Det handlar inte bara om besinningslösa mord, gruppvåldtäkter och personrån. Det mångkulturella samhällets ansikte visar sig även i vardagen. Denna vardag är nog så absurd för de människor som tvingas leva däri. Vad händer ute på lekplatserna, i bostäderna och i skolan? Hur beter sig främlingar mot svenskar och hur tar föräldrar ansvar för sina barn? Dessa upplevelser måste också berättas.

Den 16 december 2011 misshandlades 44-årige Tommy Lundén till döds av ett gäng ”mörkhyade” män på öppen gata i centrala Ludvika. Grova händelser som denna kan nå tidningarnas löpsedlar och ibland även med en indikation om de etniska motiven. De ger en signal om att det är någonting i samhället som inte står rätt till och som kan härledas till det påtvingade mångkulturella samhället.

Det är dock långtifrån tillräckligt att låta de mest extrema händelserna beskriva vad den mångkulturella verkligheten egentligen innebär. Även i människornas vardag, i de mindre sammanhangen som tycks sakna nyhetsvärde, så finns det åtskilliga erfarenheter från människor som upplever mångkulturen. Deras berättelser behöver också spridas. Denna gång intervjuas en mamma som bor i ett invandrartätt område i Borlänge som är grannstad till Ludvika. Hennes berättelser kan förhoppningsvis komplettera bilden om hur samhället har förändrats och hur det är att leva som svensk i den mångkulturella vardagen.

Ditt bostadsområde skulle av flera inte betraktas som fullt normalt, hur länge har detta pågått?
Det märktes för över tio år sedan, som när personalen på Tunabyggen, det vill säga bostadsföretaget här i Borlänge, hittade fårkadaver i sopsäckar mitt på gården. Dessa hade sannolikt halalslaktats i hemmet. Det var inälvor och huvud och så vidare som var kvar i sopsäckarna som bara kastats ut på gården och legat i flera dagar. Folk undrade ju vad det var.

Illegal kötthandel pågår ogenerat enligt den intervjuade mamman. Personerna på bilden har inget med att artikeln att göra.

Numera händer det att jag och mina bekanta ser hur det pågår kötthandel ogenerat på svarta marknaden. Folk bär runt på sopsäckar där det sticker ut likdelar och man ser ben och klövar. Många har reagerat starkt vid denna åsyn. I anslutning till vissa invandrarägda butiker har vi sett dessa sopsäckar passera. Att det inte är frågan om en godkänd laglig kötthantering är hur tydligt som helst.

Hur är din relation som svensk till din hyresvärd?
Jag vet att Tunabyggen har fått direkta order om att agera mot svenskar på ett vis och mot invandrare på ett annat. Bostadsbolaget reparerar invandrarnas lägenheter för hundratusentals kronor. Till och med diskbänken har privilegierade hyresgäster lyckats få upp och knöla till. Givetvis kommer en ny diskbänk som tack. När det gäller svenska hyresgäster har Tunabyggen fått tillsägelse att vara jättestränga emot dem istället.

Vissa utmärker sig alltså i sitt beteende som hyresgäst?
Vissa familjer grillar inne i lägenheten på parkettgolvet eller river upp golvet och grillar mot isoleringen. Skitfarligt, milt sagt. För att inte tala om alla de gånger jag sett hur grannar gjort upp en brasa under mattpiskställningen som brukar finnas på gårdarna. Vrider man på ställningen så blir det som ett slags galler. Den fungerar som grillplats här i området. Det bör också sägas att det faktiskt finns riktiga grillplatser på gårdarna.

Mattställningen används som galler och alternativ grillplats. När det regnar ute är det flera familjer som grillar inne i lägenheten istället, berättar mamman.

Jag har själv bott granne med en familj som eldade inomhus. När det regnade ute så grillade familjen i lägenheten. En del grillar inne med stängda fönster till råga på allt, det brukar dock orsaka dödsfall.

Har någon av din grannar dött av att de eldat inomhus?
Inte just här, men på flera andra ställen så har det orsakat dödsfall.

Kan du berätta om något avvikande som berör dig särskilt mycket?
Något jag själv värderar högt är djurskyddet som just utmärker Sverige. Djurföraktet verkar ligga djupt rotat bland mina grannar. Som hundägare och djurvän som jag är blir det ofta obehagligt att bo här. Hundar betraktas som ”smutsiga djur” och blir ofta angripna. Till och med små barn spottar och kastar sten mot min och andras hundar. Jag kan ge många exempel. Att svenska barn skulle göra likadant, även om de är riktigt små, har jag svårt att tänka mig. Att vara oförstående och dra en hund i svansen på sin höjd kan säkert hända men inte att kasta stenar och att spotta. Jag har aldrig sett det hos mitt barn eller mina vänners barn. Beteendet mot hundar fortsätter upp till vuxen ålder. Jag vet att inte bara hundar utan även hundägare blivit misshandlade.

