AKTIVISM. Lördagen den 28 oktober var det åter dags för Motståndsrörelsens andra näste att beträda Göteborgs gator för att sprida ljus över en av vår tids ödesfrågor: Globalismen. Platsen för detta var Avenyn och dagen kom att kantas av många underliga händelser.

Redan innan Motståndsrörelsens aktivister egentligen nått in i själva Göteborg anlände tre polisbussar i höjd med Världskulturmuseet vid Korsvägen, och de varelser som rann ur dessa fordon menade att Motståndsrörelsen omöjligt kunde fortsätta in mot stan med tanke på ”alla övriga demonstrationer och manifestationer” som enligt utsago fyllde staden. Dylikt dravel var allt annat än välkommet och efter att den polisman som tycktes ha befäl tvingats backa med sina tomma ord om förbud och stopp, kunde man istället fortsätta in mot Avenyn – dock med en reflexfärgad svans.

Väl framme på Avenyn ställde man upp med dubbla fanbärare och påbörjade flygbladsutdelningen. I vanlig ordning var mycket folk ute i rörelse och det dröjde inte länge förrän diskussionerna var i full färd. Somliga var mer pålästa och således mer förståeliga till varför bankdiktaturen av idag inte är önskvärd, medan vissa andra blev hispiga över det faktum att de fyra parasiter som radas upp på flygbladet alla är av samma skrot och korn – det utvalda skrotet och kornet.

När företrädare för Polismyndigheten kom fram för att hålla dialog vägrade dessa att låta sig filmas och fotograferas med hänvisning till att det skulle vara en kriminell handling kallad ”förgripelse mot tjänsteman”. Man menade att om den aktivist som hållit i filmkameran hittills skulle fortsätta filma, skulle denna gripas eller avvisas från platsen. På frågan om en presslegitimation skulle ändra på situationen, vägrade man följaktligen att svara.

Med skräckblandad förtjusning uppenbarade sig snart ingen mindre än Jens Attefjord, student på Handels och liberal byfåne. Trots att han inte sällan försöker påskina att alla han tror sig ogilla är ”fattiga tattare” eller dylikt, så går det galant att stå bland de otvättade massorna av tonårskommunister. Gissningsvis har detta sin förklaring i ömsesidigt tunnelseende.

Byfånen Jens Attefjord

Diskussionerna var givande och i vanlig ordning fanns intresse även hos grupper som i andra fall visar mindre intresse för nationalsocialism, grupper så som ”mer arbetarorienterad vänster” eller invandrare från arabvärlden. Gällande ”mer arbetarorienterad vänster” så menade de som valde att benämna sig så att den som på något vis är just ”vänster” mer eller mindre måste sympatisera med detta Motståndsrörelsens flygblad om de absoluta topparna i den globala ekonomin, för att överhuvudtaget kunna framstå som någorlunda ärliga. Man fortsatte genom att påtala att den som är ”vänster”, men ser det nuvarande ekonomiska systemet som någonting ofrånkomligt, inte är någonting annat än en mjukare liberal.

Ett annat intressant samtal som fördes var med en ung herre adopterad från Sydostasien. Han fick inte bara ett sällskap av batikhäxor att tappa hakan och försvinna, men belyste även en viktig punkt genom att önska ett förbud mot adoption från främmande delar av världen. För sin egen del upplevde han sig konstant som kluven; till det fysiska asiat, till det mentala mer eller mindre svensk – men utan några som helst rötter någonstans.

Under polisens beskydd hade nu en grupp av högst missanpassade individer försökt att samla sig till en skrikig flickkör. Vad som skreks var i stort samma trötta ramsor som de skrikit de senaste decennierna, även om några ytterst fantasifulla ramsor smugit sig in i repertoaren som ramsan i denna artikels rubrik. Dessvärre var inte alla lika införstådda i vilken ramsa som skulle ropas och vilken takt man skulle hålla. När flickkören började röra sig mot det område där själva flygbladsutdelningen genomfördes, menade polisen att man från Motståndsrörelsens sida behövde tränga ihop sig för att ge plats åt den ”fullt lagliga opinionsbildande motdemonstrationen” – bara en stund efter att man meddelat att nästeschef Jimmy Andersson misstänks för olaga sammankomst.

Detta accepterades naturligtvis inte, utan aktivisterna stod kvar.

Övriga skärmytslingar skedde då en av flickkörens uppviglare blev närgången med vulgära handgester, varpå han tillrättavisades, vilket anmäldes som ”ringa misshandel”. En förmodad blandmissbrukare, av judisk och statlig media kallad ”motdemonstrant”, misstänks även för försök till misshandel efter att ha försökt rycka glasögonen från en motståndsman.

På plats fanns även trotskister från Rättvisepartiet socialisterna, däribland den rotlöse stackaren Amer Mohammed Ali som tycks ha en viss fascination för nationalsocialism. Som Nordfront tidigare skrivit om har nämnde Ali bland annat gjort sig känd för att ha angripit ett våldtäktsoffer till en partikamrat. Dessa trotskister sålde sin tidning och uppmanade folk att skriva på någon typ av förbudslista, även om det var svårt att få rätsida på vad de försökte säga.

Rättvisepartiet socialisterna. Amer Muhammed Ali till vänster och Johannes Lundberg som visar fingret.

När de medhavda flygbladen hade delats ut var det dags att avrunda dagen. Eftersom polisen inte på något vis valde att försöka underlätta sina egna insatser, hade man låtit gapande hopar av mer eller mindre mentalsjuka människor sprida ut sig på bägge sidor om Motståndsrörelsens fanbärare. Således valde man att avrunda i form av en mindre demonstration och började då att tåga från platsen med utvecklade fanor – något som fick polisen att tända till. Man stannade helt sonika samtliga från Motståndsrörelsens sida och hotade med att gripa alla om inte fanorna hölls ner. Efter ett fruktlöst försök till diskussion kunde man fortsätta framfarten med fanor som snart skulle vecklas ut av västanvind. Anmälan kommer att upprättas mot polisen för att ha försökt att stoppa en grundlagsskyddad demonstration.

Vid Avenyns ände gjorde polisen ett halvhjärtat försök att skilja de sansade nationalsocialisterna från de hysteriska fän som hängde i släptåg. Något senare avvisade man även två mentalt vanställda småtjejer som gav sig till att kasta sten efter motståndsmännen. Detta skedde dock först efter att man från Motståndsrörelsen vänt om för att konfrontera släptåget. I de judiska tidningarna Göteborgs-Posten och GT-Expressen skrivs ingenting om stenkastning, utan endast att två personer fick avvisas för ordning och säkerhet.

När dagens aktivitet utvärderats kan den sammanfattas som lyckad trots att polisen prövar nya trick och tolkningar. Många bland Göteborgs friska befolkning tappar sin beröringsskräck och börjar se de många problemen i vårt samhälle, vilket naturligt leder dem till att söka fungerande lösningar som nationalsocialism. Är du en av dem som ser nationalsocialism som lösningen? Teckna en ansökan snarast! Angående Göteborg så kommer vi att återkomma inom en snar framtid!

  • Publicerad:
    2017-11-03 18:15