KRÖNIKA • Vera Oredsson kommenterar debatten om livet på landet kontra i storstaden ur nationalsocialistisk synvinkel.

I våra artiklar, insändare och repliker förespeglas som ideal att bo och leva på landsbygden. Vi glömmer att det finns kämpar som lever i städerna och trivs. Trivseln skulle naturligtvis öka i ett nationalsocialistiskt samhälle med större trygghet och ordning. Med vit befolkning omkring sig och trevliga aktiviteter. Men likväl så kan man älska sin gata, parker, ha en grannsämja, tycka om livligheten, trafiken, nära till affärer m.m. Adolf Hitler yttrade en gång fritt översatt: Visst är naturen och landskapet oerhört vacker, den ordnar sig själv med sin smakfullhet – men städerna utvecklar människans behov att förändra med sin förmåga och drivkraft, då är det oerhört viktig att arkitekten förmedlar och bibringar en tysk förankring.

En svensk förankring vore önskvärt i våra nybyggnader, inte den amerikanska, som nu verkar skrämmande med sina förvridna höghus. I frihetens namn, låt smaklösheten flöda tycks vara arkitekternas målsättning av i dag. Det är även nationalsocialisternas plikt att värna om våra städer, att byggnader flyter in i olika läns traditioner; att man kan känna ”Nu är vi i Dalarna, Hälsingland, där Skåne” när vi bilar genom vårt avlånga land.

Att bygga nya städer i stället för att utveckla våra storstäder till kriminella metropoler där varje grön plätt försvinner och skrämmer i väg svensk befolkning att flytta till landsbygden. Ungdomar blir kvar, de har sina utbildningsmöjligheter, sina yrken och inkomster i städerna. Vi måste även värna om dem i vår kamp att förändra deras omgivning – inte förakta dem som ”stadsbor”, utan framställa propaganda även för dem med framtidsvyer. Många av dem älskar sin omgivning med sina historiska minnesmärken, lägger kransar och ärar hjältar, vill stanna. Då måste vi hjälpa dem med löften att rensa städerna från de destruktiva krafter som förstör och har förstört, men som ibland gör försök att ”förhindra” en alltför skrämmande utveckling med meningslösa demokratiska fjant metoder.

Ni vet att jag själv är född i Berlin och upplevde 1933 att förändringen är möjlig – från en demokratisk härva av kriminalitet till en trygg storstad, men det kan bara ske genom nationalsocialismens hårda vilja, inte dalt. Som Dr. Goebbels livligt uttryckte efter rensningen: ”Nu lyser solen över Berlin”, så kan det låta över Stockholm, Göteborg och Malmö, men då måste vi ge åtminstone ge en förhoppning till svenska folket i dessa sargade storstäder med mord, nedskräpning och förstörelser, att så kan ske under en ihärdig kamp med Nordiska motståndsrörelsen.

Under 2024 visas i media förändringar som kunde bli förebilder för Sveriges storstäder. Oslo, Köpenhamn och New York gör visst ett trendbrott i kapitalisttänkande, nämligen att först ta hänsyn till invånarnas trivsel innan kvartersbyggen skall börja. En underbar tanke, att äntligen kasta bort vinstintressen i första hand. Vi kunde se på dessa tre storstäder hur denna utveckling verkligen gav njutning åt stressade stadsbor. Jag saknar bara träd och buskar som ger svalkande skuggor och doft efter regnskurar. Berlin har sedan länge avbrott mellan gatulivet med parker, större som små. Som nationalsocialist kan man naturligtvis se med avsky på dessa betongklossar vid Brandenburger Tor där i stället en minneslund med träd och blommor borde hedra de tyska offren under världskrigen. Eller hedra de ”Trümmerfrauen” som med sitt slit rensade byggstenar som användes för att bygga upp staden ur ruinerna. Det hade gett ett vackrare intryck och en anständigare känsla. Men smak och patriotism har nu inte demokraterna något sinne för.

Åter igen: Det är oerhört viktig att i vår kamp även ge städernas ungdom deras stolthet över sin omgivning tillbaka. Att det är möjligt!

— Vera Oredsson