Begreppet ”white flight” är en i USA välkänd sociologisk beskrivning av vita familjers generella och i stor utsträckning systematiska rörlighet bort från mångetniska ghetton. Ända sedan imperialiststatens grundande har amerikanska forskare tydligt kunnat observera hur individer och familjer, från varandra främmande och rasmässigt strikt åtskilda grupper, flyttar till områden med invånare som delar samma etniska arv.
Symtom på samma fenomen har uppmärksammats i den skånska regionen. Förra året presenterades en rapport över den ”svenska medelklassens” massflyttning ut från Malmö till de betydligt mer etniskt ”likriktade” grannkommunerna Staffanstorp, Lund och Vellinge. Självfallet drog ”experterna”, varken de som skrivit undersökningen eller på debattsidorna i de lokala sionistblaskorna, några paralleller till USA. Istället tolkades skåningarnas massflykt från den mångkulturella berikningen utifrån ett i grunden marxistiskt perspektiv, det vill säga en ”socioekonomiska” förklaringsmodell.
I dagarna så företog sig den danska nyhetsbyrån Ritzau att genomföra en rundringning till skolorna i Odense. Liksom de danska föräldrarna i Köpenhamn och Århus föredrar man i Odense en strikt uppdelning mellan skolor med heläkta danska barn och ”skolor för tvåspråkiga.” Den vita majoritetsbefolkningen i Danmark bekräftar alltså ånyo tesen om ”white flight”-begreppets giltighet även utanför den angloamerikanska kultursfären. En rimlig slutsats utifrån detta torde då vara att alla olika förklaringsmodeller, som den förment marxistiska, får stå tillbaka för en utgångspunkt där rastillhörigheten står i centrum. Eller, kort och gott, liksom vita amerikaner och etniska svenskar väljer danskarna att följa sina av naturen givna instinkter framför det globala systemets mångkulturella helvete.
I sammanhanget är det intressant att notera hur denna undersökning gjord av Ritzau togs emot av det danska skoletablissemanget. Ordföranden i ”Skolelederforeningen”, Erik Lorenzen, ifrågasätter öppet familjens naturliga självbestämmanderätt. Enligt honom måste denna princip, som ytterst vilar på den djupt rotade viljan till etnisk självbevarelsedrift, bekämpas till varje pris.
En totalt etniskt integrerad skola är Eriks Lorenzen hägrande framtidsvision. Han tillkännager kallt att han är ”generellt emot tvång och reglering”, men att han i detta fall förordar ”drastiska åtgärder”.
Vad dessa åtgärder skulle bestå i, preciseras inte av den uppkomne skolintendenten. Månne hans åtgärder vara de samma som den amerikanska myndighetens, när den under 60- och 70-talen med hjälp av beväpnad militär bussade svarta ”studenter” till homogena och välfungerade vita skolor med ohyggliga konsekvenser för de vita barnen och ungdomarna?
Hoppa till huvudinnehåll
