INSÄNDARE. Joakim Kannisto skriver om hur pedofiler bör behandlas och belyser två fall som Nordiska motståndsrörelsen agerat i nyligen.

Foto: Motståndsrörelsen.se

Insändare

Det här är en insändare. Åsikterna som framförs i insändaren behöver inte nödvändigtvis fullt ut delas av Nordfront eller Motståndsrörelsen.

Vill du som läsare av Nordfront tycka till om något i en insändare? Skicka då insändaren till redaktionen@nordfront.se

Sexualbrottslingar är med rätta de mest avskydda personerna som finns i samhället. Oavsett kultur eller folkstam så är de flesta eniga om att de knappt förtjänar att andas samma luft. Oftast är de återfallsförbrytare och får alltför låga straff som knappt kan vara kännbara.

I Norrtälje finns en John Morgan Nilsson som idag kallar sig för Henric. Denna man har i sitt arbetsliv sökt sig till barn då han jobbat som lärare och man kan även tänka sig att han sökt sig till dem via val av bostad, han bor nämligen nära flera skolor och förskolor. 18 månaders fängelse fick han, enda anledningen till att han åkte fast var att han till och med använde sin arbetsdator på Rodengymnasiet för att ladda hem barnporr, inte ens på arbetet kunde han hålla sig eller så var det där han blev suktad.

Även i lilla Uttran bor en man som aktivt och med sitt arbetsliv uppsökt barn, Roger Linde. I sitt arbete på förskolan Björkstugan fotograferade och ofredade han barn. När information om denna sexuella avarts sysselsättning kom upp till ytan och polisen gjorde en husrannsakan fann man på hans dator 40046 bilder och 1104 filmer som bedömdes som barnpornografi. Tusentals av dessa bedömdes som grova. Efter att avtjänat två år på anstalt är han tillbaka i samma område där han inte har mindre än 16 förskolor och skolor inom gångavstånd.

Det är ingen fråga om dessa kommer leva ut sina sjuka begär igen utan frågan är när och hur illa någon kommer bli drabbad, allt beroende på i vilken utsträckning förövarens fantasier levs ut.

Då det är en sexuell läggning så kan det inte botas. Kemisk kastrering eller fysisk kastrering är det enda som kan mota bort sjukdomen, detta eller att långvarigt förvara förövaren utanför samhället där övergrepp inte kan ske, dock finns risken att sexualbrottslingar delar upplevelser och därmed upprätthåller fantasierna. Pornografi är även tillåtet på anstalter i dag. Jag personligen förespråkar arbetsläger för dessa då det kan vara till samhällets nytta mer än ett slutförvar för defekta ursäkter till människor kan vara.

Med tanke på de låga straffen, med frivilligheten som måste finnas till behandlingsprogram och hur lite dessa återfallsförbrytare uppmärksammas, så kan inte jag se det som annat än en solidaritetshandling att uppmärksamma samhället om vilka dessa individer är. Återfallsrisken är för stor och det drabbar de mest oskyddade som står finna i dagens Sverige, vår framtid, våra barn.

Media väljer idag att offentliggöra identiteter på aktivister och sympatisörer till all sorts oppositionell verksamhet, allt ifrån invandringskritiker till de som demonstrerar mot coronanedstängningar är legitima mål för skamningsmaskinerna. Att media däremot inte aktivt eller överhuvudtaget visar upp och talar om alla dessa sjuka pedofiler är inte annat än ett ställningstagande från den judiska massmedians sida, undantag finns men enbart för att godhetssignalera och som sedvanligt överexponera vita förövare – se t.ex. den s.k. Hagamannen.

Jag ser det som inget annat än rätt att hänga ut pedofiler och våldtäktsmän, och de allra värsta förövarna – Helt enkelt att hänga dem!

/Joakim Kannisto

Om skribenten

Joakim Kannisto är småbarnsförälder och medlem i Nordiska motståndsrörelsen. Han medverkar regelbundet i aktivistpodcasten Mer än ord på Nordisk Radio och berättar om vad som händer i Näste 1.

  • Publicerad:
    2021-07-13 12:00