Hur behandlas andra djur?
Lokal media har skrivit om döda fåglar som ligger i vårt bostadsområde. Barnen har ihjäl fåglarna och föräldrarna bryr sig inte det minsta som det verkar. Flera inklusive jag själv kan se hur barn ena stunden bär runt på en fågelunge och i andra stunden ligger fågeln död på marken. När jag var yngre minns jag att det fanns fullt med duvor häromkring och i Borlänge centrum. Nu finns det inga eller väldigt få kvar. Duvor precis som änder är ju lätta att komma åt och döda. Det är ganska uppenbart att dessa duvor måste ha dödats av människor.

Onaturligt många annonser går att finna om katter som försvinner. Igelkottar och fåglar blir dödade. Mamman berättar att ”flera inklusive jag själv kan se hur barn ena stunden bär runt på en fågelunge och i andra stunden ligger fågeln död på marken”.

Igelkottar är ett annat exempel. En hel familj igelkottar fick ju sätta livet till. De hade spetsat ut ögonen och flått upp djuren på något spetsigt. Sedan dränkt dem i en damm. Ibland har vi hittat rester av igelkottar vid grillplatser som alltså måste ha blivit uppätna. Jag ser ständigt annonser om saknade katter på stolpar, i trappor och i tidningsannonser. Det känns som att det är onaturligt många, att det är något som inte stämmer. Det är för farligt att ha katt här om inte katten bara är inomhus förstås. Tänk er känslan av att din katt blir torterad till döds av några barn ute på gården!

Vad kan man mer nämna om barnen i området?
Svenskar blir rånade av ungarna. Min kompis mamma var 76 år när hon blev nedsparkad av två åttaåringar i ett liknande område. Det kan mycket väl även kan hända här. Åldringsrån av det slaget känner jag inte till där jag bor, däremot hur barnligor rånar andra barn. Barnen flockas i gäng. Man kan säga att de ”pissar in sina revir”. Gängen tvingar barn som är på väg till kompisar i andra trapphus att ”betala” något till dem.

Du menar att små barn rånar? Hur gamla är dessa?
Ja, de minsta som är med och rånar är väl kanske fem till sex år, ibland ännu yngre. Barnligorna upprättar spärrar där andra barn måste betala tull. Precis som om de imiterar vuxna kriminella förebilder. Min dotter råkade ut för en sådan barnliga. Hon sprang hem och berättade vad som hade hänt. Jag blev fly förbannad! Men vad hjälper det när bostadsföretaget blundar för allt? En granne blev också förbannad och ringde hyresvärden om dessa barnligor. Men inget har hänt.

Är det just svenska barn som rånas?
Vad jag vet är det bara svenskar som rånas. Invandrarna tillhör ju olika gäng, visst kan det hända att någon svensk finns med i dessa gäng också. Jag vet då inte hur många gånger min dotter blivit mordhotad av ungar som till och med är yngre. De säger att de ska döda henne. Det är nog många som inte känner till att detta pågår över huvud taget.

Så mordhot är alltså ett vanligt inslag i barnens vardag?
Oja!

Tar man en risk om man säger ifrån som svensk?
Risk ja, absolut! Med fara för sitt liv och sin familj. De få som vågar stå upp och gör det rejält de slipper undan, men såklart finns hoten kvar även om inget händer. Hot är väldigt olustigt. Jag tror nordbor överlag har lärt sig att bli någon slags diplomater där samtal är att föredra vid hotfulla situationer. Det är en egenskap som också kan uppfattas som en slags konflikträdsla och av utomnordiska personer ses det som ”omanligt”. Själv observerar jag ofta andras reaktioner, hur svenskar reagerar som vittnen till obehagliga händelser. Det märks att många tydligt undviker konflikt eller konfrontation.

I mångkulturella problemområden är det många som tappar förtroendet för rättssäkerheten. Den intervjuade mamman ger en bakgrund.

En god vän till mig råkade ut för något riktigt obehagligt för drygt två år sedan. Dennas pojk var då åtta år gammal. Han kastade lite grus mot en förbipasserande flickas fötter. Det var fråga om bus. Hade han kastat mot ansiktet hade saken varit en annan. Flickan hämtade sin far eller om det var hennes styvfar. Han tog stryptag på den lilla pojken, lyfte upp honom i halsen med fötterna dinglandes. Pojkens ansikte rispades upp medan flickan klöste hans armar och händer blodiga. Tänk dig! Han ger sig på en åttaårig pojke i lekparken där det finns flera vittnen. Jag dokumenterade skadorna som pojken fått efteråt. Han var svårt chockad, skrek, grät. Det var traumatiskt för mig att se.

