Dagens datum 9 november: Den 9 november 1906 föddes Arthur Rudolph. Han kom senare i livet att spela en viktig roll i det tyska V2-programmet och i det amerikanska Apolloprojektet.
Arthur Louis Hugo Rudolph föddes i staden Meiningen, Thüringen, den 9 november 1906. Familjen Rudolph livnärde sig som bönder, som så många andra i trakten. När det första världskriget bröt ut inkallades fadern Gustav Rudolph till den tyska armén, där han stupade i strid ett år senare.
Arthur hade redan som ung talang för det mekaniska som gjorde att modern skickade honom till en teknisk skola (Staatliche Fachschule für Kleineisen und Stahlwarenindustrie) där han kunde utveckla sina talanger. Efter den treåriga tekniska skolan började han år 1924 arbeta på en fabrik som tillverkade silvervaror. Efter att haft diverse andra jobb inom tillverkningsindustrin under några år, antogs han 1928 vid det tekniska universitetet i Berlin.
1930 tog han examen vid universitetet och började inom kort arbeta vid Heylandt-verken i Berlin där han träffade raketpionjären Max Valier. Valier tillsammans med andra arbetade på fritiden med att utveckla raketmotorer i fabrikens lokaler. I slutet på maj exploderade en av motorerna och Max Valier avled av de skador han ådrog sig. Fabriksledningen förbjöd efter händelsen vidare arbete med raketer.
Arthur Rudolph och de andra raketintresserade ingenjörerna fortsatte dock med utvecklingen i hemlighet. Rudolph utvecklade och förbättrade en version av Valiers raketmotor, och en av hans kollegor designade en raketbil där motorn kunde användas. När konceptet presenterades för fabriksledningen tog man tillbaka det tidigare förbudet mot raketutveckling och man presenterade Heylandts raketbil för allmänheten.
1931 gick Arthur Rudolph med i NSDAP och senare gick han även med i SA. Året efteråt fick Rudolph sluta vid Heylandt-verken och påbörjade då tillsammans med Alfons Pietsch arbetet med att utveckla en ny raketmotor. Efter man demonstrerat den nya motorn för Walter Dornberger fick de båda männen anställning vid forskningsanläggningen i Kummersdorf som leddes av Wernher von Braun.
Den raketmotor som Arthur Rudolph utvecklat kom direkt i användning i test-raketerna Aggregat, som kom att leda till utvecklingen av V2 (Aggregat-4). När anläggningen i Kummersdorf visade sig att vara otillräcklig flyttade man i maj 1937 hela projektet till Peenemünde vid Östersjökusten. Arthur Rudolph fick här ansvaret för att bygga testbänken för den senaste versionen av Aggregat. A-3-serien kom aldrig att bli användbar då den led av problem med styrsystemen. Året efter fick Rudolph ansvaret för att bygga en fabrik för produktion av den nya A4-versionen.
Aggregat 4 – V2
Det skulle dröja ända fram till 1943 innan man var helt klar med att börja massproducera A4-raketen. Detta hade inte undgått den västallierade underrättelsetjänsten, och bombanfall beordrades mot anläggningen i Peenemünde. För att skydda den viktiga produktionen beslutade man sig för att flytta verksamheten, Arthur Rudolph fick ansvaret för att se till att all utrustning kom på plats vid den nya fabriken Mittelwerk. Fabriken hade byggts helt och hållet under marken för att skyddas mot allierade bombangrepp.
Delar av arbetsstyrkan i den nya fabriken hämtades från KZ-Mittelbau-Dora som låg i närheten. När allt var klart på den nya fabriken fick Rudolph ansvaret för produktionen av A4, som nu kallades för Vergeltungswaffe 2 (Vedergällningsvapen 2). Den 8 september avfyrades den första V2-raketen som ett svar mot de västallierades terrorbombningar mot tysk städer. Över 3000 V2-raketer kom att avfyras innan kriget tog slut.
I januari 1945 upphörde produktionen av V2 på grund av brist på material. Arthur Rudolph tillsammans med annan personal vid Mittelwerk flyttades till Oberammergau där man mötte upp von Braun och de andra i raketprogrammet. I Oberammergau kapitulerade man till de amerikanska styrkorna.
Efter den tyska kapitulationen började en kapplöpning mellan de västallierade och Sovjetunionen, då bägge sidor ville snappa upp så mycket som möjligt av de världsledande tyska forskarna. Arthur Rudolph var ett högprioriterat mål och han fördes redan vid hösten 1945, under Operation Paperclip, till USA tillsammans med Werner von Braun och andra nyckelpersoner i V2-projektet.
Tyska forskare som fördes till USA i Operation Paperclip. Arthur Rudolph inringad.
På plats i USA sattes de tyska forskarna snabbt i arbete av den amerikanska försvarsmakten, där han bland annat ledde utvecklingen av de kärnvapenbärande missilerna Redstone och Pershing. För arbetet tilldelades han arméns högsta utmärkelse för civilpersoner ”Decoration for Exceptional Civilian Service”.
Efter arbetet för den amerikanska armén förflyttades Rudolph till den amerikanska rymdmyndigheten NASA 1961. Hos NASA fanns redan Werner von Braun och andra tyska forskare som påbörjat arbetet med det amerikanska rymdprogrammet. När Sovjetunionen i april 1961 skickade upp Jurij Gagarin i rymden började en kapplöpning mellan de två stormakterna.
Arthur Rudolph kom att bli projektansvarig för Saturn V-raketen, som kom att bli NASA:s transportmedel för Apollo-programmet som syftade till att landsätta människan på månen före 60-talets slut. På Arthur Rudolphs sextioförsta födelsedag lyfte den första Saturn V från Kennedy Space Center. Den 1 januari 1969 pensionerades Arthur Rudolph från NASA och han drog sig tillbaka för att tillbringa tid med sin familj.
Tiden i stillhet skulle dock inte bli speciellt långvarig. 1979 fick den amerikanska regeringens främsta ”nazistjägare” Eli Rosenbaum upp ögonen för Arthur Rudolph. Rosenbaum kom under sin karriär i den amerikanska statens tjänst göra sig känd för att leta upp påstådda nationalsocialistiska krigsförbrytare för att frånta dem sina medborgarskap och deportera dem. Efter sin tjänst på justitiedepartementet fick Rosenbaum en hög position i World Jewish Congress.
I september 1982 kallades Arthur Rudolph till förhör hos Rosenbaum, som redan hade bestämt sig för att Rudolph var en krigsförbrytare och skulle åtalas. Med hot och skrämseltaktik lyckades man övertala Arthur Rudolph att självmant lämna landet och avsäga sitt medborgarskap med löfte om att hans hustru och dotter skulle få stanna i landet. När nyheten blev offentlig engagerade sig många av hans gamla kollegor vid armén och NASA för hans sak.
När man firade 20-årsdagen av månlandningen ansökte Arthur Rudolph om ett visum för att besöka tillställningen, men hans ansökan nekades. Mannen som under större delen av sitt yrkesverksamma liv hade bidragit stort till det amerikanska försvaret samt till Apollo-projektet var nu Persona non grata. Man hade utnyttjat hans talanger och kunskaper och sedan slängt honom till vargarna.
Arthur Rudolph återvände till sitt fädernesland Tyskland, och avled där i stillhet vid 89-års ålder.
Läs även:
An American in Exile: The Story of Arthur Rudolph
Hoppa till huvudinnehåll
