Patriot.nu presenterar här, med författarinnans tillstånd, årets julartikel. Artikeln är skriven av April Gaede, medlem i National Alliance, ur ett amerikansk perspektiv med fokus på ett flertal europeiska urgamla traditioner. Vissa av dessa traditioner och seder behöver nödvändigtvis inte sammanfalla med svenska och nordiska dito.

Vinterhelgen har kommit och i detta tidevarv när vi amerikaner bombarderas med främmande kulturer och traditioner, som Kwanzaa och Hanukkah, är det än mer viktigt att vi kommer ihåg vad denna tid på året innebär för VÅRT folk. Yule är namnet på den vinterhögtid som våra europeiska förfäder firade långt innan kristendomen. Eftersom våra förfäder hade sådan kontakt med naturen runt om kring dem, och eftersom de förlitade sig så mycket på årstidernas skiftningar och på vädret, var det viktigt att beräkna årstiderna. Yule är ett annat namn för Vintersolståndet, vilken är den kortaste dagen för året och infaller detta år den 21 december.

Efter denna dag blir dagarna längre, ända fram till Sommarsolståndet, 21 juni, som traditionellt kallas för Midsommar. Vårens och höstens dagjämningar – Equinoxes (den 21 mars respektive 21 september) är de dygn som är exakt 12 timmar dag och 12 timmar natt, därav termen Equinox, eller ”equal” (lika).

Våra förfäder högtidlighöll Yule, denna årets mörkaste dag, till Solgudens födelse. Eftersom de firade den som Solgudens födelse, blev det enklare för kristna präster att övertyga dem att acceptera detta som en högtid för födelsen för den ”nye guden” Jesus. Många bibellärda män har fastslagit att skrifternas vittnesberättelser inte visar på en vinterfödelse för Jesus, utan snarare under en varmare dag på året. Jesus födelsedag blev ej heller officiellt tillkännagiven förrän år 273 e.kr.

Den nya religionens präster adopterade Yule och skapade Christmas (Kristen mässa) i syfte att underlätta för våra förfäder att ta till sig Kristus födelse som en religiös dag. Ett annat exempel på detta är Easter (påsken), en tid för födelse och nytt liv som ursprungligen var vid vårdagjämningen, en högtid tillägnad vårgudinnan Eos, Eostre, Aurora, eller Ostara, i olika europeiska språk och från vilken vi bland annat fått orden East, Easter och Estrus.

Förutom födelsens tema har vi också dödens, symboliserad av julgranen. De gamla druiderna dyrkade träden, symbolerna för Gudarna, och sjöng ofta sånger eller skanderade till dem och hällde dryckesoffer liksom andra offer till dem. Seden ”Wassail” (en rundskål med orden ”Var hälsad”) är ett arv från druidernas skålande till träden. Ordens innebörd är ”Önska god hälsa till” och var en gång i tiden associerad med många olika högtider, alltså inte bara denna. Julgranen är också hälsad enligt denna tradition, med olika dekorationer såsom misteln, järnek, murgröna, röda bär och ljusa band. Granen får även skålar hällda över sig, och man sjunger åt den, särskilt när den brinner. Julgranen symboliserar den offrande Guden, eftersom druiderna trodde att bara ett offer av ett stort träd kunde få Solen att återvända. I Rom skulle julgranen brinna under de 12 dagarna för Saturnalia, ett verkligen mäktigt träd! Delar av julgranen behölls sedan för att skydda hemmet och familjen inför det kommande året, och också för att tända nästa års gran. Detta är de sista kulturella lämningarna av den eviga elden som en gång i tiden ärade många Gudar och Gudinnor.

Järnek och murgröna sågs som de manliga respektive kvinnliga principerna och troddes bringa lycka och fertilitet till män och kvinnor. Järnek, bär, tallkottar och ekollon användes alla att symbolisera den manliga sidan av denna årstid, medan kransen representerade den kvinnliga sidan. I den fullständiga cirkeln symboliserade kransen livscykeln och den heliga Gudinnans cykel, och dekorerades vanligtvis med järnek, bär, band etc. från Guden. Således kombinerades båda sidorna i en dekoration.

Självfallet är misteln den växt som kommit att associeras mest med Yule. Eftersom den är en parasit växer den endast högt i trädet, där fröna landar efter att ha burits av vinden. Druiderna trodde därför att växten hade framkallats av Gudarna, troligtvis med hjälp av blixten, eller placerats där av Solen. Man trodde att den hade helande krafter, bringade lycka och hade andra magiska och mystiska attribut; och därför kallade man den för ”den Gyllene grenen”. I skandinaviska länder slöt fiender fred under de grenar som hade mistlar, och ett sådant avtal kunde aldrig brytas. På så vis uppstod seden med kyssen under misteln, en annan form av förening.

Idag är det av de kristna nästan bara sekten Jehovas vittnen som opponerar sig mot julfirandet, vilka har medgett att traditionen mycket riktigt är en ursprunglig hednisk sådan. Speciellt julgranen, med dess sammanflätande kvistar, ljus och dess ornament, är det. De sammanflätade kvistarna representerar livets cykel, den eviga cykeln. Ljusen skjuter som ovan framförts till energi till Solen, och är symbolen för Solens återfödelse. Godisstänger är en påminnelse om en livets förnyelse och symboliserar majstången, och dess röda och vita färger står för kvinnans blod respektive mjölk, de uråldriga livets källor. Glitter och istappar är också fertilitetsmagiska, och representerar regnet som skall komma och befrukta jorden till våren. Klockor användes för att rena luften och för att kalla de välsinnade skyddsandarna. Stjärnan i toppen av trädet är VÅR symbol, som representerar de fyra elementen luft, jord, eld och vatten.

Även Tomten är en europeisk tradition. Många olika europeiska folkslag har haft sina egna traditionella karaktärer som kommit på besök med gåvor och godsaker under Midvintersolståndet. Han förkroppsligar Saturnus (den romerska Guden för jordbruk), Kronos (grekisk Gud som kännetecknas som Fader Tid), Kung Holly (kelternas Gud för det döende året), Fader Is/Frost (rysk vintergud), Tor (den nordiska åskguden), Odin/Wotan (den skandinaviske/teutoniske Allfadern som rider i himlen på Sleipner), Frej (nordisk fruktbarhetsgud) och som Tomte (en nordisk karaktär som känns igen vid att han delar ut gåvor till barn vid denna tid på året). Jultomtens renar kan också ses som Herne, den hornbeklädde keltiske Guden.

Under dessa dagar då jul- och vinterhelgen blivit så kommersialiserad av media och storföretag, som vill att vi ska falla in i konsumtionshysterin och köpa plastskräp som är tillverkat i Tredje världen till våra små, låt oss då istället minnas vad denna tid på året betyder för vårt folk.

Låt oss ta tillbaka denna helg. Sjunga och dekorera en ståtlig julgran tillsammans med familjemedlemmar, laga mat enligt familjerecept tillsammans med barnen, lyssna till klassisk musik som skrivits i Europa för länge sedan och blicka framåt som ett folk till den kommande Solens tid. Dessa och mycket mer är olika sätt att ta tillbaka denna helg till dess ursprungliga innebörd.

Originaltext: April Gaede, National Vanguard, den 11 december 2003
Översättning: Fredrik Vejdeland

Besök National Vanguards sida.

Läs även förra årets julartikel om Julgranens ursprung.

  • Publicerad:
    2004-12-21 00:00