RECENSION. Under hösten släpptes skivan Ragnarök av det norska folk/vikingamusikbandet Wardruna och avslutade därmed deras skivtrilogi om runorna och den nordiska mytologin.

wardruna_vikingskipshuset_2009_03

Wardruna spelar på vikingamuseet i Oslo 2009.

Einar Selvik, även kallad Kvitrafn, är en multimusiker som bland annat spelat trummor i det norska black metal-banden Gorgoroth och Bak de syv fjell förutom en handfull andra norska band. I dagsläget är Selvik mest känd som frontfigur och den drivande kraften bakom det fornnordiska och germanska folkmusikbandet Wardruna.

Wardruna är kanske mest känd för att deras musik är med i den populära Hollywoodserien Vikings där även Selvik har en liten skådespelarroll. Musiken kan beskrivas som en resa till vårt fornnordiska ursprung och den nordiska mytologin. Wardruna består idag av Einar Selvik och Lindy Fay Hella och inför deras spektakulära liveframträdanden tillkommer mellan 6-8 medlemmar.

Namnet Wardruna betyder ungefär runornas beskyddare och speciellt runor är något hela konceptet med Wardruna kretsar runt. År 2003 började arbetet med bandets trilogi, Runaljod, där varje album avhandlar åtta runor. Detta resulterade i delarna Gap Var Ginnunga 2009, Yggdrasil 2013 och den nyss släppta, Ragnarok.

Wardrunas trilogi, Runaljod.

Wardrunas trilogi, Runaljod.

Enligt den gamla eddadikten Havamal offrade asaguden Oden sig åt sig själv och hängde i världsträdet Yggdrasil nio dagar, spetsad på sitt eget spjut för att få kunskap om runorna.

”Jag vet, att jag hängde
på det vindiga trädet
nio hela nätter,
djupt stungen med spjut
och given åt Oden,
jag själv åt mig själv,
uppe i det träd,
varom ingen vet,
av vad rot det runnit upp.” – Havamal 138

Runorna har sedan dess varit höljda i dunkel och mystik. Den romerske historikern Tacticus skriver i sina verk om germaner som spår i runor kring år 100, men troligtvis är runorna betydligt äldre än så. Runor omnämns även i Bibeln vilket placerar dem innan vår tideräknings början. Enligt vissa sträcker sig den magiska runanvändningen så långt tillbaka som bronsåldern, ca. 1300 år f.kr. Då germanerna dessutom hade handelsförbindelser med greker och romare långt tillbaka kan detta förklara varför både de latinska och grekiska bokstäverna har vissa likheter med runor. Här går åsikterna isär men vissa historiker menar att det kan ha varit germanerna som inspirerade grekerna och romarna.

Pireuslejonet i Aten, ett "klotterplank" för vikingar.

Pireuslejonet i Aten, ett ”klotterplank” för vikingar.

Runorna var väldigt mystiska och starka magiska verktyg. De kunde användas till att bota sjukdomar, spå eller som skydd. Men de kunde även användas till mörkare syften som att kasta förbannelser. Själva ordet runa betyder hemlighet eller visdom men runorna var mycket mer än så, de fyllde även väldigt många vardagliga funktioner. Utöver deras magiska och ceremoniella användning så användes de ungefär på samma sätt som vi använder skrift idag. Man skrev till exempel kvitton, brev, små meddelanden eller märkte upp ägodelar med runskrift. Det första fynden man gjort med runor inristade på vapen och vardagsföremål dateras till åren kring 150 och runt år 350 börjar runstenar att dyka upp i Norge.

Ordet bokstav härstammar till och med från runorna. Runor kallades även stavar då de oftast består av ett rakt streck eller stav. Utifrån denna huvudstav utgår små streck eller bistavar som skapar olika runor. Dessa ristades oftast in i olika träföremål. Då träslaget bok var vanligast kallades en runa således även för bokstav.

Runorna användes av alla germanska folk men det var främst i Skandinavien de användes och utvecklades mest. Till exempel i Älvdalen användes runorna ända in på 1800-talet och vissa kunde där både läsa och skriva runor så långt som inpå 1900-talet. Här vill jag inflika att älvdalska, övdalsk, också rent språkmässigt har anor som sträcker sig hela 1500 år bak i tiden.

viking_futhark_on_bone_lund_sweden

Futhark, här inristad på ett ben.

Det äldre, urnordiska runalfabetet eller Futharken som den även kallas, består av 24 runor. Detta kom att ändras under tiden mellan 500-800 då de germanska språken förändrades och det yngre alfabetet som består av 16 runor utvecklades.

Wardruna har i Runaljod fokuserat på den äldre Futharken som består av tre grupper runor med åtta i varje, Frejs, Hagals och Tyrs. Namnet Futhark kommer från den första gruppen, Freys, vilken börjar med ordet Futhark. Varje runa har även en egen magisk betydelse utöver ljudet den representerar men Selvik har valt att frångå den ursprungliga gruppindelningen. I Runaljod ordnar han runorna efter ett eget system som passar hela den nordiska mytologin från skapelse till undergång och pånyttfödelse väldigt bra.

