12 NOVEMBER. Vikten av mobilisering är nu viktigare än någonsin.

demonstrationlop

För dig som aldrig har demonstrerat tidigare vill jag först poängtera vilken speciell känsla det är att vara en del av en större folkmassa där enskilda individer sluter sig samman och bildar en mäktig kraft som strävar mot samma mål. Det är vidare lite som att häda i kyrkan, med tanke på att det vi gör är allvarligt, men det är också spännande. Och det bygger gemenskap. Den 12 november i Stockholm kommer du att träffa gamla vänner, nya vänner, och få ett minne för livet. Det kan jag försäkra er om.

Men det finns en ännu viktigare orsak till varför du ska ordna den där barnvakten, samla ihop de där sista slantarna, ta den eventuella konflikten med din motstridiga partner eller vad det nu är för ursäkter som florerar – och faktiskt bli en av de många svenskar som demonstrerar i Stockholm den 12 november. Därför att du kommer vara del av något större. Att du kommer bidra när kampen – mer än tidigare förut – verkligen behöver dig.

Vi lever mitt i en samhällsomvälvning. Nu – just nu – lever vi i det som framtidens människor kanske kommer referera till som startskottet – där revolutionen tog sin början. Jag vet att ni känner att saker händer, att det mullrar, att vi har gått på offensiven. Jag känner det själv – mer än någonsin.

Och det bästa är att vi nu har folkets ögon på oss. Massan, som alltid följer den starke, har börjat förlorat sin tro till systemet och sonderar efter andra alternativ. Alternativ som måste vara starka, framstå som starka, och kunna mobilisera styrka – såsom i stora demonstrationer. Det är nu läge att börja visa att svenskarna, som grupp, reser sig mot vanstyret. På gatorna, inte enbart i kommentarsfälten.

Jag vet att flera av er – eller flera av era vänner, som ni också bör övertyga om att komma den 12 november – själva har gått i demonstrationer och tänkt att ’det här leder ingen vart’. Ni demonstrerar och demonstrerar men för få sluter till vid nästa tillfälle och till slut känns det som att arbetet varit förgäves.

Men det skrala resultatet har berott på att tiden inte varit mogen. Det har inte funnits möjlighet att nå ut till folket i någon betydlig grad genom våra demonstrationer. De har inte varit förgäves, men vi har inte kunnat skörda frukterna av dem som vi velat.

Anledningen är väldigt enkel: Vi har konsekvent gått ut med att vi vill krossa ett folkfientligt system, samtidigt som folket snarare haft förtroende för, och till och med identifierat sig med, detsamma. Två sådana motstridiga parter kan inte kommunicera med varandra. När den systemkritiska parten därför går ut för att demonstrera, varför ska den systemlojala parten då komma för att lyssna?

Förutom det materiella överflöd som fått massorna att betrakta systemet som den vinnande hästen, och därmed den starke som man måste följa, har tillräckligt många lyckats undvika mångkulturens konsekvenser, medan de som ändå drabbats av dem valt självbedrägeriets väg och fortsatt att underordna sig systemet – eftersom gapet mellan folket och oss fortfarande varit för stort. Tillräckligt stort för att vi inte ska kunna kommunicera med varandra.

Systemet har förblivit starkt och den nationella rörelsens motstånd svagt. Därför har demonstrationer, generellt sett, haft liten verkan när det kommit till att rekrytera nya människor till rörelsen. Tiden har inte varit mogen. Framtill nu.

Ny tid
Den senaste så kallade flyktingkrisen har helt och hållet kastat om förutsättningarna för kampen och på ett brutalt sätt tvingat svensken att kasta skygglapparna. Jag säger ’såkallade flyktingkrisen’ eftersom det dels oftast inte handlar om flyktingar, dels för att jag inte vill benämna det som någon kris. Nej, det var precis den väckarklocka som vårt folk behövde. En riktig örfil i ansiktet – tillika spottloska från de som styr. En röst som skrek ut: Välkommen till verkligheten!

Systemets tidigare, betydligt mer effektiva ”kokta grodans strategi”, övergavs när globalismens huvudaktörer och hantlangare öppnade portarna för hundratusentals främlingar till Europa, och väldigt många av dem till Sverige, under väldigt kort tid. Det kom fler än tusen främlingar varje dag bara till Sverige – människor som i väldigt många fall lever kvar inom våra gränser och har rättigheter och privilegier som vanliga svenskar bara kan drömma om.

Jag behöver förmodligen inte påminna er om alla andra konsekvenser av att det nu finns så många främlingar i vårt land och hur folkmordsagendan blivit så pinsamt uppenbar i och med den senaste invällningen.