Det gjordes en polisanmälan mot mannen och då blev det ännu värre. Detta psykfall till karl flyttar in huset mitt emot familjen jag känner och fortsätter hota pappan och mamman till pojken. Hotelserna fortsatte direkt i rättssalen. Mannen döms till skyddstillsyn och femtusen kronor i böter för sveda och värk för pojken. Denna plågoande fortsätter fortfarande att hota familjen för att de överhuvudtaget opponerade sig.

Är det inte något typiskt svenskt, att man går till polisen för att få upprättelse när någon går över gränsen?
Ja i vissa fall kanske. Men många jag känner till tycker inte att ”det är något” att anmäla. De tror inte att de skulle få någon slags upprättelse ändå. Fast visst, många kanske lever i villfarelsen att folk fortfarande får straff som kan jämföras med det som de har gjort.

Det är lätt att tappa förtroendet för polisen och rättsväsendet. En vän till mig blev mordhotad när två poliser stod och hörde allt. Men han fick hem ett papper från polisen senare där det stod att fallet var nedlagt i brist på bevis. Så trots att dessa poliser såg och hörde händelsen så ville de inte gå vidare med saken.

Kan du bli hotad för att du blandar in polisen?
Ja, se bara på familjen jag precis berättat om. De blir fortfarande hotade av mannen. Men polisen anser inte att det är övergrepp i rättssak. Om inte detta är övergrepp i rättssak så vet jag inte vad som annars skulle vara det.

Kan du berätta hur det har varit för din dotter i skolan?
Skolbarnen får lära sig att de får inte välja vilka de ska leka med utan att de måste leka med alla! Det var visserligen i förskolan och i första klass. I andra klass fick min dotter faktiskt hjälp av en somalisk och en kurdisk skolkamrat när hon blev slagen. Det var hedervärt ändå tyckte jag.

Där kanske vi fick den obligatoriska invändningen till att invandrare också kan vara snälla ibland? Det är väl det som många vill säga, att du inte ska dra alla över en kam. Vad säger du om det?
Detta var en engångsföreteelse. Dessa flickor har betett sig mycket illa mot henne också, faktiskt flera gånger än de har varit snälla.

Så det är mest fraser man rabblar men som inte hjälper det utsatta offret i vardagen?
Det verkar snarare som det är ett slags mantra för att intala sig själv att verkligheten inte är så grym som den egentligen är. Man vill helt enkelt inte se vad som försiggår. Då är man ju en läskig nazist.

Den intervjuade mamman fick själv ingripa på skolgården när svenska barn misshandlades. Och ”samtidigt ser jag skolpersonal som vänder på klacken och går iväg trots att de ser vad som händer”, förklarar hon.

Vad ser förskolefröknar och lärare?
De ser nog betydligt mer, om de nu vill eller väljer att se. Jag har blivit tvungen att agera själv på skolgården. Jag har sett svenska barn som blivit misshandlade i grupp av somaliska och kurdiska barn. Vid ett tillfälle blev jag blev helt vansinnig och skövlade fram i gruppen som då upplöstes. Samtidigt ser jag skolpersonal som vänder på klacken och går iväg trots att de ser vad som händer! De försökte göra sig osynliga bakom ett förråd.

Fick du lov av personalen att agera på skolgården eller kände du dig tvingad att ingripa?
Nej jag struntade fullständigt i personalen, jag såg ju hur de kröp undan bakom ett hus. Jag tänkte inte alls, utan agerade på instinkt. Jag tog upp det med några fröknar senare och de sa att det var helt riktigt. De sa också att de inte får ingripa och ta till handgripligheter själva. Men det får andra vuxna göra, i viss utsträckning förstås. Denna skola har två somaliska äldre killar som vaktar på skolgården. De har också fått avhjälpa en del problem och har något slags instegsjobb eller vad man nu väljer att kalla det.

De somaliska vakterna har väl mer auktoritet än om de skulle varit svenskar?
Ja absolut. De talar ju dessutom samma språk och kan tala med barnens föräldrar i samråd med lärare då elevernas föräldrar och syskon sällan talar svenska.

Har ni tolkar i skolan till föräldrarna?
Du skulle se på alla dessa ”krismöten” skolan har haft på grund av alla problem! Inte sällan kallas det in 15 till 20 tolkar för att kunna kommunicera med föräldrarna. Vissa hyrs väl in efter behov, därtill finns ju även modersmålslärare också som är anställda.

Bryr sig föräldrarna när skolan hyr in tolkar till dessa krismöten?
Det verkar inte så iallafall eftersom inget görs. Det märks tydligt på de föräldrar som inte förstår eller inte bryr sig. Du ser den tomma blicken och att engagemanget är helt frånvarande i vissa föräldrars ansiktsuttryck. Trots alla tolkar och tänkbara specialinsatser. Det är tragiskt.

