Marcus Andersson skriver om att vandra den naturliga och rätta stigen.
Man skulle kunna likna organisationen vid en grupp som är ute och vandrar i skogen. Den Nordiska motståndsrörelsen vandrar, enade, på en stig som i förväg stakats ut av dess ledare Klas Lund. Stigen är obeprövad och vi vet inte exakt vilka utmaningar som väntar längs vår färdväg. En sak känner vi dock till, nämligen vårt mål. Motståndsrörelsens mål och visioner är tydligt definierade och förankrade i organisationen, dels genom de texter som publicerats genom åren, men framför allt genom att vi bekänner oss till den nationalsocialistiska världsåskådningen.
Nationalsocialismen utgör vår stomme, den är en komplett ideologi som kan ge svar på alla livets spörsmål och den stärker organisationen genom att erbjuda en gemensam värdegrund. En organisation utan en gemensam ideologi riskerar att spricka sönder då dess olika fraktioner vill vandra mot skilda mål, istället för att enade röra sig mot ett och samma.
En annan passande liknelse, utöver gruppen som vandrar i skogen, är att faktiskt likna organisationen vid skogen, eller snarare dess beståndsdel trädet. Nationalsocialismen är nämligen en biologisk världsåskådning och som nationalsocialister betraktar vi även organisationer som biologiska varelser, den uppkommer förvisso som ett resultat av en mans strävan mot ett mål och stärks genom att fler ansluter sig till dennes kamp att nå dit, men i övrigt lyder den under samma naturlagar som allt annat liv här på jorden.
Trädet kan inte upphöra med sin aktivitet, det måste ständigt uppta näring ur jorden och det måste regelbundet exponeras för solljus. Det träd som får näring och ljus kan växa sig stort och starkt, i slutändan kan det stå segrande i den naturliga urvalsprocessen, medan andra träd som misslyckas att få sina behov tillgodosedda går under i kampen för tillvaron.
En politisk organisation stärks naturligtvis inte av näring från jorden, utan som vi tidigare konstaterat av att fler kämpar ansluter sig till dess kamp och solljuset trädet behöver för att leva motsvaras i organisationens fall närmast av uppmärksamheten kring den och människors vetskap om den.
Jag vill avsluta denna artikel med att sammanfatta dessa liknelser i klartext:
Vi måste fortsätta arbeta för att locka till oss nya medlemmar och aktivister, detta arbete måste ske kontinuerligt och får aldrig avbrytas eller läggas åt sidan. Vi måste även fortsätta synas utåt, det är nämligen så att så länge vi finns i folkets medvetande så existerar vi och så länge vi existerar så lever hoppet om att vi skall uppnå vårt mål.
För att kunna växa ytterligare måste vi dock bli ännu bättre, ännu mer effektiva och kämpa ännu hårdare än tidigare. Vårt mål finns framför oss, det hägrar i horisonten. Den stig vi vandrar är den rätta, den kommer att leda oss dit vi vill. Nu är tid för kamp!
Hoppa till huvudinnehåll