Musiken framförs på gamla nordiska instrument som trummor av hjorthud, fioler, flöjter och olika

Några av Wardrunas många tidsenliga vikingainstrument.

Några av Wardrunas många tidsenliga vikingainstrument.

blåsintrument som horn och lurar för att nämna några. Ambitionen med varje låt är att fånga det unika med runan vilket ibland innebär att olika naturljud också används som till exempel eld, stenar och vatten. En del låtar spelades in utomhus och i vissa fall även under speciella årstider för att fånga olika ljud som exempelvis fågelkvitter. Sången sjungs på gammelnorska och protonorska och vi får höra både manlig och kvinnlig sång. I de starkare partierna får vi även kraftiga körer som driver på musiken väldigt effektfullt.

Första delen i Runaljod-trilogin, Gap Var Ginnunga.

Första delen i Runaljod-trilogin, Gap Var Ginnunga.

Första delen i berättelsen tar avstamp i tiden för den fornnordiska skapelsen, i det enorma tomrummet, Ginnungagap. Detta tomrum sägs ha varit så enormt att vi människor skulle bli galna om vi kunde inse dess gigantiska tomhet. Vi kan läsa om detta i den gamla eddadikten, Völuspa, även känd som Valans spådom:

”Arla i urtid
fanns ingenting,
ej sand eller hav
eller svala vägor;
jord fanns icke
och ingen himmel ,
där fanns omätligt gap –
gräs fanns det icke
.”  – Völuspa 3

I detta tomrum uppstod tre krafter, eld, is och den skapande visdomen och här startar den första delen, Gap de ginnunga. Första runan som börjar vår resa är Hagal, hagelrunan, vilken representerar kaos och förändring. Det var här som allt startade enligt mytologin, i mötet mellan eld och is skapades de första atomerna i Ginnungagap. Här byggs musiken upp runt en trumma, tagelharpa, horn och en mängd naturljud och utgör en bra och stark start på albumet.

Andra runan är Bjarkan, trärunan och här börjar fröet till den andra delen av Runaljod sakta att gro. Resan går vidare genom runor som representerar skapelse och naturkrafter.

dagaz

DagR, sista runan på Gap Var Ginnunga.

Två målande låtar är LaukR och Kauna, vatten och eldrunorna. Där vi får forsande vatten och en flammande eld som inslag i musiken. Runan som avrundar första skivan är DagR, dagrunan, vilken symboliserar uppvaknande och en ny start.

Del två i Runaljod är Yggdrasil och den handlar om världsträdet som bär upp hela universum. Enligt den fornnordiska mytologin började fröet till världsträdet, Yggdrasil, sakta gro när eld och is möttes i Ginnungagap. Genom eldens värme började isen sakta att smälta vilket bildade rimfrost, atomer och de första grundämnen i Ginnungagap. Dessa ämnen gav fröet näring som sakta började att gro. Under extremt långa tidsrymder växte det sig ofantligt stort och dess grenar och rötter löper genom allt som existerar. De nio världarna som enligt mytologin existerar växte fram på dess enorma grenar. Men trots sin enorma storlek är Yggdrasil helt osynlig för oss dödliga.

Andra delen i Runaljod, Yggdrasil. Denna del handlar om det enorma träd som all existens vilar på.

Andra delen i Runaljod, Yggdrasil. Denna del handlar om det enorma träd som all existens vilar på.

Första runan på albumet är Fehu. Denna runa är den första i Futharken och passar bra in i Wardrunas berättelse. Fehu betyder boskap och rikedom. Fehu representerar även den enorma urkon, Audhumla. Denna skapelsens första levande varelse jäste fram ur de första grundämnena i Ginnungagap samtidigt som jätten Ymer, som senare kom att bli jorden, bildades av frosten i Ginnungagap. Audhumbla livnärde sig på att slicka frosten från stenar i Ginnunggap och slickade fram asarnas urfader, Bure. Även här sätter första låten en stark och kraftfull start på skivan. En stark kör ackompanjeras av trummor, vevlyror och naturljud.

När det kommer till Gebo, gåvorunan, bjuds vi passande nog på ett stycke ur eddadikten Havamal, eller Den höges sång,  som handlar om hur man ska behandla sina medmänniskor och fiender.

Gebo, gåvorunan.

Gebo, gåvorunan.

”Till sin vän
skall man vän vara,
till honom och hans vän;
men till oväns vän
skall ingen man
någonsin vän vara.” – Havamal 43

Runorna på denna del representerar utveckling, tillväxt och lärdom men även utmaningar. Albumets sista runa är Sowilu, solrunan, som är en av de starkaste runorna och betyder värme och lycka. Texten handlar om Skoll, vargen som jagar solen över himlen och således skapar solens förflyttning under dagen. Vid Ragnarök hinner denna varg i kapp solen och slukar den. Den här låten har även använts i serien Vikings och i en dokumentär om vikingar på History channel. Skivan avslutas med Helvegen, en låt som frångår runtemat. Den handlar om döden och avslutas med en väldigt klok text ut Havamal.

