Huruvida invandrare faktiskt begår fler brott än etniska svenskar har länge debatterats flitigt. Någon sanningsenlig statistik har varit svåråtkomlig, allt för att inte göda missnöjet som gemene man känner mot mångkulturen.

Ett vanligt knep från systemets sida har i alla tider varit att dölja etniciteten på den som blivit dömd eller misstänkt för brott. Såkallad vitpixling förekommer ofta. 

En annan metod som systemet använder är att i statistiksammanhang räkna in alla som fötts i Sverige som svenskar oavsett etnicitet. Detta medvetna knep möjliggör då för etablissemangets knektar att föra sanningen om förövarens etnicitet bakom ljuset. En rasfrämling som är född i Sverige och begår brott i Sverige räknas alltså som svensk i statistiken.

I de få fall där det kommer fram att förövaren varit av främmande ras, menar media på att detta beror på fattigdom, sociala och strukturella problem eller något liknande. Eller ännu tokigare, att de ”skötsamma ungdomarna” saknade en fritidsgård. I skrivande stund har media inte kommit med en enda förklaring till varför fattiga svenskar inte begår t.ex. gruppvåldtäkter. Många gånger kan man vända sig till Norge för att få fram en aning mer nyanserad bild av verkligheten. 

Affes statistikblogg sprider lite ljus i frågan och har sammanställt en del statistik om invandrare och den eventuella kopplingen till brottsbenägenhet. Affes statistikblogg skriver bland annat; ”Allting tyder på att personer med utländsk bakgrund nu står bakom en majoritet av den polisanmälda brottsligheten. Det historiska skiftet ägde rum någon gång mellan 2006 och 2009.”

Bloggen har tagit fram statistik från bland annat BRÅ och även uppgifter om befolkningsstatistik.

  • Publicerad:
    2012-07-11 19:07