KRÖNIKA • I artikeln går Peter Andersson igenom olika aspekter om varför landsbygden är bra för en sund själ i en sund kropp och kanske till och med det ultimata sättet för vårt folk att bo på, utifrån tre huvudsakliga synvinklar.

För många är idag landsbygden idealet som man vill nå till när det gäller hur man vill bo och leva. Bland nationalsocialister är andelen individer som vill dit troligtvis högre än hos andra politiska läger. Att ta sig dit är dock inte det enklaste, speciellt inte om man vill undvika skuldsättning. Men vad är det som gör landsbygden så populär? Vad har den som staden inte har? Kan den anses vara det sundare alternativet i en sund nation, till skillnad från det mångkulturella helvetet vi lever i idag?

Frihet

Frihet är nog ett av de främsta karaktärsdragen som kännetecknar landsbygden. Denna finns i många aspekter och det grundar sig i alla de möjligheter som uppstår då man (oftast) har tillgång till en viss markyta som man kan göra (nästan) vad man vill med och på. Några enkla exempel på hur vardagen påverkas är att du inte har någon social barriär du måste bryta för att gå utanför dörren i bara kalsonger och träskor för att kasta dina sopor, du kan när som helst på dygnet gå och tända en brasa för att antingen tillaga något eller bara mysa med nära och kära och du behöver inte ta speciellt mycket hänsyn till vad grannarna ska tycka om att du spelar hög musik på kvällarna. Dessa exempel manifesterar den ro som många känner av att bo på landet, just för att man då har en ordentlig privatzon.

Sund grannkultur

Just grannkulturen är en annan på landet än i städer. Till följd av större privatzoner kan folk faktiskt vara sig själva på landet utan att man blir ”den störiga grannen” som alla vill bli av med men är svår att få vräkt, vilket bäddar för en godare relation mellan grannarna. De större privatzonerna medför också automatiskt en annan effekt, nämligen att det är mer glesbefolkat. Man har helt enkelt färre grannar och man tar varandra inte för givet på samma sätt som i en portuppgång och som man ändå bara ser de få gånger man träffar dem i trapphuset. Enligt min uppfattning innebär det också att man tar mer vara på varandra, eftersom man är mer utelämnade till varandra och att man exponeras mer för varandra fast då i positiv dager. Man kanske stöter på varandra när man ska hämta posten, eller gå ut med hunden. Dessa exempel gäller förvisso också om man bor i en trappuppgång men kom ihåg då att att det är lättare att ta dem för givet då din tid och ditt fokus på dina grannar blir mer koncentrerat om du har 3-5 nära grannar jämfört med kanske 15 stycken som bor i din uppgång.

Möjligheter

Utöver dessa exempel som mest kopplar just till lugn och ro samt gemenskap så finns det på landsbygden, jämfört med att bo i staden, andra möjligheter till att göra saker själv. Med detta menar jag att marken man äger kan användas till allt från att bygga upp friggebodar och attefallshus till att faktiskt odla grödor eller ha marken för bete. Man kan givetvis också bara ha marken som sin egna privatzon utan att bruka den speciellt aktivt, så som många idag gör. Detta göder enligt min mening kreativitet och inte bara för vuxna utan även för barn. Hur roligt var det inte att ha relativt fri tillgång till mer eller mindre skrotvirke och tillsammans med kompisar bygga en trädkoja? Detta är ju inte bara roligt utan även stärkande för ens självförtroende som barn, att man klarar av saker själv utan vuxnas inblandning.

Frihet som leder till ansvar

Friheten och dess möjligheter som ovan har beskrivits har dock ett pris och det priset heter ansvar. När man bor på landet, äger sin mark och sitt hus så finns det inte någon hyresvärd eller bostadsrättsförening. Du måste ta hand om din gård och allt vad det innebär. Gräsmattan måste klippas och om du har odlat marken måste ogräs rensas och grödorna ska skördas. Huset måste målas om då och då och om du bor i de norra breddgraderna måste du troligen också skotta snö på vintern och då gäller det inte bara gården utan även taken på gården. Kanske måste något träd tas ned så att det inte faller över vägen, över någon elledning eller kanske till och med över ditt hus. Det här ansvaret slipper man helt om man bor i ett flerbostadshus, som en i en bostadsrätt eller en hyreslägenhet. ”Någon annan fixar det” blir vardagen då och du kan göra annat som är lättare, som att komma hem från jobbet och kolla Netflix. Hyresvärden eller föreningen hyr in diverse firmor för att åtgärda de nämnda sakerna (eller har en dyr vaktmästare), såvida ni inte kommit överens om att själva genomföra den tunga uppgiften att klippa gräsmattan några gånger varje sommar.

Det är det här ansvaret som jag å andra sidan ser som något sunt. Detta menar jag inte bara för att det är viktigt för folk att lära sig ta ansvar, utan även för att det med det här ansvaret medföljer många viktiga insikter. Maten växer inte på ICA utan det finns någon som har sett till att den har odlats från allra första början. Taket skottar inte sig självt utan någon står faktiskt där uppe med spade och skyfflar ned den. Väggarna på huset är inte självreparerande oändligt uthålliga som man kanske kan tro om man aldrig själv ens har hållit i en pensel. Stadsbor brukar säga att ”lantisar är korkade”, men vad som inte hörs lika ofta är ”stadsbor kan inget” – och här vill jag slå ett slag för just det sistnämnda.

