VETENSKAP • Två personer har tilldelats Nobelpriset i medicin för upptäckten av mikroRNA och dess roll i regleringen av genuttryck. Deras forskning har gett insikt i hur celler styr vilka gener som ska aktiveras eller stängas av, vilket har haft stor betydelse för förståelsen av organismers utveckling.

Victor Ambros och juden Gary Ruvkun har i år tilldelats Nobelpriset i fysiologi, eller medicin för sin banbrytande upptäckt av mikroRNA och dess avgörande roll i posttranskriptionell genreglering.

Ambros, en utvecklingsbiolog, och Ruvkun, molekylärbiolog, identifierade mikroRNA – små molekyler som visade sig vara avgörande för att kontrollera genuttryck i celler. De upptäckte att mikroRNA styr när specifika gener ska aktiveras för att exempelvis omvandla en stamcell till en nervcell eller en muskelcell, och när dessa gener ska stängas av.

Jon Lundberg, ledamot i Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet, förklarade vikten av upptäckten i SVT:s sändning:

— Det här priset handlar om en väldigt viktig reglermekanism som tidigare var okänd. Det förklarar i grunden varför en levercell blir en levercell och inte en annan typ av cell.

Stor betydelse för flercelliga organismer

Denna mekanism var avgörande för utvecklingen av flercelliga organismer, vilket markerar ett viktigt steg i evolutionen. Trots att upptäckten gjordes genom studier på den millimeterlånga rundmasken C. elegans, en modellorganism som redan lett till flera Nobelpris, hade den vid tiden en låg genomslagskraft. Många forskare trodde att mekanismen kanske var unik för just C. elegans och därför saknade relevans för mer komplexa organismer.

Ambros och Ruvkun gjorde sina upptäckter oberoende av varandra men kom i kontakt och kunde genom samarbete jämföra sina resultat. Trots att de publicerade sina fynd 1993, var responsen från forskarvärlden inledningsvis sval. Först år 2000 kunde Ruvkuns forskargrupp visa att samma typ av mikroRNA-baserad genreglering förekom i djurriket – inklusive hos människor. Det var då deras arbete fick det stora erkännandet, och de banade väg för den moderna forskningen om mikroRNA och dess betydelse för biologisk mångfald och sjukdomsmekanismer.