Saken är den, att för en gångs skull så märkte folket det med. Prata med din granne eller arbetskamrat och du kommer märka att inget diskussionsämne kan få dem att gå upp i varv så mycket som massinvandringen. Svenskarna är förbannade! De känner sig bedragna, lurade, de känner att de är andra klassens medborgare – vilket de också är – i sitt eget land.

Och de anklagar politiker och media för detta. Folket hatar dom! Hatet är ett svar på tal från svenskarna som till slut kunde pussla ihop de sista bitarna och blev medvetna om åratal av lögner, hån och förnedring. Många ur folket har hämtat in sina högafflar – och andra överväger att göra det – för att kunna användas mot de lismande bedragarna och lögnhalsarna, de som skapat det mångkulturella helvete de lever i.

Samtidigt har systemets lakejer hybris och fortsätter på invanda spår. Politiker och journalister och inte minst judisk Bonniermedia i sin helhet fortsätter kräva av svenskarna att de ska underordna sig mångkulturen och utmålar de som inte längre gör det som ondskefulla och hemska. Och när media försöker göra som de alltid gjort – skifta fokus och peka ut andra som inte haft det minsta ansvar för hur samhället ser ut – så svarar många bara med ytterligare avsky gentemot systemet. Epitet som nazist, rasist, högerextremist etc. är inte lika effektivt längre.

Nu menar jag inte att folket har vaknat och att vi tar över imorgon. Vi kan däremot se att saker och ting rör sig kraftigt åt vårt håll. Antal medlemmar och besöksantal växer, nya förmågor som för ett år sedan hånade eller ignorerade oss rättar sig nu in i ledet.

Störst tillväxt har de mer ljumma krafterna – det är oftast så det börjar. Enligt flera opinionsunderssökningar på senare tid är Sverigedemokraterna nu det största partiet i riksdagen och jag tvivlar inte på att partiet även kommer bli störst i riksdagsvalet 2018.

Men en majoritet av de som röstar på Sverigedemokraterna är inte för någon ”öppen svenskhet” eller ”begränsad invandring” utan ställer sig snarare bakom budskap som stoppa främlingsinvasionen. Vi vet att det kommer många SD-väljare till demonstrationen i Stockholm och vi vet att andra av dem kommer följa rapporteringen kring demonstrationen eftersom de överväger att lämna den sverigedemokratiska vägen till förmån för den nationella rörelsen.

Alla till Stockholm!
Vårt folk sonderar – just nu – efter andra alternativ. De börjar titta på oss, vi som för döva öron varnade dem för vad det mångkulturella samhället skulle leda till. De börjar förstå att vi hela tiden hade rätt. Och de undrar: Är vi också starka nog att utmana systemet? Eller har vi kapaciteten att bygga upp den styrka som behövs för att göra det? Är vi den vinnande hästen på sikt?

Det är det vi måste bevisa nu i Stockholm den 12 november. Nu när systemet tappat greppet och vi faktiskt kan kommunicera med folket.

Jag personligen hoppas och tror  att vi blir mellan 500 och 1000 i Stockholm, men jag ser det inte alls som en omöjlighet att vi blir fler än så. Men även om vi ”bara” skulle bli 5-600 så är det en bra siffra. Det är långt över de cirka 200 personer som nationella demonstrationer brukar samla och även något fler än vad vi lyckades samla i Borlänge.

När man börjar nå upp till sådana siffror så växer man exponentiellt. Accelererande. 200 personer blir oftast inte 400 vid nästa tillfälle, men 5-600 kan definitivt bli tusen vid nästa tillfälle – och sedan ännu fler nästa gång. Detta så länge det finns en organisation som kan hålla flera stora demonstrationer under relativt kort tids mellanrum, så att folket hela tiden har i färskt minne hur många svenskar vi kan mobilisera och till sist själva ställer sig i ledet. En sådan rörelse kommer besitta en kraft som både inger fruktan i det rådande systemet och utgör en positiv kraft för folket.

Därför hänger mycket på att vi lyckas samla så många det bara möjligt går till den 12 november. Vi har viljan att utgöra denna kraft, men mycket hänger på er. Ni som sluter upp till demonstrationen i Stockholm är riktiga män och kvinnor eftersom ert deltagande betyder att ni kastat av er feghetens ok och börjat bekämpa det system som försöker förgöra er.

Så spara ihop de där sista slantarna, ta ledigt om du var uppbokad, strunta i om andra tycker att du inte ska åka. Bli en del av en mobilisering som kan inspirera vårt folk att gå från att reagera till att agera.

Låt vårt folk få se ett stort och mäktigt motstånd till det folkfientliga styret. Låt oss alla se till att de återfår hoppet och viljan att själva bekämpa det pågående folkmordet!

Vi ses i Stockholm!


  • Publicerad:
    2016-11-10 15:00