Dagens datum 27 februari: Detta datum, 1933, anlades branden på riksdagshuset i Berlin. Uppgifter om att nationalsocialisterna skulle ha legat bakom branden bygger på ”bevis” som fabricerades av kommunister.
Vid niotiden den 27 februari 1933 fick Berlins brandkår ett larm om att riksdagshuset var satt i brand. Riksdagshuset hade förstörts till stora delar och det stod snart klart att branden var anlagd. Polisen startade en jakt där man kunde gripa den holländske kommunisten Marinus van der Lubbe.
Marinus van der Lubbe.
I juli 1933 åtalades Marinus van der Lubbe och fyra andra kommunister och i september hölls rättegången i Högsta domstolen i Leipzig. En av de åtalade var Ernst Torgler, ledare för det tyska kommunistpartiet (KPD) och sittandes i riksdagen. De övriga var Georgi Dimitrov, Blagoi Popov, och Vassil Tanev som alla tillhörde det bulgariska kommunistpartiet. De åtalades för mordbrand och försök att störta regeringen.
Leipzigrättegången slutade med att Marinus van der Lubbe förklarades skyldig och dömdes till döden. De fyra övriga kommunisterna friades. Domaren Wilhelm Bürger underströk i sitt domslut att han var övertygad om att det hade skett en kommunistiskt konspiration att bränna ner riksdagshuset, men att det inte fanns nog med bevis, förutom för van der Lubbe. I Bordssamtalen kommenterade Hitler angående KPD-ledaren Ernst Torgler: ”Jag är övertygad om att han var ansvarig för riksdagshusbranden, men jag kan inte bevisa det.”
Förstörelsen från riksdagshusets insida.
En vanlig uppfattning som sprids i olika dokumentärer om det nationalsocialistiska Tyskland, eller i annan media, är att nationalsocialisterna själva skulle ha legat bakom branden, bland annat eftersom den skulle fungera som incitament för att förbjuda kommunistpartiet.
En som inte delade denna uppfattning var Ernst Hanfstaengel, som var en slags PR-man åt Hitler innan han flyttade till USA och blev antinazist under Roosevelt. Hans bok Den okände Hitler, var mycket kritisk till Tredje riket och dess framträdande personer, särskilt Joseph Goebbels. Det var Hanfstaengel som varskodde Goebbels om branden, som vid detta tillfälle åt middag med Hitler. Hanfstaengel skriver i boken:
I samma ögonblick störtade husföreståndarinnan, fru Wanda, in i rummet. ”Doktor Hanfstaengel”, skrek hon, ”riksdagshuset står i ljusan låga!” Jag tog ett språng ur sängen och störtade fram till fönstret som vette ut mot torget. Och mycket riktigt – den jättelika byggnaden stod i lågor. Jag ringde genast till Goebbels: ”Jag måste få tala med herr Hitler omedelbart”, sade jag andlöst. Goebbels undrade vad som var på tok och om det inte var något han kunde framföra. Till slut tappade jag tålamodet helt: ”Tala om för honom att riksdagshuset brinner!” Skall det där föreställa ett skämt, Hanfstaengel?” undrade Goebbels i frän ton.
Till saken hör att Hanfstaengel var en välkänd skämtare och att han bara några dagar tidigare hade ringt ett skämtsamtal. På grund av detta trodde inte Goebbels på honom och brydde sig heller inte om att informera Hitler. Först efter att en annan person hade ringt och bekräftat nyheten talade Goebbels med Hitler och ringde sedan tillbaka till Hanfstaengel för att få ”klart besked om vad som har hänt”. Därefter ringde Goebbels den lokala polisstationen och när det stod klart att riksdagshuset verkligen stod i brand, begav man sig genast till platsen. Hanfstaengel, som tyckte att Goebbels var en ”fulländad lögnhals” skriver trots detta i sin bok: ”Men om jag någonsin hört förargelse och misstrogenhet klinga absolut äkta i en röst, så var det förvisso i Goebbels röst den kvällen”.
När den brittiske historikern David Irving fick tag i Goebbels dagböcker, 1992, framgick att Goebbels hade nämnt riksdagshusbranden. Irving skriver om detta i sin Goebbelsbiografi i kapitlet ”The Big Lie”:
Efteråt hävdade världspressen att nazisterna själva hade startat branden. Med författarens upptäckt av Goebbels saknade dagboksanteckningar i Moskva kan denna version (se: ovan) slutligen anses dementerad. Han, Hitler och Göring var lika chockade av nyheten.
Joseph Goebbels skriver följande i dagboken med Irvings engelska översättning:
At nine P.M. Hitler and Auwi come over. Music and gossip. Then Hanfstaengl phones: says the Reichstag’s burning. What an imagination! But turns out to be true. Race straight down there with Hitler. The entire building a mass of flames. [We] go in. Göring follows. Papen, whose acquaintance I thus make, is also there. Thirty arson sites. Fires set by the com-munists. Göring rampant, Hitler raging, Papen clear-headed. The main assembly chamber a picture of devastation. So take action now! … To work! Hitler con-sults with Papen. We meet back at the Kaiserhof. Everybody beaming. This was the last straw. Now we’re well away. Culprit caught, a twenty-four year old Dutch communist.
Förra året besvarade Irving på sin hemsida en fråga som han hade fått om riksdagshusbranden på följande sätt:
Kommunisterna fabricerade bevis för att kasta skulden från sin man Van der Lubbe som startade branden. Goebbels dagbok som jag hittade i Moskva-arkiven i juni 1992 visar att han och Hitler blev förvånade över nyheten att byggnaden brann. Den mest tillförlitliga utredningen av branden har gjorts av Fritz Tobias som dog i år. Detta är hans bok The Reichstag Fire.
David Irving och Fritz Tobias.
Den västtyske socialdemokraten Fritz Tobias hade berört händelsen i en serie artiklar i Der Spiegel. Artiklarna, som resulterade i flera påhopp mot Tobias, blev senare till den mycket detaljerade boken om riksdagshusbranden som utgavs 1962 i Tyskland och på engelska året därpå. Fritz Tobias visar i boken att bland andra Willi Münzenberg, den ledande propagandisten för det tyska kommunistpartiet, i exil utfärdade en uppsjö av falska dokument för att ställa nationalsocialisterna i dålig dager. Münzenberg, som möjligen var jude, skickade andra kommunister världen över för att berätta om sina ”förstahandsuppgifter” av det nationalsocialistiska Tyskland. Många av dessa felaktiga uppgifter och fabricerade bevis syftade till att ge nationalsocialisterna skulden för riksdagshusbranden.
Artikeln publicerades ursprungligen 2013-02-27.
Hoppa till huvudinnehåll
