Idag släpper Expo en bok om ”positiv antirasism”. Ett resultat av att debatten ”kört fast”, säger Daniel Poohl.

I en tid då allt fler svenskar verkligen börjar känna av de oundvikliga konsekvenserna av det mångkulturella paradiset börjar ”antirasism-rörelsen” få det knivigt att övertyga oss om motsatsen. Ett ultimat bevis på att metoderna och argumenten inte på långa vägar räcker till är att man idag presenterar en ny bok från Expo med titeln ”Positiv antirasism”. Författarna Alex Bengtsson och Daniel Poohl har vänt ut och in på sig själva för att förnya en debatt som enligt dem själva ”kört fast”.

– Vi vill visa att antirasismen inte bara är emot saker och ting, utan att det faktiskt finns väldigt många saker som antirasister är för. Vi betonar faktumet att människor inte bara bär en identitet utan flera. Men vi pratar också om vikten av en konsekvent antirasism som reagerar på alla former av intolerans. Och så förstås om hur viktigt det är att antirasismen tar plats i människors vardag, säger Daniel Poohl.

Det största brott man kan begå är att strategiskt arbeta för sitt egna folks undergång. Inom antirasismen finns inget positivt att hämta, dess syfte är endast att få oss att tolerera massinvasion och övergrepp. Det är minst sagt allvarliga dåd att bära på sitt samvete.
Man kan konstatera att nissarna på Expo slutligen insett att människor tröttnat på deras tjat om intolerans och förtryck av invandrare. Baksidorna med mångkulturen har tagit över och allt fler börjar ifrågasätta den eviga toleransens budskap som de svenskfientliga herrarna Bengtsson och Poohl förespråkar. Vår vardag är ett land där främlingar toppar inom brottsstatistiken och där förort på förort löper amok. För många svenska kvinnor är förnedringen och respektlösheten från invandrarmän vardagsmat och gamla damer håller extra hårt i handväskan när en ung invandrarkille stryker förbi. Fördomar? Knappast, snarare agerandet från en befolkning som i kropp och själ känner sig ockuperat.

Så det är inte på något vis underligt eller förvånande att en bok som ”Positiv antirasism” kommer just nu. Nej, vi förstår att det var oundvikligt och boken ska ses som ett svaghetstecken. Antirasismens propaganda har kört fast och frågan är om den någonsin kommer att ta sig upp igen? För sådana människor, som Alex Bengtsson och Daniel Poohl, är det här ett välbetalt levebröd. Man har vigt sina liv åt att åka land och rike runt och föra svenska folket bakom ljuset med falska floskler om tolerans och allas lika värde. Bokens syfte är att finslipa argumenten lite extra och bättra på metoderna för att åter få folk att tro på det här falska budskapet. I en ledare skrev nyligen Daniel Poohl om att välja, som han själv anser sig ha gjort, ”den svåra vägen”. Dagens sanning är att Poohl tvärtom vandrar den lätta vägen och har det korrupta systemet som stöttepelare och support. Den verkligt ”svåra vägen” är att stå upp för sitt folk i en tid av lögn och säga dem sanningen!

  • Publicerad:
    2012-04-02 00:00