Dagens datum 8 november: Operation Torch inleds. Västallierade trupper anfaller Vichy-franska trupper på flera platser i Franska Västafrika.

Vichyfrankrike, eller L’État français (Den franska staten), hade bildats efter den franska kapitulationen den 22 juni 1940 under ledarskap av den ålderstigne marskalken Philippe Pétain. Landets territorium bestod av södra delarna av Frankrike, samt alla de gamla kolonierna. I fredsfördraget hade man också bestämt att Frankrikes nordliga delar skulle administreras och ockuperas av tyska trupper så länge kriget med Storbritannien varade.

Vichyregimen hade efter sitt bildande erkänts av ett flertal nationer, bland annat Tyskland, USA och Sovjetunionen. Dessa länder upprättade även ambassader i Vichy.

Winston Churchill hade redan tidigare inlett krigshandlingar mot denna legitima franska regering, när han under 1940 beordrade den brittiska flottan att anfalla Mers el-Kébir.

Ett franskt fartyg efter den brittiska attacken

Efter Amerikas inträde i kriget, i december 1941, hade den sovjetiske ledaren Josef Stalin pressat de västallierade allt hårdare om att öppna en andra front i Europa. Den amerikanske presidenten, Franklin D. Roosevelt, lovordade en plan att landsätta trupper på den europeiska kontinenten redan under 1942. Hans kollega på 10 Downing Street, Winston Churchill, tillsammans med sin krigskabinett trodde att ett sådant företag skulle misslyckas. De brittiska ledarskapet förordade istället en plan som gick ut på att få bort de tyska trupperna från Nordafrika.

Planen, som kallades ”Operation Torch”, innebar att västallierade trupper skulle landstiga i Marocko, Algeriet och Tunisien. Detta för att kunna anfalla de tyska trupperna i Nordafrika från flera håll. Dessa tre länder som skulle anfallas bildade Franska Västafrika och tillhörde formellt Vichyfrankrike, en icke krigförande nation.

De franska trupperna i Västafrika bestod av över 100 000 soldater och hade även ett mindre antal omoderna stridsvagnar och över 500 stridsflygplan. De västallierade räknade med att det inte skulle bli speciellt hårda strider, man hade förhoppningar att de franska trupperna skulle sträcka vapen så fort man visade sig.

Befälet till det västallierade trupperna gavs till den amerikanske generalen Dwight Eisenhower. Innan invasionen skickade Eisenhower den amerikanska ambassadören, Robert Daniel Murphy, för att undersöka stridsviljan hos de franska trupperna och ta kontakt med officerare som kunde tänkas stödja invasionen. Murphy kontaktade bland annat den franske befälhavaren i Nordafrika, General Charles Mast.

Den västallierade planen var uppdelade i tre landstigningsområden. Western Task Force, bestående av amerikanska trupper under befälet av General George Patton, mot Casablanca. Center Task Force, också bestående av amerikansk trupp under befäl av general Lloyd Fredendall, mot Oran. Eastern Task Force, bestående av brittiska och amerikanska trupper under befäl av general Kenneth Anderson, mot Algeirs. Sammanlagt bestod invasionsarmén av 107 000 soldater och ett stort antal stridsvagnar och stridsflygplan.

Natten innan invasionen gjordes ett flertal anfall och kuppförsök mot fortfarande lojala officerare och trupper med stöd av upproriska officerare och franska motståndsrörelsen.

Amerikanskt flygblad som spreds under operationen

Western task force
Målet för operationen var staden Casablanca i Marocko. De amerikanska trupperna landsteg på tre platser, Safi, Fedala och Mehdiya-Port Lyautey. De amerikanska trupperna avgick mot land utan förberedande eld från flottan i hopp om att de skulle slippa strider. På samtliga tre platser öppnade det franska kustartilleriet eld mot de annalkande amerikanerna. Den amerikanska flottan besvarade elden med artilleri och attackflyg. Hårda strider utkämpades på flera platser, men den franska motståndsviljan var inte speciellt hög och man kapitulerade inom ett par dagar.

Center Task Force
Målet för denna operation var staden Oran i Algeriet. Med två lättare örlogsfartyg stävade man direkt mot hamninloppet i ett försök att förhindra att de franska trupperna förstörde hamnen. De amerikanska fartygen förstördes snabbt av en mördande eld från det franska kustartilleriet. De franska örlogsfartygen som fanns i hamnen gick sedan till anfall mot det övermäktiga fientliga flottstyrkan. Alla franska fartyg förstördes eller sattes på grund. De franska trupperna som försvarade Oran försvarade sig tappert, men tvingade även här snart att ge upp mot den stora övermakten.

Eastern Task Force
Målet för operationen var staden Casablanca i Tunisien. Här skulle inte några större strider utspela sig, franska motståndsmän hade neutraliserat stora delar av kustförsvaret och vissa officerare mottog de allierade trupperna som vänner. Staden Casablanca kapitulerade redan kl 18 på invasionsdagen.

Amerikanska trupper landstiger i Nordafrika

Strider pågick sporadiskt fram till den 16 november då de sista franska trupperna kapitulerade. De oprövade amerikanska trupperna fick i flera fall svårt att hävda sig mot de demoraliserade franska trupperna, endast med hjälp av understöd från flyg och tungt fartygsartilleri lyckades man nå sina mål. De franska förlusterna uppgick till uppemot 1500 döda och 2000 sårade soldater.

Ledningen för Franska Västafrika bytte efter stridernas slut sida, och man anslöt sig till de västallierade.

Artikeln publicerades ursprungligen 2013-11-08.

• Publicerad:
  2017-11-08 00:01

Kategoriserat som:
• Dagens datum
• Historia
• Kultur & Kunskap