Det har snart gått en vecka fullspäckad av pompösa hyllningar till kungafamiljen Bernadotte från både höger och vänster. Frågan är om dagens monarki verkligen fyller kriterierna för att förvalta över så kallade traditionella värden?

Ingen har väl lyckats undgå att det i förra veckan föddes en liten flicka. Den här flickan som tydligen fått namnet Estelle, är en ”tronarvinge” för Sverige.
I tidningarna har det skrivits med stora rubriker om den lillas födelse. På nationella hemsidor har händelsen omskrivits på ett skrattretande pompöst sätt och man har till och med uppmanat läsarna att värna monarkin på grund av så kallade traditionella värden. Jag köper inte dessa argument.
Därför blev jag mycket glatt överraskad då jag fick syn på Sanna Hills debattartikel i ämnet. Sanna är kritisk till det faktum att släkten Bernadotte ärver rätten till kunglig position. Precis som Sanna skriver var det annat förr då de starkaste individerna valdes till hövdingar/konungar. I vår tid finns bara pompa och ståt kvar av kungarnas forna glans. Vår kungafamilj fyller samma funktion som skvallerpressens rubriker om Big Brother, melodifestivalen och Hollywood-stjärnorna. Allt djup har gått förlorat och kvar finns endast en upputsad och glattig yta av diamanter och glamour som ska få oss ”vanligt folk” att förundras. Min respekt och förundran för dagens Kungafamilj är lika obefintlig som min respekt för Eric Saade, Sean Banan eller Whitney Houston.

Missförstå mig nu rätt. Om vi haft en kung som kämpat för sin position och offrat sig för att värna folk och land hade han kanske förtjänat sin krona. Men den nuvarande kungen är bara en marionettfigur. Han har inte ens rätt att tycka själv. Han får inte välja religion eller uttala sig i vissa avgörande frågor. En annan sak som man borde ställa sig kritisk till är att Kungafamiljen i dagens Sverige är befriade ifrån ansvar. Precis som Sanna skrev så är detta otroligt rika personer som inte kan straffas om de begår brott. Korruption är ett annat bra ord för att beskriva ett sådant styre.

Jag kan förstå att man i en tid utan tradition och kultur känner att man måste gripa efter halmstrån för att få en känsla av en djupare mening i tillvaron. Vårt folk behöver förankring och stabilitet och att fira en liten prinsessas födelse kanske fyller den tomheten. Kanske väljer vissa nationella att rida på vågen av vårt folks desperation och rotlöshet och tror sig på så vis kunna värva nya medlemmar, vad vet jag? Att fascinationen och respekten för ett nytt liv finns rotat i oss är en annan sak. Många tanter förundras över det lilla flickebarnet. Inte så mycket för att hon är en prinsessa, utan för att hon blir hela landets lilla nyfödda på grund av mediedrevet. Det i sig borde ses som ett sundhetstecken. Vi gläds åt att det föds barn som för rasen vidare. Så långt är jag med.

Man kan inbilla sig att många äldre vurmar för kungahusets existens och dess traditioner, men jag har fått en helt annan uppfattning de senaste dagarna. De äldre generationerna är inte på något vis ett med kungafamiljen. Nej, många är de som faktiskt genomskådat både korruptionen och den tillrättalagda fasaden. Jag mötte ett par i 80-årsåldern i affären idag som var minst sagt trötta på tjatet om kungahuset och den nya prinsessan. ”Inte kan man slå på tv:n utan att höra om det där” sa farbrorn och hans fru instämde och lade till, ”För vad gör dom egentligen för nytta för Sverige?”
Och det är väl det vi alla borde fråga oss själva…
Vad gör de för nytta och är det verkligen något för oss nationella att fira överhuvudtaget?
Jag ifrågasätter monarkin och det korrupta skådespelet av idag och är med det övertygad om att vi kan finna tillbaka till ett egenvärde och känsla för traditionella värden utan högtravande formuleringar kring kungafamiljen och den nya prinsessans födelse.
Låt oss välja ett annat sätt att knyta samman vårt splittrade folk. Vurmandet för monarkin och överklassen är inget annat än hyckleri.

Läs även Sanna Hills artikel Debatt: Vilken medborgare representerar kungen?

  • Publicerad:
    2012-02-28 00:00