MASSINVANDRING. Det finns vissa bland vårt folk som avskyr europeiska invandrare som exempelvis arbetar i Sverige, men ser icke-vita invandrare som barn vi måste ta hand om. Vad ligger bakom detta?
Så här kunde man se på den vite mannens börda.
Det finns somliga bland vårt folk, främst representerade generation som idag är över 50 år gamla, som har en underlig inställning ifrågan om ras, identitet och invandring. Dessa människor kan till synes anamma två motstridande synpunkter i frågor gällande exempelvis invandringen. Ett bittert hat mot polska bärplockare och estniska lastbilschaufförer på svensk mark kombineras med en generös attityd gentemot icke-vit invandring. ”Vi måste hjälpa dem” kan det låta utan skorr av kognitiv dissonans. Ur vilken märklig jord kan denna inställning växa?
Det är av vikt att påpeka judisk makt-rörelsens media som den absolut största aktören i spridandet av så kallad antirasism, med andra ord anti-vit hatpropaganda. Den drabbar alla, ung som gammal, rik som fattig. Den slår dock olika beroende på mottagaren. I vissa fall blir resultatet en typ av tänkade fött på 1800- och dominant på 1900-talet. Cirkeln sluts och eurocentrismen, den moraliska imperialismen och den vite mannens börda blir teser som välkomnar invasion av rasfrämlingar.
Take up the White Man’s burden, Send forth the best ye breed
Go bind your sons to exile, to serve your captives’ need;
To wait in heavy harness, On fluttered folk and wild—
Your new-caught, sullen peoples, Half-devil and half-child.
Rudyard Kiplings dikt White Man’s Burden sammanfattar den moraliska imperialismen. Tanken var att vita, som världens härskare, skulle göra uppoffringar för att civilisera de andra raserna via kolonisering och upplysningsarbete, där kristendomen stod i centrum. Idén om vita som världens centrum präglade också 1900-talet. Första och andra världskriget var de stora orden till trots eurocentriska affärer. Det var i huvudsak vita nationer som gjorde upp på slagfälten världen över (trots att det framför allt var den judiska nationen som vann någon verklig seger). Under det kalla kriget behandlade Sovjetunionen och USA stater i tredje världen som lekplatser för proxykrig. Allt detta förstärker bilden av att det är den vita delen av världen som spelar någon roll i historiens utveckling. Det är här de stora besluten tas och riktningen pekas ut.
I skuggen av detta reser sig de icke-vita folken och bildar en enorm global majoritet, understödd av framför allt väst med teknologi, mat och mediciner. De myllrande massorna i Indien, Mellanöstern och Afrika börjar spränga fördämningarna och välla fram, redan nu i stora antal, men en rännil i jänförelse med vad som kan komma. Problemet är att de som åsyftas i artikeln, de som sitter fast i den gamla eurocentriska världsbilden, helt enkelt inte tar dem på allvar. För dem är balten en ekonomisk konkurrent och polacken en inkräktare, men afghanen ett sorts barn som måste tas om hand med ett lite nedlåtande medlidande. De tänker sig att de stackars negrerna inte har fått lära sig annat och därför kommer i direkt konflikt med de vita samhällen de tar sig in i. Detta är en dödlig illusion.
Jag tar de icke-vita på dödligt allvar. Instinktivt bland vissa och fullt planenligt bland andra bedriver de, som grupp, ett krig mot de folk som tagit emot dem. Våldtäkter och rån, attacker mot statsmakten som föder dem och upprättandet av ”no-go zones” inom Sveriges gränser beror inte på att de inte ännu upplysts om den fantastiska socialdemokratin och de mänskliga rättigheterna. De är motiverade grupper som konkurrerar med oss, den vita majoriteten, om resurser. I vissa fall hatar de oss med fanatisk hängivelse. De som hyser den felaktiga uppfattningen om de icke-vita folken måste börja se på dem som vuxna människor och förstå att de är ansvariga för sina handlingar, med allt detta för med sig i form av en korrigerad världsbild.
Det synsätt som omyndigförklarar icke-vita är en sorts rasism. Det är inte min rasism (så kallad), som bygger på rasvetenskap och aktivism för min egen ras utan en föråldrad och felaktig form. De som tänker som i Kiplings dikt begår samma misstag som de som en gång menade att solen kretsar runt jorden. De måste vakna upp innan de horder som de ser som oupplysta barn väller fram och begraver vårt folk i ruinerna av vår civilisation.
Hoppa till huvudinnehåll
