UPPSALA. I en kommentar på UNT.se har författaren och frilansskribenten Ola Larsmo försökt sig på att analysera Motståndsrörelsens strategier vid gatuaktiviteter. Enligt Larsmo är Motståndsrörelsens informationsspridning en provokation mot rättssamhället.

Ola Larsmo hävdar i sin artikel att när Motståndsrörelsen via Nordfront förklarar vad som egentligen hände i Uppsala under lördagen utmålar de sig själva som offer. Larsmo påstår att det samtidigt ska ha varit Motståndsrörelsen som provocerat fram bråk, något som han kallar för ”nazistmetodik”, trots att den film som Nordfront publicerat visar på raka motsatsen:

Den nazistiska metodiken från 1943 följdes på varje punkt. Man utmålar sig som offer. Man provocerar fram bråk. Man misshandlar människor på offentlig plats. Och man lyckas få polisen att framstå som handlingsförlamad.

Larsmo refererar sedan till en bok om tidiga nationalsocialister och använder författarens beskrivning av dåtidens nationalsocialister som en sorts mall för hur Motståndsrörelsen agerar:

Längst fram i leden sätter man unga män med stenansikten – längre bak går de som har till uppdrag att provocera fram slagsmål genom utfall mot åskådare och motdemonstranter.

En aktivist (t.v.) diskuterar. Enligt Ola Larsmo var aktivisten en av dem som hade till uppgift att provocera fram bråk för att kunna misshandla folk.

Vidare försöker Larsmo argumentera för att flygbladsutdelningen var en demonstration:

Den mest våldsbenägna av svenska högerextrema grupper, den så kallade ”Svenska motståndsrörelsen” stängde i princip av gågatan under flera timmar i vad de själva kallade en ”flygbladsutdelning”, men som var en demonstration med standar, vakter och slagord. Något tillstånd fanns inte.

Även om Ola Larsmo inte vet skillnaden på en demonstration och en flygbladsutdelning – exempelvis hur många fanor man faktiskt får ha med sig utan att det räknas som en demonstration – har han uppenbarligen läst Nordfronts rapportering. Ola Larsmo lyfter i sin artikel fram det påstådda slaget mot kvinnan trots att Nordfronts rapportering visat att hon endast fått sin hand bortviftad. Istället väljer Ola Larsmo att hänvisa till ”vittnen”:

Mot slutet av demonstrationen protesterade en kvinna mot att bli filmad och blev enligt vittnen slagen av en nazist.

Efter att ha fullständigt förvanskat vad som hände i Uppsala och kopplat samman Motståndsrörelsen med händelser från 1943 avslutar Larsmo med att påstå att Motståndsrörelsens informationsspridning, och polisens påstådda handlingsförlamning, är en ”öppen provokation mot rättssamhället”:

Det rör sig om en öppen provokation mot rättssamhället, och det är avgörande att visa att man inte spelar med i den nazistiska metodik som visat sig på samma plats både 1943 och i lördags. Vi väntar på Uppsalapolisen svar.

Upsala Nya Tidning driver just nu en kampanj där man vill att polisen ska gå hårdare fram åt de som öppet informerar om massinvandringens konsekvenser. Detta trots att polisen redan öppnat upp polisutredningar för att ta reda på om Motståndsrörelsens aktivister bär skulden till det bråk som i själva verket vänsterextremister startade i lördags. I förrgår efterlyste man från UNT:s ledarplats hårdare tag från polisen, även i den artikeln fanns falska påståenden om en olaglig demonstration och en slagen kvinna.

Ola Larsmo: Nu väntar vi på polisens svar

• Publicerad:
  2013-08-15 18:48

Kategoriserat som:
• Kärnfrågor
• Nyheter & Journalistik
• Ras & Invandring
• Sverige