Fängelse i Australien för tysk segerhälsning
2024-10-08 17:00
MOTSTÅNDSRÖRELSEN. Under helgen arrangerade Nordiska motståndsrörelsen 2015 års upplaga av Aktivistdagarna. Temat var ”Kamp på alla fronter” och förutom den traditionella gatukampen lyftes kampen på internet samt det kommunpolitiska arbetet fram under helgen.
Sista helgen i mars arrangerades Aktivistdagarna. Aktivister och medlemmar från hela Sverige samt norska kamrater bevistade tillställningen som hölls i Stockholmsområdet. Temat för årets upplaga av Aktivistdagarna var ”Kamp på alla fronter”.
Efter att alla hälsats välkomna tidigt på lördagen talade IT-chefen Robert Eklund om kampen på internet. Eklund talade bland annat om Nordfront och hur man kan hjälpa arbetet med hemsidan genom att till exempel rekrytera stödprenumeranter eller ställa oanvänd kontorsutrustning till redaktionens förfogande. Vidare diskuterade Eklund hur arbetet på nätet kan utvecklas utanför Nordfront och hur Motståndsrörelsen skulle kunna ha ”virtuella kampgrupper” och här nämndes det att ISIS framgångar och rekrytering i väst till stor del bygger på massiv propagandaspridning av en liten grupp hyperaktiva användare på sociala medier. Föredraget tog också upp hur samordningen mellan Motståndsrörelsens aktivism och Nordfronts journalistik kan skötas bättre och avrundades med en diskussion och frågestund som mycket kom att kretsa kring IT-säkerhet.
När det första föredraget var slut bjöds det på lunch innan det var dags för nästeschefernas avrapportering. Simon Lindberg, som också kom att agera konferencier under stora delar av Aktivistdagarna, inledde den här delen genom att meddela att han själv inte längre är nästeschef i Näste 3 utan att det numera är Mathias Hagman som är det. Lindberg själv har dock inte fått semester utan istället utsetts till operativ chef för Svenska motståndsrörelsen, vilket innebär att han sköter kontakten med nästena och planerar rikstäckande aktiviteter. Till de församlades stora glädje meddelade Lindberg att aktivisterna kan se fram emot en större demonstration som ska hållas inom en inte alltför avlägsen framtid.
Därefter kallades nästescheferna upp en och en och fick avrapportera om hur arbetet fortskrider i respektive näste. Det rapporterades här om ökad aktivism, större händelser från förra året, geografiska omstruktureringar, rekrytering och planer inför framtiden. Efter nästescheferna gick Haakon Forwald, Motståndsrörelsen i Norges ledare, upp på scenen och rapporterade om hur kampen i Norge fortskrider och han nämnde bland annat att organisationen under förra året etablerade norska motsvarigheter till de svenska nästena. Aktivismen i Norge ökade också kraftigt förra året samtidigt som året innan det också var ett stort steg framåt sett till aktivism, varför utvecklingen i landet ser väldigt god ut. Forwald berättade även att mycket propaganda översätts till norska just nu.
Lindberg berättade härnäst att namnunderskrifterna till Motståndsrörelsens partibildning har godkänts av notarius publicus och att organisationen nu bara ska registrera partinamnet. Näste 4 (Nedre Norrland) fick beröm och applåder för att ha samlat in många namnunderskrifter per aktiv medlem och Kampgrupp 1 i Näste 1 hyllades som den mest aktiva kampgruppen förra året. Klas Lund, Nordiska motståndsrörelsens ledare, kallade sedan upp aktivisterna Joakim Blixt, Karl Rydgren, Mikael Svannäs och Anders Rydberg som tackades för sitt föredömliga arbete det senaste året.
Nej till liberalisering!
Klas Lund talade härnäst om Nordiska motståndsrörelsens parlamentariska gren i Sverige och hur denna satsning inte innebär att vi ska trappa ner den utomparlamentariska kampen eller inleda någon liberalisering av rörelsen. Det är den starka minoriteten – vi i Motståndsrörelsen – inte massan eller ”vanligt folk” som ska sätta upp målen och styra utvecklingen. Lund frågade till exempel retoriskt om Motståndsrörelsens nya parti borde lova mer pengar till pensionärerna för att locka till sig den gruppens röster? Svaret blev dock nej, inte för att vi på något sätt missunnar pensionärerna detta utan för att det helt enkelt inte är något vi kan lova då vi inte säkert kan hålla det. Till skillnad från de etablerade partierna kommer Motståndsrörelsen aldrig att ljuga eller komma med falska löften. Motståndsrörelsen existerar för att möta den svåra framtiden, inte för att låtsas som att allt är frid och fröjd samtidigt som landet förfaller och vårt folk går under.
