Alltför ofta läser jag i kommentarer på olika nationalistiska hemsidor att det fientliga nyspråket används. Dock inte endast på nationella hemsidor, kommentarer av dissidenter i nästan all media använder maktelitens nyspråk. Detta beteende befäster maktelitens indoktrinering, eller bättre; konditionering, av folket. Vi blir lärda att reagera på ett visst sätt så fort vi hör ett speciellt ord, detta är att konditionera någon till att reagera med en betingad reflex. De flesta av oss reagerar med försvar och förnekelse då vi blir kallade rasister, främlingsfientliga och andra nyspråksord.
Demokrati, värdegrund, kulturberikning, tolerans och papperslösa är andra ord i nyspråket som de flesta av oss vet vad de egentligen betyder, det vill säga i dess ursprungliga form. Demokrati är ingen ideologi som makteliten påstår. Ni vet ju själva hur det låter; man är inte demokrat om man inte tycker si eller så. Är man emot en viss värdegrund, vilken för tillfället blivit bestämd av någon politiskt korrekt grupp, ja då kan man bli idiotförklarad, bli kallad för allt möjligt för att känna skam och obehag. Kulturberikning sker i vårt land genom att intressera sig och lära sig om vår svenska-, skandinaviska- och nordiska kultur, eller att åka till en främmande kultur för att på plats studera vad som kan vara intressant för någon eller några. Kulturberikning enligt mångkulturalisterna betyder att alla skall samlas och att man ska blanda kulturerna i vårt land, vilket i det långa loppet förstör alla kulturer. Tolerans betyder, enligt makteliten, altruism, generositet och undfallenhet mot alla främlingar på vårt territorium. Genom att vara ”toleranta” ska vi förneka oss själva, hata den vita rasen och den vite mannen i synnerhet. Papperslösa är i själva verket invandrare som uppehåller sig i vårt land illegalt och som därmed är kriminella.
Nyspråket har som sagt förvrängt och ersatt många uttryck och ord så att innebörden blivit en helt annan. Därför ska vi inte använda den nya betydelsen av ord och uttryck som våra förrädare inom vår egen ras använder och därmed göda deras egen avsiktligt onda hatiska agenda. Ska vi kunna förändra vår lilla tid på jorden bör vi förändra oss själva först, föregå med gott exempel och framför allt inte spela med i förrädarsymfonin. Jag har själv känt mig liten och skamsen innan uppvaknandet. Jag försökte alltid krångla mig ur påståenden eller direkta konfrontationer över att bli kallad rasist. ”Nej, jag är verkligen inte rasist, jag är…” Och så kom en lång harang om vad jag inte är. 1 – 0 till motståndaren! Det är mycket bättre att avväpna motståndaren med en gång genom att svara ”javisst, jag är rasist”. Motståndarens försök att få dig att känna skamkänslor och förneka dig själv misslyckas då totalt, nu vet han egentligen inte hur han skall fortsätta. Ta då tillfället i akt, gå till offensiv och förklara för antagonisten att han inte begriper vilka ord han använder. Undervisa i vad ordet rasist står för.
En rasist är en som vägrar att förneka de solklara bevisen för att det finns nedärvda skillnader i intelligens och attityder. En rasist är en som föredrar att leva ihop med andra vita istället för att leva bland icke vita. En rasist är en som har känslan av identitet och samhörighet med sin egen släkt, sitt eget folk, sin egen ras och som är intresserad i sin ras historia, dess hjältar, kultur och traditioner. En rasist är en som tycker att människor från sin egen ras är vackrare än folk från andra raser och som instinktivt avskyr tanken på ingifte i annan ras eller synen av en vit person involverad i intim samvaro med en icke vit. En rasist är en som äcklas av mångkultur och den rasliga kloak som vårt land håller på att bli.
De politiskt korrekta är inte rasister, de är rashatare, speciellt mot sin egen ras. Alla de som kallar sig anti-”allt möjligt” är RASHATARE, de hatar allt som har att göra med den vita rasen. Nu kommer vi in på en annan aspekt av maktelitens konditionering av folket. Alla ska veta, enligt makthavarna och deras lakejer, att oppositionella, och nationalister i synnerhet, är fulla av hat, de hatar allt och sprider hatpropaganda vart än de kommer och går. Dessa avfällingar ska man undvika och bekämpa då de genom sitt hat förgiftar andra människor. Här kommer vi in på styrkan i ordet hat. Media och makteliten är enligt dem själva fyllda av kärlek och omsorg till alla. Dvs. förutom de oppositionella, de både kan och skall hatas. De har inget berättigande eftersom de är så hatiska mot alla, de lever ett hatfyllt liv. Här används ordet hat i all beskrivning av oppositionella, nationalister och andra dissidenter. Men märk väl att det är helt i sin ordning att hata dessa oliktänkande, då är minsann hatet det goda. Makteliten avleder sitt enorma hat mot oss oliktänkande genom att konditionera tänkandet hos folket att oppositionella och nationalister är onda och fyllda av hat. Det pekar egentligen på de förstnämndas kroniska rädsla för någon som helst opposition mot sig själva.
Jag har ännu inte mött någon riktig nationalist, en påläst sådan, som är full av hat och lever på att hata allt och alla. Sällan möter man människor som är mer måna om sina egna och älskar sin familj, bygd, kultur, traditioner, folk och annat som man identifierar sig med som just nationalister. Vi nationella är fulla av kärlek till natur, djur och ett liv i samklang med naturligt förnuft. De som vill förstöra allt detta, denna harmoni och naturliga balans mellan arter och raser, de som håller på med att förstöra min kultur, förmörka min historia och förinta min identitet, ja dessa hatar jag med hela mitt hjärta. Dessa livsförstörare kan komma från vilken ras som helst, men det betyder inte att jag för den skull är rashatare.
Under alla år i utlandstjänst (mer än 25 år) har jag upplevt många olika kulturer, levt bland andra folk i andra kulturer, i andra länder, i andra världsdelar och lärt mig deras sätt att leva, deras syn på livet. Allt detta har gett mig ett perspektiv på mitt eget liv före och efter någon speciell händelse som inte behöver vara något fantastiskt, kanske bara något ringa som etsats sig fast i minnet. Hade jag varit rashatare hade jag aldrig stått ut i dessa länder (jo ibland var det svårt att uthärda) utan rest därifrån genast. Många utlänningar i andra länder isolerar sig och umgås bara med sina egna men det ser jag inte som något fel. Det betyder trygghet för dem, precis som det känns tryggt för alla som inte vill integrera sig i vårt svenska ”mångkulturella” samhälle. Om man däremot är intresserad av andra måste man prata med lokalbefolkningen, känna dem på pulsen för att kunna förstå hur de tänker. Nästan alltid ville de lokala höra om mitt land, mitt folk och om seder och bruk. Det är under de stunderna jag känner den där speciella nationella känslan, en stolthet att tillhöra ett speciellt folk och nation. Samma nationella stolthet som de infödda i olika länder känner för sin nation, folk, seder och bruk. Det är sunt att vara nationalist! Så jag säger, ”javisst är jag rasist och en stolt sådan!”
Av: Christian Hamilton
Hoppa till huvudinnehåll