Många skulle nog säga att det som du berättar är sorgligt. Kanske just därför att det kan leda till att flera svenskar blir rasister, kan vissa tillägga. Finns det ett omotiverat främlingshat bland svenskar? Finns det en chans att vi kan börja tro på alla människors lika värde trots allt och hålla varandras händer, tillsammans under regnbågen en vacker dag?

Jag tycker inte att de negativa känslorna som svenskar kan tänkas hysa mot invandrare är omotiverade. Inte det minsta. Vissa kläcker ju ur sig floskler i tid och otid om att det minsann finns bra folk också! Det gör det säkert, men de som kläcker floskler är säkerligen också de första som flyttar ifrån dessa områden för att de inte står ut. Och om påståendet ”det kunde lika gärna ha varit en svensk” säger jag nej! Läs bara BRÅs rapporter och SCBs tabeller som finns att leta upp på nätet, där vem som helst kan titta själv. Då blir uttrycket rent löjligt.

Gatubilden har förändrats radikalt i Borlänge. Den intervjuade mamman tror inte på att fraser och mantran är till någon hjälp för de som tvingas leva i invandrartäta områden. Den yttersta skulden för problemen lägger hon inte på invandrarna i sig. Utan på de politiker, som hon menar, totalt saknar kunskap eller ”vilja att tänka längre fram än en mandatperiod i taget”.

Och återigen, ett rungande nej på ”alla människors lika värde”! Har du bott i ett sådant område under så pass många år som jag har gjort så kan du omöjligen ha missat hur vansinnig situationen är, inte minst genom att du själv drabbas eller din familj. Tankarna går till Lasse Åbergs film Sällskapsresan med orden ”jag kan flyga, jag är inte rädd”. Liknande mantran har spelats upp i folks huvuden alltför länge. Men det går inte att blunda för den grymma verkligheten när man lever i den dagligen. Inte när man hör skottlossningar flera gånger i veckan och bomber som smäller av eller när flera bränder sker i huset eller intilliggande hus. Det är vardagsmat numera.

Många samtalar om problemen och säger ”ja det är förjäkligt, usch, att sånt får hända”. Men de väljer att gå vidare med sina egna liv och struntar i att göra något själv. De förlitar sig på att ”någon annan” ska göra smutsjobbet. Vi lever i en krigszon men många ser inte, eller vill inte se. Så när grannen blir sönderhuggen med kniv eller beskjuten så rycks det på axlarna och man tänker ”jaha”. Vi har levt mitt i detta i så många år nu att jag blir tveksam om vi ens skulle känna någon märkbar skillnad om ett fullskaligt krig bröt ut.

Jag har hört invandrare som nästan slagit ihjäl sina barn inomhus. Skriken har till och med hörts ut på gatan från både mamman och barnen. Dunsarna efter ungarna har drösat i golvet eller in i väggen. Trots att många blir vittnen, väljer de att fly undan in i sin egen lägenhet och litar på att någon annan ringer polis eller socialtjänst.

Vad säger du om att det alltid har funnits problemområden i alla tider? Och att detta egentligen inte kan skyllas på invandrare? De kommer ju hit med trauman och blir satta i en invandrartät förort med dåliga framtidsutsikter och dålig ekonomi. Ungefär som i Elvis Presleys låt ”In the Ghetto”?

Elvis Presleys låt ”In the Ghetto” beskriver en våldsspiral där uppväxtmiljön betonas. Den intervjuade mamman avvisar denna enkla förklaring.

Problemområden har funnits i alla tider, ja. Men det svenska samhället har aldrig någonsin skådat många av dessa brott som invandrare överrepresenterar idag. Förr var det alkoholism och narkotika som var de värsta problemen, eventuellt lite tjuvar och någon enstaka mördare kom väl upp till ytan också. Men idag! Gruppvåldtäkter, bestialiska misshandelfall, åldringsrån och tortyrmord. Nej jag skyller heller inte på invandrarna i sig. Snarare politikerna som totalt saknar kunskap eller vilja att tänka längre fram än en mandatperiod i taget.

Någonstans borde väl någon kunna tänka att det inte går att ta in fler utlänningar. Politiker planerar inte långsiktigt. Tänk bara på den ansträngda situationen med bostäder och den hopplösa arbetslösheten. Vad folk behöver är väl något slags hopp och framtidsutsikt. De behöver något att se fram emot. Efter andra världskriget så kunde folk se möjligheter, man ville satsa på att bygga upp samhället. Sverige blomstrade. Men nu har allt det där försvunnit.

• Publicerad:
  2012-01-20 00:00

Kategoriserat som:
• Kärnfrågor
• Nyheter & Journalistik
• Ras & Invandring