Utdrag från talet:
Det finns en god anledning till varför en armé eller ett framgångsrikt företag aldrig är demokratiskt organiserade. Vi har allt att förlora på en mindre auktoritär organisation, vi har inget att vinna på lösare sammanhållning eller flummigare samverkan i nätverk eller så kallade samarbeten med andra. Vi måste hela tiden sträva efter att skapa och organisera en disciplinerad stark kraft som i framtiden kan göra det som krävs för att befria Norden.
Att öppna upp organisationen för ”vanliga människor” med en småborgerlig syn på omvärlden och politik riskerar att deras idéer tar över och organisationen förlorar sitt mål om att förändra genom revolution, det kommer minska organisationens slagkraft och rörlighet och den riskerar att förvandlas från en rakbladsvass kniv till ett slött, stort, kanske tillsynes imponerande, men i realiteten värdelöst svärd.
Vi kan aldrig offra Nordiska motståndsrörelsen för partiet. Det är Nordiska motståndsrörelsen som är vår organisation som spänner över hela Norden och partiet kan endast vara organisationens verktyg, och måste ses som bara en av den större helhetens verksamhetsgrenar vars gemensamma syfte är att avancera hela organisationen.
Den parlamentariska grenen är alltså bara tänkt att vara en av flera grenar. […] Bakom partiet måste en stark motståndsrörelse växa fram. En revolutionär rörelse som bland annat genom partiet måste skaffa sig stöd av en ansenlig del av befolkningen. Och där fyller partiet en mycket viktig roll så länge vi förstår partiets rätta plats inom helheten.
Denna enorma utmaning, att rädda de nordiska folken från raslig undergång genom att kämpa till seger, att skapa ett helt nytt samhälle, ett enat, starkt och fritt Norden kräver att vi gör allt vi kan för att bygga en stark och välorganiserad rörelse som aldrig hemfaller åt kompromisser och liberalisering på något område.
Allt det vi kallar för liberalisering hotar att underminera vår styrka. Alla sidospår, all anpassning hotar att göra oss svagare. Vi ska aldrig acceptera något som gör oss svaga. Vi måste se alla dessa tendenser till anpassning och liberalisering, hos oss själva och hos andra som ett stort hot som måste bekämpas i alla lägen.
All liberalisering, alla tendenser till upplösning av vår enighet, alla försök till att splittra vår organisation eller lösrycka delar av den, måste förhindras, detta är både er plikt och min plikt som ledare.
Det kommunpolitiska arbetet
Efter Lunds tal talade Pär Öberg som företräder Motståndsrörelsen i Ludvikas kommunfullmäktige efter att han i förra valet via personröster valdes in på ett SD-mandat. Öberg berättade hur organisationen gjorde sig känd lokalt i Ludvikatrakten efter att de besökt ett möte i Sunnansjö inför öppnandet av asylboendet på Tallmogården. Aktivisterna som besökte mötet valde att vara provokativa för att lätta upp debattklimatet och få lokalbefolkningen att våga yttra kritiska åsikter också. Taktiken gav viss framgång men i stort var allmänheten inte särskilt kritisk till öppnandet av asylboendet på deras ort. Över tid har opinionen dock alltmer tippat över till Motståndsrörelsens fördel då lokalbefolkningen fått mer och mer negativa erfarenheter av flyktingboendet samtidigt som organisationens aktivister i området är trevliga.
Öberg förespråkade att man ska vara ärlig och öppen med sina åsikter och alltid vara positiv och trevlig mot folk men aldrig ta någon skit. Om någon är otrevlig ska man vara otrevlig tillbaka för att visa att det inte är ett acceptabelt beteende.
Avslutningsvis kungjorde Öberg att han har för avsikt att bli invald på eget mandat i Ludvika kommunfullmäktige i nästa val och att han kommer se till att driva en intensiv valkampanj i kommunen under valåret. Innan han klev av scenen svarade Öberg på en del frågor om kommunpolitiskt arbete och annat.