Genom att kunna saker själv och göra saker själv kommer man också slå vakt mer om vad man har än om man inte gör det. Tänk tillbaka på de saker du gjort på trä- och syslöjden. Vad är de sakerna egentligen värt, i pengar då? Inte mycket. Men för dig är det värt mycket mer. Varför? Vissa skulle här hävda att det kopplar an till nostalgi och att man gjorde det när man var liten, men jag anser att detta bara stämmer delvis. Jag anser att det finns två aspekter till, nämligen att du har gjort det själv och att det därmed finns få exemplar. Skulle du värdera en strumpa som du gjort själv som har ett monetärt värde på 25 kr högre än en strumpa som du köpt från en fabrik för 50 kr? För mig är det självklart att den jag gjort själv är mer värd, men bara just för mig. Genom att slå vakt om vad vi har, till följd av insikten av vad vi gör, kommer vi enligt min mening bli mindre sårbara. För att återkoppla till grannkulturen på landet är du troligtvis inte ensam om att klippa gräsmattan, vattna blommorna m.m. utan förmodligen har dina grannar vissa av dessa sysslor också som måste skötas. Med den insikten blir det troligtvis också enklare för dig och din granne att komma överens om att ibland hjälpa till med saker som måste skötas, t.ex. om man ska iväg på en demonstration för Nordiska motståndsrörelsen och hamnar i häktet i några dagar eller om du blir tvungen att sjukskriva dig. Granngemenskapen stärks därmed ytterligare.

Följderna av ansvaret, till följd av frihet och möjligheterna, leder som sagt enligt min mening till att folk hårdare slår vakt om vad de har och därmed blir mindre benägna att bli av med det. En sådan mentalitet stannar heller inte bara på din gårdsplan, utan den kommer att genomsyra hela ditt väsen: Ett försvarande tänk och så även över dina nära och kära. Detta kommer även att fortplanta sig till kommande generationer då barnen i sin vardag får möjligheten att lära sig genom att hjälpa till på gården och därigenom växa som personer.

Övervakning

En annan aspekt med landsbygden, och återigen till följd av de större privata zonerna, är att det blir svårare att övervaka folk. En kamera i ett tätbefolkat område gör långt mycket större nytta än i ett område där få personer ens kommer med på bild. Det öppna rummet på landsbygden gör det också enklare att undvika kameror om man så skulle vilja. Min utgångspunkt är att i en sund nation kommer det inte behövas speciellt mycket övervakning, annat än vid kanske bankomater, polisstationer, militära anläggningar och inne i butiker. Hurusom, bara för att ett samhälle är sunt och fungerar bra så är det ingen garanti för att den inte på kort tid omvandlas till en korrupt tyranni i form av en massövervakande polisstat med onda planer. Detta kan ske även utan ökat våld till följd av t.ex. massinvandring. Om då stora delar av folket lever på landsbygden blir det också svårare att implementera ett sådant system eftersom övervakningen inte är lika effektiv och att det måste till en urbanisering innan man kan implementera övervakningen. Det blir helt enkelt en större operation att genomföra. Här kan de som ansluter sig till den accelerationistiska grundteorin, att det är bra om samhället förfaller fort istället för långsamt, anse att det vore bättre om alla bodde i städer eftersom urbanisering är en lång och utdragen process som gör oss sårbara just för att den är långsam. Det synsättet är dock i sammanhanget inte applicerbart, eftersom det här handlar om olika steg i en större process och inte tidsaspekten i sig. Om alla skulle bo tätt som i t.ex. Tokyo så är det bara att sätta upp kameror och så var man i hamn, för att raljera lite. Övervakningen blir troligtvis även svårare till följd av livsstilsskillnaderna mellan stad och land. På landet, till följd av det jag tidigare tagit upp, lägger man troligen (i alla fall i ett sunt samhälle) färre timmar bakom skärmar, vilket också minskar internettrafiken och därmed möjligheterna till övervakning på det planet. Att det skulle bli någon radikal skillnad i en stad i just den här aspekten om man jämför dagens moderna liv mot ett sunt samhälle har jag svårt att se, eftersom man antingen är inomhus eller, så som det så fint heter bland urbanförespråkare, i det ”allmänna vardagsrummet”.

Konsumtion och propaganda

Detta är den tredje och sista aspekten av att bo på landsbygden som jag tänker ta upp. Liksom logiken bakom varför det är svårare med övervakning på landsbygden är det även svårare att utsätta folk för ”fysisk” reklam och propaganda. Det finns goda orsaker till varför ett ställe som ser ut som Times Square är just där det ligger. Det handlar om exponering, att få ut maximal exponering per kvadratmeter.

Detta är något som inte blir hållbart att hålla på med på landsbygden eftersom exponeringen blir alldeles för liten och olönsam. Tillsammans med att folk i större utsträckning har möjligheten och mentaliteten av att göra saker själv blir detta ett hårt slag mot något som idag kan kallas för osund konsumtion. Folk skulle istället tänka i termer av ”behöver jag den?” och ”hur väl fungerar den” istället för den vill jag ha nu!” Samma sak är det med propaganda. Det blir svårare för en korrupt stat med onda planer att utsätta folket för propaganda om de bor på landet.

Ett starkare folk

Sammanfattningsvis vill jag påstå att landsbygden är att föredra över staden när det gäller hur en civilisation ska byggas. Givetvis behövs städer eftersom de har fördelar som landsbygden inte har och då tänker jag främst på dess förmåga att skapa jobb, men när det gäller det stora hela anser jag att landsbygden stärker folket i både kropp och själ. Även de bästa av alla stater kan bli korrupt och då är det bra om folket har landsbygdens mentalitet i förebyggande syfte för att inte låta onda planer implementeras. Dessutom är landsbygdens mentalitet stärkande för folket gentemot eventuellt ovälkomna grannar i form av främmande civilisationer. Livet är hårdare på landet men det gör också folket starkare.