, som de inte skämde ut dig innan du blev född. Vi kan ofta känna oss ensamma i en fientlig värld, men vi har styrkan och erfarenheten från tusentals av år med arisk överlägsenhet till vårt förfogande. Gör dina förfäder stolta, låt fienden darra utav fruktan och låt världen veta att du varit här och stod orubblig! Gör rätt och räds intet!
Hoppa till huvudinnehåll
