ANTIKVARISKT • Artikel från Den Svenske Nationalsocialisten, den 28 augusti 1936. Skribenten är okänd.

NSAP:s partibåt på turné i den bohuslänska skärgården höll igår kväll här ett möte med Helge Söderström som talare. En halvtimme tidigare än detta möte pratade sossarna på ett annat torg inför knappa 75 åhörare.

Redan innan Söderströms föredrag började, hade gott och väl ett hundratal åhörare samlats. Flera gånger försökte sossarna få arbetarna att lämna mötet men misslyckades däri. Mot slutet av mötet samlades sålunda drygt 500 personer och mötet var det största som någonsin hållits i samhället!

När mötet pågått en halvtimme, intog en del av publiken, upphetsad av marxistiska provokatörer, en hotande hållning. Visslingar och tjut avlöste varandra. Stenar kastades mot talaren och tokiga marxistkärringar togo händerna fulla med grus och sand och kastade mot talarstolen.

Busuppträdena blevo värre och värre och endast genom kraftigt ingripande kunde ytterligare övergrepp förhindras. Ett flertal personer fattade spontant post runt talaren och mötet kunde alltså genomföras! Söderström påtalade klart och tydligt demokratins misslyckande, fastslog att klasspolitik var humbug, och påvisade marxismens nesliga förräderi mot det arbetande svenska folket. Efter mötet samlades nationalsocialisterna och marscherade i samlad trupp till bryggan, där båten låg. Nu provocerade marxisterna för fullt – sparkar, hugg och slag haglade över nationalsocialisterna.

Men NSAP:s kämpar låta sig inte provoceras och därför slutade också denna kväll i lugn och ordning. Innan båten hunnit lägga ifrån, hade flera hundra samlats på bryggan. En marxist blev stoppad av en partikamrat som vaket agerade då marxisten försökte lösgöra båten, något som kunde ha blivit farligt då det var mörkt och kraftig vind. Efterhand tröttnade man för att morgonen därpå hälsa nationalsocialisternas avfärd med demokratiskt avgrundsvrål.

Fienden har hunnit långt, när flera hundra människor på ett möte försvara skoj och humbug och ställa sig på judarnas och marxismens sida mot kämparna för en kommande nationalsocialistisk folkstat. Så långt har det alltså gått och det blir i fortsättningen som hittills för NSAP att högt och klart predika sanningen, ty den kan ingen undertrycka, den skall till varje pris så småningom segra.

Per Albins legodrängar ha ånyo utmärkt sig, men nationalsocialismen samlar allt flera anhängare trots den marxistiska terrorn!