”Fä dör,
fränder dö,
även själv skiljes du hädan,
men ett vet jag,
som aldrig dör,
domen över död man.” – Havamal 76

Sista delen i trilogin är Ragnarok, den nordiska mytologins apokalyps. Den börjar med Tyr som står för kraft, kamp och seger. Tyrrunan är som bekant också Nordiska motståndsrörelsens symbol. Tyr är den modigaste av asarna och han offrade sin hand för att gudarna skulle kunna fjättra Fenrisulven och det finns vissa belägg för att Tyr (som betyder ”gud”) var den högsta guden innan Oden tog över den rollen.

Tyr, den allra modigaste av asarna och en väldigt stark runa.

Tyr, den allra modigaste av asarna och en väldigt stark runa.

Denna låt är givetvis en av de starkaste och mäktigaste i hela trilogin. Den börjar med ett åskväder som övergår till starka vikingalurar, trummor och kraftiga körer.

Själva Ragnarök börjar då världen blivit totalt dekadent och människorna ägnar sig åt incest och dödar varandra. Den väldiga hunden Garm som är fjättrad utanför underjorden Hels ingång börjar skälla och sliter sig loss. Tyr kämpar hårt mot Garm men slukas och hugger ihjäl honom inifrån med sitt svärd.

Här blir likheterna med Oden alltmer uppenbara då Fenrisulven också sliter sig lös och kämpar mot Oden vilket slutar med att Oden också slukas. Kan det vara så att Oden och Tyr är samma mytologiska person och att Garm och Fenrisulven också är samma? Att den isländska skalden Snorre Sturlasson till och med kallar Oden för Hangatyr gör inte saken mindre invecklad.

”Bröder skola kämpa,
varandras banemän bliva,
systrars barn
sin släktskap spilla;
hårt är i världen,
hordom mycken,
yxtid, klingtid,
kluvna bliva sköldar,
vindålder, vargålder,
innan världen störtas;
ingen man skall
den andre skona.” – Völuspa 45

Men allt är inte helt förlorat för efter Ragnarök klarar sig två människor och några gudar. MannaR, människorunan kommer här i två delar. Första delen handlar träbitarna som gudarna skapade de första människorna av och den andra om själva livets uppkomst. Texten till detta är hämtat ur delen i Völuspa som handlar om urmänniskorna Ask och Embla och när asarna gav dem liv.

MannaR, runan som symboliserar människan.

MannaR, runan som symboliserar människan.

”Ande de ej ägde,
omdöme ej hade,
ej livssaft, ej läte,
ej livlig färg.
Ande gav Oden,
omdöme Höner,
livssaft gav Lodur
och livlig färg.” – Völuspa 18

Runorna på Ragnarök följer även de ett logiskt mönster. Kraftfulla runor, förändring och krigsrunor vävs in på ett passande sätt och musiken är något tungre och allvarligare än tidigare album. Sista runan är Wunjo vilken betyder glädje och kreativitet. Enligt mytologin så skapas en ny och bättre värld efter Ragnarök så denna runa är en passande avslutning på resan i runornas värld som Wardruna bjuder oss på.

Som sista låt, och lite av ett bonusspår, summeras de 16 runorna ur den yngre Futharken i en låt, Runaljod.

Ragnarok, den sista delen i Runaljod.

Ragnarok, den sista delen i Runaljod.

Runaljodtrilogin med Wardruna bjuder oss på en väldigt intressant och fantasifylld resa till våra germanska och främst nordiska rötter. Musiken lyckas fånga känslan av att befinna sig bland våra Skandinaviska förfäder och kraften i den nordiska mytologin på ett fantastiskt sätt. Texterna är poetiska och passar bra in på temat med runorna och bitarna som tagits ur gamla eddadikter passar också in väldigt bra. Även om ämnet är taget från förr och musiken framförs på tidsenliga instrument blir det aldrig tråkigt eller någon banal folkmusikupplevelse. Låtarna rymmer mycket kraft och bitvis blir det väldigt mäktigt men här finns även musikalisk skönhet och vackra melodier. Kort sakt Runaljod är en väldigt bra trilogi.

Avslutningsvis kan jag tipsa om det norska bandet Skuggsja som bildades för att fira 200-årsjubileumet av Eidsvillförfattningen, Norges grundlag. Där ser vi Ivar Björnson från Enslaved tillsammans med Eivar Selvik i ett mer elektroniskt vikingaprojekt.

Skuggsja, en elekronisk variant med Selvik.

Skuggsja, en elekronisk variant med Selvik.


  • Publicerad:
    2016-12-02 12:00