Vikten av att vara positiv
Vid det här laget var det dags för en väldigt uppskattad middag innan Simon Lindberg återigen klev upp på scenen för att hålla det sista längre anförandet. Lindberg talade inledningsvis om vikten av att vara positiv, speciellt för chefer och förebilder som annars genom att vara negativa kan sänka kampmoralen hos andra aktivister. ”Jag tror att negativitet alltid är den första grogrunden till splittring, avhopp och inaktivitet”, sa Lindberg som uppmanade åhörarna att vara positiva istället då en positiv attityd också smittar av sig på andra. Dock gjorde Lindberg skillnad på att vara ”realistiskt positiv” och ”psykotiskt positiv” och som exempel på det sistnämnda tog han upp ”dessa naiva hjon som går ut i aktiv kamp mot rasismen när deras döttrar blir gruppvåldtagna av somalier”.
På samma tema menade Lindberg att organisationen måste vara enad och att kritik ska framföras till överordnade som kan lösa eventuella problem och inte i form av gnäll till underordnade eller personer på samma nivå i organisationens hierarki.
Utdrag från talet:
Hur bra det faktiskt ska gå för oss och hur mycket det finns att vara negativ kring är ju ändå i slutänden upp till er alla att påverka. Det finns hundratals bra idéer som ledningen och ni alla våra medlemmar skulle vilja att vi utför här och nu, ja helst igår, men verkligheten är att vi ännu inte är så resurs- eller manstarka att allt kan flyta som vi vill och det för att det sorgligt nog är för få människor som är beredda att faktiskt ge allt för kampen. Detta gör att väldigt många tids- och energikrävande uppgifter i dagsläget delas av alldeles för få personer.
Om fler personer av er kunde stiga fram till er chef och vara beredd på att ta på sig ansvar så kan också fler saker hända. Detta kan antingen vara genom egna förslag ni gärna vill sjösätta eller genom att ni bara rådgör med er chef för att få en lämplig uppgift tilldelad. Och känner ni att ni absolut inte har kompetens till att ta på er några mer krävande uppgifter än de ni redan har så varför inte åtminstone bli ännu bättre på grunderna istället!? På basaktivismen.
Se till att hitta en uppgift att utföra eller ut på gatorna med er och gör nytta!
Mitt mål med mitt liv personligen är att jag ska befria Norden! Det är min stora önskan och förhoppning att få göra det tillsammans med er alla. Tillsammans, enade, organiserade kan vi göra skillnad. Om ingen låter någon annan göra mer. Om ingen ursäktar sig mer än någon annan. Om alla ger allt så skulle vi verkligen kunna börja ta storkliv i rätt riktning!
Visst, ibland – kanske till och med ganska ofta – sker min kamp på bekostnad av min familjs bästa – men det är i nuet det – i det stora hela och i längden så är det så länge min familj har tak över huvudet och mat på bordet som så att allt som inte är kompromisslös kamp för vår ras är dåligt för min familj.
Kampen för vår ras överlevnad förs bäst organiserat – om detta står långa texter i vår Aktivisthandbok. Inga kompisgäng eller lösa nätverk kommer kunna bringa vår fiende på fall – bara genom en organisation med en klar och tydlig målsättning där flera dedikerade människor delar ens mål kan man på riktigt komma någonstans. Att det just är Motståndsrörelsen man bör vara organiserad i är åtminstone för mig helt givet. Det finns nämligen inget annat nationalsocialistiskt alternativ. Inte i någon annan organisation finns det lika fanatiska och hängivna aktivister som ni kamrater. Inte i någon annan organisation eller parti görs så mycket för kampen som vi i Motståndsrörelsen gör. Det har kanske funnits alternativ någon gång längs vägen – men inte längre.
Med facit i handen kan vi se att otaliga organisationer och partier med nya ledare och idéprogram, som följer nya ismer och går nya vägar byggs upp och faller igen – men Motståndsrörelsen består!
Om alla bara gör vad de kan – varken mer eller mindre – så kommer vi att växa och vi kommer att skriva historia på ett eller annat sätt.
Lindbergs tal möttes av kraftfulla applåder och satte punkt för lördagens aktiviteter. Efter samkväm och en natts sömn summerades Aktivistdagarna och arrangörerna tackades på söndagsförmiddagen innan tillställningen avrundades och det var dags att ta farväl.
Bilder: