ANTIKVARISKT • Artikel från Den Svenske Nationalsocialisten, den 21 juni 1934. Skribent är Gus.

Vem är farligast för samhället, den tankelöse eller illvillige, den viljelöse eller viljefaste? Svaret beror så helt och hållet på omständigheterna att något generellt svar omöjligt kan ges. Låt oss blott fastslå – med blick på vårt nuvarande samhälle – faran för en nation av tankelösa och karaktärslösa individer, vilkas röster faktiskt utgöra en ytterst betydande faktor i den socialdemokratiska diktaturens länder av idag. Allmän rösträtt komma vi aldrig ifrån och den utgör i grund och botten en garanti för att vansinnet ej kan gå hur långt det vill – vansinnet eller illviljan, hur man vill beteckna det.

Föräldrar överlämna icke uppfostran av sina barn till vem som helst – de skulle anse det fördärvligt att anförtro sina barn åt exempelvis människor som personligen sakna intresse för barnen ifråga. Sorgligt nog är antalet ”barn” över 24 säkerligen större än de under detta tal. De av den förra kategorin som hamna i de marxistiska fällorna uppfostras icke till något av positivt värde, snarare formas de till för samhället destruktiva människor och detta kanske främst genom de dogmer som bl.a. marxismen predikar. Att regera på andra människors svagheter är ur ”intelligensens” synpunkt mycket klokt enär det bl.a. röner minsta motståndet. Parollen giv folket vad folket vill ha är m.a.o. detsamma som att giva en barnunge allt vad den skriker efter.

Borgerlighetens ytlighet och fåfänga är den första fasen i klasskampen. Därefter kommer marxismens klasskamp, som var organiserad och är det än idag. Vid slutet av föra århundradet ägde den marxistiska klasskampen sitt berättigande som MEDEL att skapa sig en förbättrad ställning. Idag förnekas fader Marx på sina håll enär man insett vart hans lära leder och enär densamma ej kan hålla vad den lova. Och det är fullt självklart för den som vågar se sanningen rätt i ansiktet, nämligen:

  • Att klasskampen är baserad på HAT människor emellan, vilket bara det borde räcka till för att inse att den är grundfalsk ur social synpunkt.
  • Att klasskampen vädjar till människans sämsta instinkter – och dummaste – avunden.
  • Att Klasskampen ISOLERAR kropps – och fabriksarbetaren nästan helt från den övriga världen och uppmanar och kontrollerar honom att icke läsa, höra eller vad värre är söka förstå andra synpunkter än just de marxistiska och därför har klasskampen ställt honom i beroende till marxismen, d.v.s. sin egen fackförening, vilket i sin tur leder till att arbetsgivaren ersatts med marxismen. Riktigare vore kanske att säga att arbetaren står i den möjligaste ogynnsamma ställning mellan arbetsgivare och fackförening i många avseenden.
  • Att marxismen skapar nedbrytande av allt intresse för arbetet, skapar förakt för det genom det falska påståendet att arbetaren är slaven och att ”den andre” äter ut honom.

Med ovanstående hoppas jag ha klarlagt för läsaren att klasskampen är direkt nedbrytande och icke i ett ENDA fall uppbyggande. Den officiella – d.v.s. till arbetarna uttalade – termen lyder ju att klasskampen är döden år kapitalisterna, vilket är en lögn, men är väl ett tillfälligt avbräck för dem.

Att vara nöjd med tillvaron är i första hand att vara nöjd med sig själv! Penningmängder gör ingen lycklig, än mindre nöjd med sig själv. En handens eller hjärnans arbetare är nöjd i medvetandet om att ha utfört sitt arbete, för Sverige och dess folks gagn.