MUSIK • En före detta trummis i Nordfronts ”eget husband” Drudkh har stupat vid fronten i Ukraina.

I tisdags nåddes vi av nyheten att Mykola Sostin, tidigare trummis i det ukrainska black metal-bandet Drudkh, stupat då han försvarat Ukraina mot de ryska invaderande styrkorna. Sostin var medlem i bandet från 2004 till 2006 och trots att det är svårt för fans av Drudkhs musik att peka på det bästa albumet bandet släppt, så räknas åtminstone två av de tre album han medverkade på som trummis och keyboardist – ”The Swan Road”, ”Blood in Our Wells” och ”Autumn Aurora” – vara bland de bästa.

Sostin blev 39 år gammal innan han dog i försvaret av sitt hemland.

Drudkh bildades i Kharkiv 2002 och är aktivt fram till idag. Bandet använder sig ofta av slavisk mytologi och texter från ukrainska nationalistiska poeter. Bandnamnet kommer från sanskrit och betyder skog eller träd. Texterna som sjungs på ukrainska, behandlar oftast krig, natur, eller så kretsar de kring melankoliskt leverne på den ukrainska stäppen. De använder sig av långa, vackra och melankolisika repetitiva riff för att skapa en nästintill andlig atmosfär – För att ofta brutalt bryta med snabba blastbeats och vrål från sångaren.

Drudkh har ofta kategoriserats som nationalsocialistisk black metal, vilket bandmedlemmarna förnekar. Ett annat av frontmannen Roman Saenkos band – Hate Forest – har varit tydligare inblandat i den nationalsocialistiska musikscenen som traditionellt varit stark i Ukraina. Bandet har länge varit väldigt hemlighetsfullt. Ingen av medlemmarna har medverkat i en enda intervju (i egenskap av medlem i Drudkh) och inga texter släpptes till deras första skivor.

Veckans låt ”When The Flame Turns To Ashes” kommer från albumet ”Blood in Our Wells” som släpptes 2006. Albumet är det sista som den nu stupade, före detta trummisen och keybordisten deltog på.

Mykola Sostin 1985 – 2024

Formerly you seemed to me like a wounded eagle
That has been left in the field in agony to die...
Your eyes are watching the damned enemy,
Who wanted to trample you with his feet.

You are breathing with anger and burning, but not dying...
To dig you are shuffling ground with your claws,
With one wing you're beating off the rooks
And laying on the second broken wing...

Formerly you seemed to me like a stately knight,
Who layed in steppe to rest on the stone...
You are hardly sleeping and raving about the lucky battle,
While your enemy is hissing like a snake...

My nation! And you - an eagle, that has been wounded at the night,
And you are knight, who has been captured!
Oh my eagle, my winged giant,
Oh my knight, who has been punished for the sleep!..

Why, my eagle, don't you fly with eagles,
But you are dragging wings, as oars, by the ground?!
Why, my knight, don't you go in battle,
But you are lamentably crying with a wind on the tillage?!

So what is an eagle, if his eagle's flock
Doesn't dart off from the earth into the blue of serene day,
And what kind of knight are you with smile of servant,
Without proud thoughts, without a honour and a name?!